Ett samtal med mormor ger så mycket mer än vad en kan tro

KRÖNIKA| I sin senaste krönika beskriver Linn Larsdotter vikten av att lyssna på våra äldre. Ett samtal ger så mycket mer än vad en kan tro.

Minuter blir till timmar i telefon med min mormor. Vi pratar flyktingar, murar och taggtråd. Vi pratar Jimmie Åkesson och kultur. Vi pratar människoliv och ensamhet. Hon säger att det finns ensamhet som kan göra en sjuk. Jag tänker att vi är många som är ensamma på olika sätt. Oavsett om det är i en alldeles för stor lägenhet i Sverige eller på en alldeles för liten båt i Medelhavet. Jag tänker att min mormor skulle älska ljudet av barn som springer omkring i hennes hem, och hon skulle älska att dela mat med någon som är hungrig. Hon skulle älska deras sällskap, oavsett varifrån de kommer, vilket liv de har levt, färgen på deras hud eller vilket språk som dansar ur deras kroppar.

Hon säger att det finns plats för alla människor, och att alla människor behövs. Min mormor berättar minnen från andra världskriget. Hon säger att hon inte förstår hur så många människor undgår att se att vi lever om historien. Nya människor, samma murar.

Vi pratar gemenskap och om det ändå inte hade varit bättre om livet vore tvärtom. Att livet är de minnen vi skapar från äventyr och tid vi spenderar med människor vi älskar – och det som blir över ägnar vi åt arbete. Hon säger att ingen människa ska behöva vara ensam, ändå sitter ensamheten i själen på så många. Hon tycker att alla som flyr ska komma hit. Byta ut ensamheten mot gemenskap. Rädslan mot trygghet. Döden mot liv.

Minuter blir till timmar och jag tänker att jag älskar ljudet av hennes röst och hennes varma, fantastiska hjärta. Alla borde verkligen ta sig tid till att prata med våra äldre. Är dina mor- och farföräldrar i livet så tveka ej att besöka dem eller slå dem en signal. Det ger så mycket mer än vad en kan tro.

Linn Larsdotter
Skribent, socionom och aktivist