Kontakta oss

KRÖNIKA

Polisens farliga lögner sätter samhället i brand

Publicerat

den

KRÖNIKA | För några dagar sen dök det upp i mitt flöde igen. En artikel som hävdar att tiggeriet på våra gator är organiserat. Skillnaden den här gången var att det var polisen som stod bakom påståendet.

Polisen, som tidigare sagt att det inte finns någonting som pekar på att tiggeriet skulle vara organiserat, har nu ändrat åsikt. Ganska snabbt därefter kom det fram att Gävleborgspolisens uttalande inte hade någon som helst förankring i verkligheten. Allt var påhittat, av polisen. Men skadan var redan skedd. Artikeln om det påstådda organiserade tiggeriet hade redan tusentals delningar och få verkade ta notis om rättelsen som kom efter att lögnen var genomskådad.

Jag tycker att hela situationen är problematisk av en rad olika anledningar, bland annat att polisen nu använder sin maktposition att ljuga ihop påståenden vars enda syfte är att ytterligare marginalisera redan utsatta grupper. Det blir även så mycket svårare att övertyga människor om sanningen när det är polisen som serverar lögnen. För i vårt samhälle verkar det vara okej att misstro och ifrågasätta alla människor och yrkesgrupper – utom polisen. Av någon anledning höjer vi dessa människor över alla andra och ger dem superhjältestatus. Jag vet att det finns massor av bra poliser där ute som gör ett fantastiskt jobb och som valde yrket med avsikt att hjälpa och förbättra. Samtidigt vet jag hur kåranda kan förändra människor. Hur den kan få människor att göra och säga saker de inte trodde de själva var kapabla till. Makt kan vara en kraftfull drog.

Jag tycker att det är djupt problematiskt att inte kunna kritisera polisen och ifrågasätta deras agerande då det endast resulterar i nedlagda, interna utredningar. Även om de skjuter kopplade hundar, kör på människor med polisbil och låtsas att det var fel på bilen, rider över demonstranter, upprättar olagliga och rasistiska register eller skjuter skarpt in i flyende folkmassor så kvarstår förtroendet för dem. Jag förstår inte hur det kan vara möjligt. Det som händer när någon ifrågasätter polisen är massivt motstånd från allmänheten som ställer sig på polisens sida och hävdar deras suveränitet. Förtroendet för polisen tycks vara oändligt, med ett barns naivitet slukar vi deras ord utan att reflektera över dem eller uppmuntra till kritisk granskning.

Så här är det: polisen gör mycket bra, men de gör också mycket dåligt. Det måste vi prata om. Vi måste kunna prata om när poliser uttrycker sig problematiskt, när de använder sin makt på ett felaktigt sätt eller när människor som absolut inte borde vara poliser ändå får arbeta kvar. För det som har hänt nu med uttalandet om det påstådda organiserade tiggeriet är att människor faktiskt lyssnar och tror på deras utsagor. Konsekvensen blir att redan utsatta grupper får ännu sämre villkor att leva under. Människor som lever under omänskliga förhållanden får kämpa ännu mera. Läger efter läger vandaliseras och på vissa håll har det gått så långt som till mordbrand. Deras närvaro skapar hat hos så många. Det sägs att hälften av alla svenskar är för ett förbud mot tiggeri.

Det krävs inte mycket för att ytterligare elda på argumenten. Polisens uttalande var som att kasta bensin på en redan övertänd brasa. Och ingen verkar vilja ta på sig ansvaret för askan som regnar ner och lämnar stora, svarta fläckar över det svenska samhället.

Linn Larsdotter
Skribent, socionom och aktivist