Kontakta oss

iFOKUS

Hemlöshetens verklighet: ”Därför blir situationen för kvinnor mycket svårare”

Publicerat

den

iFOKUS| Från en relativ trygghet i Landskrona till ett liv i misär i Göteborg. Ottilia Thorsson har träffat Helene Sandsten, före detta hemlös missbrukare och ställt frågan hur det är att leva som hemlös kvinna i det svenska välfärdssamhället.

 

I en varm och inbjudande miljö i Göteborg ligger kvinnoboendet Huldas hus. I matsalen sitter två kvinnor som verkar prata om sina liv och livssituationer; i ett annat rum sitter en kvinna och tvättar sina kläder. På kvinnoboendet Huldas Hus i Majorna möts kvinnor som lever sina liv utan någon fast bostad. Helene Sandsten ser ut som vem helst men hennes livshistoria berättar något annat. Hon är en av de kvinnor som varit längst ner på samhällets botten. Hon har levt ett liv som missbrukare och hemlös i tre år men har nu äntligen fått en egen bostad. Hur är det egentligen att leva ett liv som hemlös och kvinna i dagens samhälle?

Helene Sandsten är född i Göteborg, men historien börjar i Landskrona där hon bodde en period i sitt liv. Allt började med att ett av hennes barn växte upp och blev myndig vilket gjorde att bidragen som hon tidigare haft för barnet försvann. Samtidigt höjdes hyran på lägenheten som hon bodde i, vilket ledde till att hon inte längre hade råd att betala hyran. Helene Sandsten vände sig då till socialen i Landskrona men blev nekad till ekonomiskt bistånd eftersom socialen ansåg att hyran på lägenheten var för dyr. Oavsett hur mycket hon bad och bönade för sitt liv hjälpte socialen henne inte. Helene Sandsten hamnade på gatan.

”som kvinna och hemlös finns det risk för att bli mer utsatt och utnyttjad än vad män blir”

Helenes son, som är bosatt i Göteborg, erbjöd henne att flytta in till honom och hans sambo. Men efter en tid separerade sonen och Helen Sandsten kunde inte bo kvar. Hon fick ingen hjälp av socialen den här gången heller – och hamnade på gatan igen. Helene Sandsten berättar om hur hon missbrukade i Göteborg och hängde ihop med olika män som misshandlade henne och utnyttjade henne; männen var en möjlighet att få tillgång till droger och någon slags ”trygghet” mitt i misären.

– En del hemlösa har ofta en historia av psykisk sjukdom, många lider bland annat av diagnoser som Adhd och har tunga missbruk. För att klara av kylan och situationen som hemlös så måste man ofta ta droger. Jag sov ofta i trappuppgångar och öppna portar i Göteborg under natten. Det är betydligt mer problematiskt att vara hemlös och kvinna, för som kvinna och hemlös finns det risk för att bli mer utsatt och utnyttjad än vad män blir, berättar Helene Sandsten.

En rapport från Göteborgs stadsdelsförvaltning visar att det i dagsläget är 28% av stadens hemlösa som är kvinnor medan 72% är män. Statistiken visar också hur exempelvis våld i nära relationer är en betydligt vanligare orsak till hemlöshet bland kvinnor.

– Situationen för kvinnor i hemlöshet är mycket svårare. För att klara av utsattheten tar många kvinnor kontakt med män i samma situationer för få trygghet. Men ofta är dessa män inga bra män som vill en väl, dom utnyttjar kvinnor och misshandlar dom. Som kvinna är man i mer behov av hygien, trygghet och lugn – därför blir situationen för kvinnor mycket svårare, menar Helene Sandsten.

”Samhället behöver satsa mer på boenden för hemlösa och se till att människor får tak över huvudet, det är en skyldighet”

 

Idag har Helen Sandsten blivit drogfri och fått en egen referensbostad. Referensbostad innebär att man som hemlös får en ”prövobostad” där man ska bo i 18 månader för att se om man klarar hålla sig drogfri och sköta en egen bostad. Men hennes besvikelse på hur samhället behandlar bostadslösa och hur socialen har hanterat henne själv är stor.

– Jag är besviken på samhället och socialen. Jag tycker att samhället skulle kunna hjälpt mig mycket bättre med hyran och ge människor i utsatta situationer mycket bättre hjälp. Om man har tur att träffa en bra socialsekreterare så kanske man klarar sig, det beror helt på vem man träffar när man söker ekonomisk hjälp. Samhället behöver satsa mer på boenden för hemlösa och se till att människor får tak över huvudet, det är en skyldighet, menar Helene Sandsten.

Trots en tung period av hemlöshet kan Helen Sandsten nu se positivt på framtiden igen. Hon har fått tillbaka kontakten med sin familj, ska få bostadstillägg och börja praktisera på en arbetsplats. Men för många hemlösa slutar det inte så väl som det gjort för Helene Sandsten.

– Nu har jag fått bostad och jag har kontakt med mina barn igen så ser jag ljust på framtiden. Men långt ifrån alla hemlösa har turen att få en bostad som jag har fått. Många hemlösa lever hela sina liv på gatan och i hemlöshet. Vissa får aldrig chansen till en egen bostad eller att bli fri från sitt missbruk. Men ansvaret ligger på samhället, säger Helene Sandsten.

På spårvagnen hem fortsätter livet precis som vanligt, men bakom en fasad av julbelysning och en julgris med äpple i munnen gömmer sig misären.

 

Ottilia Thorsson, journalist.
ottilia.thorsson@aktuelltfokus.se