Kontakta oss

KRÖNIKA

Den trojanska hästen i arbetarrörelsen

Publicerat

den

Tobias Persson - Foto: Sandra Eriksson

KRÖNIKA   I boken ”Partiledaren som klev in i kylan” beskriver Daniel Suhonen Håkan Juholts avsättning efter knappt tio månader. En av kuppmakarna var Mona Sahlin, som själv lämnat partiledarposten efter bara fyra år.

Juholt hade försökt styra S vänsterut efter decennier av högervridning. Istället valdes Stefan Löfven, utan politisk erfarenhet från riksdag eller regering. I ett slag gick han från facklig ledare till statsminister.

Inför valet 2018 lanserades ”det blocköverskridande samarbetet”. En omskrivning för att slutligen överge de rödgröna och kliva över mittlinjen. Efter oräkneliga kaffekannor och kanelbullar hos talmannen bildades en ny regering. Sedan dess har högervridningen fullbordats, på det nationella planet men främst i S/M-styrda kommuner. Inskränkningar i strejkrätten, utförsäljning av allmännytta och attacker mot LAS.

Runt Löfven har ett informellt maktcentrum bildats. Där återfinns många från den högerfalang Suhonen och jag ”slogs mot” i SSU och, som han hävdar i boken, stod bakom kuppen mot Juholt. Mikael Damberg, Ibrahim Baylan och Ardalan Shekarabi. Nu alla medelålders statsråd med grånande tinningar och kostym. På grund av sin bristande erfarenhet är Löfven beroende av dem.

Missförstå mig rätt, jag har inget emot honom. Han är en pragmatiker, förhandlare och god lyssnare. Men på vem och vad? Jo, bland annat Eskilstunas kommunalråd Jimmy Jansson som, likt kollegan i Katrineholm, aldrig försitter chansen att sparka på någon utsatt grupp, från personer med försörjningsstöd till nyanlända migranter.

Varför dessa ”sossar”, som låter som moderater (ibland sverigedemokrater), inte byter övergår mitt förstånd. Sverige är ingen enpartistat och S har mist den maktställning det en gång hade. Rörelsen har flera gånger städat vänsterut. Anarkister på 00-talet, SDUF (nu V) 1917, clartéister på 60-talet och offensivare på 80-talet. Nu finns en trojansk (höger)häst att städa ut. Det är inte för sent, men efter nästa val om två år kan det vara det.

Tobias Persson – Folkbildare och Reformist
redaktionen@aktuelltfokus.se