KRÖNIKA

Vad vilja Socialdemokraterna?

KRÖNIKA| I en tid av kalla vindar i Europa verkar sossarna ha bestämt sig för att låta sig blåsas med allt längre högerut. Människosynen och tankarna om allas lika värde verkar ha förändrats inom socialdemokratin, eller så är den som den alltid har varit fast vi har trott att den var annorlunda.

De senaste åren har Sverige stängt sina gränser för nödställda flyktingar, infört regler som hindrar människor från att återförenas med sina familjer, som låter människor leva i ständig ovisshet med tillfälliga uppehållstillstånd och kastar ut folk ur landet på idiotiska grunder.

Ett socialdemokratiskt Sverige som trixar med ungdomars åldrar, gör dem äldre än de är för att kunna deportera dem. För en vecka sedan deporterades 10 personer – trots stora protester från tjänstemän, anhöriga och professionella – till Kabul.

Jag delade en debattartikel på Twitter skriven av Matilda Brinck-Larsen, som sedan 25 år tillbaks arbetar med ensamkommande flyktingbar; jag adresserade Migrationsminister Morgan Johansson och frågade om han var nöjd.

Till svar fick jag att artikeln byggde på ett sakfel och att ”Samtliga som avvisades var vuxna män”. Vad tänker man när man läser ”Vuxna män”? Jag får i alla fall bilden av en man i 35-årsåldern. Inte ser jag en 18-åring framför mig.

Jag tog reda på vilka åldrar de avvisade hade enligt Migrationsverket. En person ska ha fyllt 18 i september 2016. Fyra är nitton år enligt listan, två är 20, tre är 21, ytterligare tre är under 25. Resten, ca hälften, över 25. En av 20-åringarna uppges vara åldersuppskriven.

Visst – enligt lagen är de vuxna, men alla som är föräldrar eller har erfarenhet av barn och ungdomar vet att även om man i lagens ögon är myndig vid 18 års ålder så är man långt ifrån vuxen.

Det Morgan Johansson gjorde i sitt svar till mig var att använda ”Sverigedemokratiska”. Med orden ”samtliga var vuxna män” målade han bilden av en grupp vuxna, kapabla män i 40-årsåldern. Inte en grupp unga och rädda pojkar. Socialdemokraterna tar alltså över SD:s språk.

15178138_10154223084562194_2700782081607702663_n

Statsminister Stefan Löfvén gör samma sak i sitt utspel om lösningarna i tiggerifrågan. Han talar om att det aldrig är acceptabelt att behöva se människor stå på knä och tigga. ”Behöva se”. Vi – det svenska folket – skall inte behöva se fattiga människor. Vi i ankdammen skall skyddas.  Sedan föreslår han någon form av tiggarlicens; de fattigaste av fattiga ska alltså söka licens för att få vara fattiga. De utan licens skall kunna lagföras – eller hur tänkte han?

Det känns som att vi plötsligt hamnat i en dystopi skriven av Orwell. Ett Sverige där socialtjänstemän tvingas vara angivare så att gränspolisen kan hitta och utvisa skyddssökande flyktingar. Ett Sverige där Socialdemokraterna vill göra fattiga till brottslingar som skall jagas av polisen.

Är det vad Socialdemokraterna vill att Sverige ska vara, ett angivarland? Ett land där fattigdom är ett brott? Ska de införa lösdriverilagen igen? Tukthus? Hur långt åt höger är Socialdemokraterna villiga att gå i sin jakt på höger- och SD-väljare?

Loan Sundman
loan.sundman@aktuelltfokus.se

Upp