Filmrecension | Cowspiracy

KULTUR| Cowspiracy – en tänkvärd dokumentär som troligen ingen, förutom de redan medvetna, kommer att se.

Cowspiracy är en relativt ny dokumentär av Kip Andersen och Keegan Kuhn som väckt stor uppmärksamhet hos såväl veganer som lakto/ovo-vegetarianer. Hur intresset sett ut för den stora majoritet vars mat består av blandkost är oklart, men egna observationer gör att jag tolkar intresset som svalt. Och det är väl det som är problemet. De människor som kanske allra mest skulle behöva se filmen känner inte till den, eller väljer att behålla skygglapparna på.

Dokumentärens syfte är inte att bedriva veganpropaganda, även om det blir en naturlig konsekvens mot slutet av filmen. Däremot är den en träffsäker miljödokumentär som problematiserar människans sätt att förhålla sig till jordbruk och djurhållning.

Det är befriande att under 85 minuter se varje myt och ursäkt som ofta uppkommer hos gemene person plockas isär och dementeras, även om jag personligen hade uppskattat uppbackning av källor till flera av motargumenten.

I Cowspiracy får vi bland annat se Andersen intervjua flera miljörättsorganisationer om våra största miljöhot, och där blir det riktigt tydligt att kritik mot den nuvarande djurhållningen inte är ett ämne någon vill ta i sin mun. Kanske är det befogat, vi får höra skräckexempel från Brazilien där över 1100 aktivister de senaste 20 åren blivit mördade för sina åsikter och om stora, amerikanska företag som dragit enskilda individer och journalister inför rätta när de kritiserat djurindustrin och öppet talat om dess konsekvenser. Samtidigt ger filmen mig känslan av att den riktiga anledningen till miljöorganisationernas tystnad är för att de helt enkelt inte vill prata om det. Istället lägger de fokus på att prata om lågenergilampor, oljebolag och bilanvändande, vilket bara känns som ett sätt att låta människor leva i villfarelsen att de räddar naturen genom att i praktiken inte ändra någonting i sina vanor. Djurindustrin ansvarar nämligen för 91 procent av skövlingen av Amazonas, använder en tredjedel av jordens färskvatten och står för 51 procent av jordens växthusgasutsläpp.

Dokumentären i sig är välgjord och får en utan tvekan att börja fundera över djurindustrins miljöpåverkan ur ett större perspektiv. Den fångar mig inte känslomässigt på samma sätt som dokumentären Earthlings (2005), vilket kanske inte är så konstigt då den dokumentären snarare har en emotionell och etisk infallsvinkel medan Cowspiracy direkt talar till vår miljömedvetenhet.

Vad är då sensmoralen i Cowspiracy? Den lämnar mig med blandade känslor. Jag är ömsom förbannad och ömsom hoppfull. Dokumentärens inte-så-subtila budskap har nått fram. Rädda jorden – ät grönt.

http://www.cowspiracy.com

Linn Larsdotter
linn.larsdotter@aktuelltfokus.se