Christian Torset: ”Rasism är terrorism på planeringsstadiet”

KRÖNIKA Vad var det för samhälle vi sa att vi ville ha? Vad var det vi skulle stoppa? Dagerna efter Breiviks terror stod vi enade om vilket Norge vi vill leva i. Men det dröjde inte länge förrän någon menade att reaktionerna på Breiviks massmord var för hårda.

Man menade att denna godhet hindrade nödvändigt fokus på invandrare. Det kvävde yttrandefriheten. Vi andra ville inte slå mynt av katastrofen, så vi teg och tänkte att ingen med liknande åsikter skulle kunna slå till igen. Vi skulle aldrig glömma, trodde vi.

Yttrandefriheten har aldrig blivit så pass helhjärtat försvarad som efter terrorismen på Utöya och Oslos regeringskvarter.

Intentionen var god, men har oavsiktligt lett till att vi gett ytterhögern draghjälp, genom att utmåla Breivik som någon slags översvämning som inträffar vart tusende år, något unikt som aldrig kan inträffa igen. Men klimatet förändras på mer än ett sätt och översvämningar som har inträffat vart tusende år tidigare kommer att inträffa mer ofta. Det senaste året har världen bevittnat två massakrer som är direkt inspirerade av Breivik, Christchurch och El Paso. Hatet var inte unikt, det var inte en ensam man.

Ingen är oenig om att yttrandefriheten är och ska vara en grundpelare i samhället, men ingen kan heller påstå att ord bara är ord utan koppling till handling. Ord föder handling. När vi bjuder in rasisterna och får det att låta som deras åsikter bara är abstrakta teorier, ger vi dem legitimitet.

”Rasism är inte värre än någon annan –ism”, blir budskapet vi för fram. När vi säger att dom har rätt till att bli lyssnade på, att det är okej utmåla tiotusentals norska medborgare som ett hot, så säger vi att dom har lite rätt trots allt. ”Muslimer är lite farliga…”

Men det är inte muslimerna som är farliga, det är rasisterna som är det. En ideologi som framställer människor som ett hot mot vårt land kommer per automatik också lyfta frågan om vad som bör göras för att försvara landet.

Rasideologerna påstår att samhället har tagits över av förrädare som vill att samhället ska ödeläggas, att verka med demokratiska medel blir därmed ologiskt i rasideologins värld. Den logiska konsekvensen blir att man bara kan lyckas genom olagliga handlingar.

Ideologier som avhumaniserar en hel folkgrupp, säger egentligen att den avhumaniserade folkgruppen kan angripas och mördas utan träda över några moraliska gränser. Rasismen säger inte att det är fel att mörda, förutsatt att det är ”dom andra” du mördar. Det är här vi finner kärnan: Rasism är terrorism på planeringsstadiet.

Strukturen i rasideologier är precis likadan som inom islamismen, som också vägrar att erkänna folkvalda institutioner, legitimerar våld och avhumaniserar.

Om vi som samhälle ska stå upp för alla medborgare måste det bli ett slut med det här akademiska närmandet av våldsideologier som rasism. Vi måste definiera sådana ideologier utifrån vad vi anser vara acceptabelt. Vi måste säga att även om sådant tänkande inte är förbjudet, är det definitivt inte acceptabelt.

Rasism leder till våld och bör inte inkluderas i våra tidningar, i våra debattprogram eller i våra möten om inte avsikten är att varna mot konsekvenserna av att släppa fram en sådan ideologi.

Tron på på att troll växer i mörkret och att rasismen blir starkare om vi låtsas att rasister inte är ett problem, är helt fel. Varje acceptans av rasism kommer att stärka rasismen.

Det är dags att vi börjar slå bort argumentet om att yttrandefriheten kräver att vi behandlar alla tankar likadant. Alla tankar är inte lika. Vissa tankar är baserade på rädsla och okunnighet och är smittsamma. Vissa tankar skapar aggression och ökar chanserna för våld. Vissa tankar är farliga för samhället, särskilt om vi glömmer att tankar kan leda till handlingar.

Men vi glömde. Vi lovade att vi aldrig skulle glömma, men det är vad vi har gjort.

Christian Torset – fylkesleder for Nordland Sosialistisk Venstreparti.
redaktionen@aktuelltfokus.se