Aktuellt Fokus

KRÖNIKA

Välkommen till verkligheten Marcus Birro

KRÖNIKA Marcus Birro har det ekonomisk kämpigt. Det trummar han ut på sin Facebooksida och han vill att människor ska skicka pengar. Det är uppenbarligen slut på gräddfilen för mediemannen, och han får känna på den hårda verkligheten att vara arbetslös som vanligt folk.

Marcus Birro har gått ut på sin Facebooksida och bett sina 40 000 följare att rädda honom från ruinens brant. Hans ekonomi är körd i botten enligt honom själv. Offerkoftan är självklart pådragen och hans anklagelser haglar mot den medieelit han själv tillhör.

Livet i gräddfilen är slut för mediemannen Marcus Birro och han får känna på det hårda livet av en ekonomi utan balans som för oss vanliga dödliga. För i Marcus bubbla är det alla andras fel att det går åt helvete för honom. Han har inget eget ansvar, det är alltid någon annan som ska rädda honom. Så för guds skull – Swisha över allt du äger och har så Marcus kan fortsätta med sina lyxresor utomlands.

Men om det är till någon tröst, Marcus, så är du är inte ensam med att ha det kämpigt med ekonomin. Vi är många som brottas och vänder på varje korvöre. Jag är en av låginkomsttagarna, arbetande som elevstöd på en kommunal skola. Men jag får lösa det själv. Jag får ta ansvar, och mätta magsäcken efter plånboken. Vi ber inte någon annan att lösa våra ekonomiska problem. Vi har ingen som kan göra det åt oss. Har vi tur har vi vänner, nära och kära som kan låna oss en slant så vi kommer upp på fötter igen, eller så får vi gå till djävulen på banken, eller ta ett sms-lån med ockerränta. Det är livets hårda skola.

Men det känns faktiskt magstarkt att Marcus Birro gnäller när vi har fattiga barnfamiljer som vräks från sina hem – för att de inte kan betala hyran. Och barn som kommer till skolan hungriga för att kylskåpet där hemma ekar tomt. Men vad vet jag. Marcus Birro kanske är i behov av ekonomisk hjälp av givmilda beundrare även om han plockat ut vinst ur sitt företag Marcus Birro AB senaste åren.

Men livet i gräddfilen är över för denna självupptagna medieman som fått ta plats i olika gammelmedier, samt i TV. Han har en åsikt och han framför den gärna högt och ljudligt. Han har alltid udden riktad nedåt mot arbetarklassen och tungan långt upp i överhetens röv i sina samhällsanalyser när han vill förmedla sin åsikt. Nu får Marcus känna på det hårda livet som arbetslös i samhällets botten, som han föraktat. Marcus får gå till Arbetsförmedlingen och genomlida det vi alla andra gjort som arbetslösa. Inskrivning, förnedring och att bli jagad med blåslampa av Arbetsförmedlingen.

Välkommen till verkligen för vanligt folk Marcus Birro. Smaka på den verkligheten. Den gör ont, en förnedring, en ångest över att inte veta om pengarna ska räcka månaden ut. Ett tips i all välmening till Marcus är att han får lämna kontoret och dataskärmen. Det är dags att han söker ett vanligt kneg på McDonalds eller i äldreomsorgen där de skriker efter folk. Eller är Marcus händer för fina för att ta hand om alla våra gamla som byggt den välfärd vi har idag?

Ärligt talat är jag lite skadeglad. Inte för att det gått åt helvete för Marcus Birros ekonomi. Stressen att tvingas vända på varje krona önskar jag ingen. Utan att några ur politikerklassen och medieeliten får känna på den verklighet som många av oss i arbetarklassen tvingas leva i. Ett klassamhälle som tvingar oss till att sälja våra kroppar och vår tid till arbetsköparna. Att gå upp i ottan och komma hem sent på kvällen. Att de kanske tvingas få känna några sekunder av den förnedringen vi tvingas känna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen, som bara suckar åt dig när du vill ha hjälp med att få ett jobb. Ångesten och klumpen i magen att inte få ekonomin att gå ihop när du räknar på din ekonomi. I allt detta möta sina barns blick att säga att vi inte har råd för vi har dåligt med pengar. Så välkommen till min verklighet Marcus Birro. Hoppas den smakar lika beskt.

Rickard Karlsson
rickard.karlsson@aktuelltfokus.se

Upp