”Jag är inte min diagnos, jag är Anna”

iFOKUS| Anna Wiksten,  36 lever sitt liv med bipolär sjukdom. Hon berättar om hur mötet med vården är och människors fördomar om psykiskt sjuka, om hur rädslan och okunskapen existerar bland människor och hur man som psykisk sjuk blir stämplad som  en ”instabil galning” av människor i samhället. Och hur är det egentligen att leva ett liv med bipolär sjukdom i dagens samhälle.

Anna Wiksten bor i ett hus mitt ute på landet med sin sambo och sina katter. Hon är en färgstark och kreativ person. En begåvad kvinna som vilken människa som helst. När Anna Wiksten skulle fylla 26 år  fick hon diagnosen bipolär sjukdom, då hade hon varit sjuk i många år med många maniska och tunga perioder. Efter ett självmordsförsök i 20-årsåldern blev Anna Wiksten inlagd på intensiven, en utredning började och mediciner sattes in.

Allt började i tonåren

– Jag fick diagnosen 2005  men jag hade tidigare varit deprimerad i mina tidiga tonår. När jag sedan var i 18-19års åldern började jag allt mer få maniska perioder. Det kunde till exempel handla om att jag lånade pengar av närstående eller spenderade pengar som inte var mina. Det kunde också handla om att jag utsatte mig själv för risker som till exempel dricka mycket alkohol eller ta droger. Själv trodde jag hela tiden att jag var frisk, så när jag väl kommer ur mitt maniska tillstånd förstår jag egentligen vad det är som har hänt, berättar Anna Wiksten.

Det är svårt att beskriva hur det är att det är att  leva ett liv med bipolär sjukdom eftersom Anna Wiksten har levt med sjukdomen under så många år och att svängningarna i sjukdomen är väldigt påfrestande säger hon, det gör att hon får svårt att planera in saker i förväg. Anna Wiksten berättar att hon får lägga mycket av sin tid på förebyggande vardagliga saker som till exempel att tänka på att få tillräckligt med sömn. Hon berättar om en situation då hon var i 20-års åldern och hade perioder då hon inte sov alls, hon började hallucinera och tappade helt kontakten med verkligheten.

– Även fast jag idag har en bra medicinering så har jag fortfarande svängningar i livet, men medicineringen gör mig mer stabil.  Det är jobbigt att inte veta hur jag kommer att må om två veckor och det är svårt att planera eftersom jag inte kan  lova bort mig på olika saker i förväg, jag vet ju inte hur jag kommer att må och hur trött jag kommer vara om två veckor. Men jag lever inte exakt efter hur jag borde. Jag vill ju ha roligt också, inte leva som någon jävla asket, utbrister Anna Wiksten.

Anna Wiksten berättar om hur viktigt är att få rätt diagnos från början så man slipper må mer dåligt än vad man egentligen ska göra. Sjukdomen för med sig positiva egenskaper och  människor med bipolär sjukdom har en tendens att uppleva händelser i livet på ett färgstarkare sätt än vad en människa som inte har bipolär sjukdom gör berättar hon.

– Ofta är människor som har bipolär sjukdom kreativa och idérika men det kan vara svårt att skilja detta åt vad som är ett grundläggande personlighetsdrag. Jag tror att jag har en mycket större förståelse för mina känslor än vad många andra människor har. En sak som jag tycker om mycket är den förhöjda känsligheten som gör att jag upplever saker väldigt starkt, det är liksom som om jag har förmånen att uppleva både himmel och helvete, till skillnad från andra stackare som aldrig blir extasiska över ett björklöv eller gråter över att en solnedgång är så vacker, säger Anna Wiksten.

”Sjukdomen har antagligen påverkat mitt liv och den väg som mitt liv har tagit, det hade antagligen sett annorlunda ut om jag inte varit sjuk, tråkigare först och främst gissar jag, säger Anna Wiksten”

Trots att det är 2016 finns fördomarna i samhället kvar om människor med psykiska sjukadomar, det bekräftar Anna Wiksten. Det handlar om gamla hederliga fördomar säger hon, att det är många som tror att psykiskt sjuka är  människor som borde hållas inspärrade och att det verkar som att människor i allmänhet idag inte har någon större förståelse för människor med psykiska sjukdomar. Vården ser psykiskt sjuka människor som otillförlitliga vilket gör att psykiskt sjuka lätt blir felbehandlade. Hon säger att den vanligaste fördomen är att de tycker att man är konstig eller att människor tror psykiskt sjuka människor som regel är våldsamma personer. Det är viktigt att människor med psykiska sjukdomar får komma till tals för att minska stigmatiseringen av psykiskt sjuka.

– En annan vanlig fördom är att psykisk sjuka inte kan fungera alls i arbetslivet. Det hade varit bra om arbetsgivare kunde se det som något positivt att människor har olika livserfaranheter på en arbetsplats men så fungerar det inte idag. Funkfobi riktad mot psykiskt sjuka människor på ett sätt som skulle vara oacceptabelt om det riktades mot en människa med utvecklingsstörning. Jag skulle knappast presentera mig som ”hej, jag heter Anna och jag har en bipolär sjukdom”, säger Anna Wiksten.

”Ofta likställs en människa med sin diagnos, till exempel man är inte Anna som är har en psykisk diagnos utan jag är Anna som är bipolär och så utgår folk ifrån att jag ”är” på ett visst sätt, säger Anna Wiksten”

Underbemanningen i psykvården försämrar det för psykiskt sjuka. Det räcker med att bara googla runt på internet så hittar man artiklar där det handlar om samtliga människor som har farit illa eller till och med avlidit på grund av psykvårdens underbemanning. Det kan handla om att man som psykiskt sjuk får vänta länge innan man får komma till en läkare eller att det dröjer att få rätt medicinering. Anna Wiksten berättar att hon själv var felmedicinerad i hela fem år innan hon fick rätt medicinering för sin Bipolära sjukdom.

– Det finns mycket som inte är bra inom psykvården idag. Långa väntetider, lång väntan på rätt diagnos, felmedicinering, feldiagnostisering, och underbemanning. Där jag bor kan man få vänta i flera månader på ett få en tid till en psykiater. Det borde satsat mer på stödkontakter, patientutbildning, och familjeterapi för psykiska sjukdomar kan också orsaka stora slitningar inom familjen. Mer anpassat stöd från vården så tror jag att många med psykisk sjukdom skulle må bättre och få mycket bättre möjligheter att delta i samhället, säger Anna Wiksten.
Ottilia Thorsson
redaktionen@aktuelltfokus.se