Högern skiter (också) i utsatta områden

KRÖNIKA Det är inte utan att man börjar bli väldigt trött på borgarnas snack om att vänstern svikit de utsatta områdena runt om i Sverige. Visserligen så är det ett narrativ som till stor del stämmer. Samtidigt säger borgerligheten bara halva sanningen. Sanningen är inte att enbart den så kallade vänstern har svikit de utsatta områdena i Sverige. Alla har svikit dem.

Idag presenterades en intressant utredning från utredningsenheten på Polisens Nationella operativa avdelning rapporten Utsatta områden – social ordning, kriminell struktur och utmaningar för polisen. I utredningen listas 61 områden i Sveriges kommuner efter särskilt utsatta områden, utsatta områden och riskområden. Den absoluta majoriteten av dessa områden tillhör kommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Samtliga dessa kommuner styrs av de rödgröna partierna. Dessa kommuner står för över hälften av de områden (31 stycken) som bedöms som särskilt utsatta områden, utsatta områden eller riskområden.

Men nu kommer det intressanta. 20 av de områden som pekas ut i utredningen som särskilt utsatta områden, utsatta områden eller riskområden styrs av minst ett borgerligt parti. I vissa fall i samarbete med något rödgrönt parti, i regel Miljöpartiet. Brösttonerna från borgarna om vänsterns svek mot förorten är till väldigt stor del, framförallt i kommuner utanför storstadsregionerna, borgarnas ansvar. Ett ansvar de bevisligen struntat i att ta.

I Örebro, som styrs av Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet, finns kommundelarna Oxhagen, Varberga och Vivalla. Samtliga dessa pekas ut som problemområden av olika slag. I Vivalla vet vi exempelvis sedan tidigare att det förekommit en omfattande rekrytering till Islamiska Staten. En annan kommun som representeras med två områden i Nationella operativa avdelningens utredning är Sollentuna. Där pekas områdena Tureberg (där området Malmvägen ligger) och Edsberg ut som områden där det finns stora problem med kriminallitet. Och i bibelbältets hjärta, Jönköping, som styrs av samtliga borgerliga partier utom Sverigedemokraterna, pekas området Råslätt ut.

Vad man kan kostatera är att det höga tonläget från borgerliga skribenter och debattörer som Ivar Arpi eller Per Gudmundsson borde skruvas ner, avsevärt. Åtminstone tills deras meningsfränder har sopat rent framför egen dörr. Det finns ingen universallösning för hur man ska hantera problemen i våra utsatta områden och förorter. Vad som finns är ett narrativ som lägger ansvaret för detta på arbetarklassens partier och företrädare, även i de fall där det inte är dessa som har beslutandemakten ute i kommunerna.

Det här är ingen hyllning till de rödgröna partierna som sitter ute i kommunerna och styr. Det är ett krasst konstaterande av att den bild som högern försöker måla upp bara stämmer till viss del. Klassiskt socialdemokratiska kommuner har definitivt skitit i sina utsatta områden. Men det har de borgerligt styrda kommunerna också gjort.

Vad som behövs, oavsett vilka som styr en kommun, är en politik för arbetarklassen. Det behövs en politik som utgår ifrån att se till att utradera ekonomiska skillnader och skapa ett jämställt samhälle. Inget parti dtiver en sådan politik fullt ut. En politik där alla bidrar med vad de kan och får vad de behöver. Av var och en efter förmåga. Det är en sådan politik vi behöver.

Jonas Lundgren
jonas.lundgren@aktuelltfokus.se