Halsskadorna på Jeffrey Epstein förklaras bäst av strypning och en iscensatt hängning, anser rättsmedicinaren Anders Eriksson. New Yorks rättsläkarmyndighet står fast vid sin bedömning att Epstein tog sitt liv.
Sommaren 2019 hittades Jeffrey Epstein död i sin häktescell i New York. Dödsfallet klassades som självmord. Flera tidigare utredningar har inte funnit bevis för att någon annan var inblandad i hans död.
Anders Eriksson är professor emeritus i rättsmedicin vid Umeå universitet och ingår i en grupp på tre forskare som har granskat bilder av kroppen. Han anser att halsskadorna inte går att förena med att Epstein hängt sig själv.
Eriksson pekar på skador runt munnen och på andra delar av kroppen, liksom vad han beskriver som fingernagelmärken på halsen. Han säger också att halsskadorna går runt halsen, vilket han anser inte stämmer med hängning. Andra skador kan enligt honom förklaras av en kamp.
Forskarna gjorde en rekonstruktion
Gruppen leds av Michael Freeman, expert på rättsmedicinsk epidemiologi. Den tredje medlemmen är Itiel Dror, expert på neurovetenskap. Forskarna presenterade sina slutsatser vid ett seminarium i London.
Obduktionsbilderna och dokumenten kom till Freeman via Epsteins bror Mark Epstein. Freeman har granskat materialet under ett år. Som anhörig hade brodern fått ut bilderna från myndigheterna.
Freeman kontaktade Eriksson för att få med en rättsmedicinsk analytiker. Enligt Eriksson hade Freeman tidigare varit doktorand hos honom.
Med en 3D-rekonstruktion har gruppen prövat om den officiella självmordsförklaringen stämmer med skadorna. Enligt Freeman kunde hängning förklara en del av skadorna i rekonstruktionen, men inte alla. Han har bland annat ställt frågor om hur en djup blödning i vänster axel och en skada på ryggen uppstod.
Eriksson uppgav att den färdigskrivna artikeln låg för bedömning hos Forensic Science International. Vid den tidpunkten hade gruppens slutsatser inte publicerats i en vetenskaplig tidskrift och hade tidigare refuserats i USA.
Andra experter i rättsmedicin, som har sett delar av obduktionsmaterialet, bedömer att skadorna ensamma inte räcker för att säkert fastställa dödssättet.


