LEDARE

Det finns visst fattiga människor i Sverige, Fredrik Kärrholm

Fredrik Kärrholm - Faksimil Youtube

LEDARE     “Av alla länder i EU har Sverige den lägsta andelen invånare som lever i materiell och social fattigdom.”, konstaterar kriminologen, näringslivsaktivisten Fredrik Kärrholm och insinuerar att Sverige inte har någon fattigdom. Vad Kärrholm inte nämner är att inkomstskillnaderna har ökat dramatiskt sedan 1980-talet.

Idag tjänar en genomsnittlig direktör på ett svenskt storföretag lika mycket som 59 industriarbetare. Hur många direktörslöner det går på en arbetslös förälder har jag ingen aning om men vi kan nog gissa oss till att det är rätt många fler. Den rikaste tiondelens äger och kontrollerar drygt 75 procent av Sveriges ekonomiska resurser, vilket gör Sverige till det sjunde mest ojämlika landet i världen enligt schweiziska finansinstitutet Credit Suisse.

Sverige må vara en av världens främsta välfärdsstater men det förändrar inte faktum att det svenska klassamhället blir råare för varje år som går . För drygt 15 år sedan började klyftan mellan arbetare och rikingar öka något så fruktansvärt. Regeringen Reinfeldts jobbskatteavdrag hjälpte till att vidga klyftan men bekostades med vår gemensamma välfärd. Vilket har rivit upp stora hål i Sveriges sociala skyddsnät. Inte minst inom sjukförsäkringen som har slagit sönder livet för tusentals människor.

Sverige må vara rikt men de ekonomiska resurserna är skevfördelade. Konklusionen är egenligen rätt enkel, de flesta låginkomsttagare varken svälter eller tvingas leva på gatan i Sverige. En arbetslös vuxen kan få drygt 3700-3900 kronor i försörjningsstöd. Utöver den summan kan hen ansöka om att få pengar till busskort, mediciner, elräkningar och läkarbesök. Lever du väldigt snålt och gör en matlista för hela månaden så kanske du har en femhundring eller en tusenlapp över så du kan gå ut och köpa kläder på H&M. Men du kan ju glömma att du har råd att hänga med polarna när dom ska ut på krogen, du kommer inte ha råd att gå på fotboll, köpa julklappar till hela familjen eller bjuda ut någon på dejt. Så ser läget ut för många svenskar idag. Ett utanförskap som tär på väldigt många människor, inte minst unga vuxna.

Det jag beskriver är ingen ursäkt för gängkriminella, det är endast hårda ekonomiska fakta om läget i Sverige 2020.

Att insinuera att Sverige skulle vara ekonomiskt jämlikt faller på sin egen orimlighet. Faktum är att klyftorna närmar sig 1800-tals nivåer med stormsteg.

Jag tänker inte ens gå in på frågeställningar om varför det grova gängvåldet har blossat upp. Däremot känner jag mig tvungen att påpeka att Sverige inte är något magiskt land med noll procent fattigdom eller med total jämlikhet. Sveriges ekonomiska system kräver en jämviktsarbetslöshet som ligger på mellan 6-7 procent av den arbetsföra befolkningen. I skrivande stund ligger arbetslösheten på 8,8 procent. I takt med att pandemin fortsätter kommer arbetslösheten också stiga. Allt medan de rika fortsätter tjäna pengar på andra människors arbete.

Fredrik Kärrholm verkar tro att Sverige saknar fattiga för att folk inte lever i skjul men så är inte fallet. Det kan nog 300 000 fattigpensionärer vittna om.

Fredrik Kärrholm är en hyfsad författare men däremot borde han lära sig skilja på sin roll som Timbro-aktivist och sin roll som kriminolog. Med det sagt, sluta överdriv svenskarnas ekonomiska status. Det är nämligen skillnad på fattigdom och ojämlikhet. Det Sverige lider av kallas ojämlikhet och är resultatet av oreglerad kapitalism och ett klassamhälle på steroider. Växande fattigdom och skenande ojämlikhet är bara en i raden konsekvenser av de nyliberala samhällsstrukturerna.

 

Kim Fredriksson
kim.fredriksson@aktuelltfokus.se

To Top
Exit mobile version