Kontakta oss

NOTISER

Flyktingdebatten: Den enes död är den andres bröd

Publicerat

den

alankurdi
DEBATT
| Idag skriver den svensk-kurdiska debattören Ferit Farqini på AF Debatt om det miljöpartiska hyckleriet kring flyktingfrågan som illustrerades idag när Semanur Taskin, språkrör för Grön Ungdom tilläts vara konferencier för Refugees Welcome-manifestationen i Stockholm.

Alla minns vi när bostadsministern Mehmet Kaplan uttryckte sig varmt om och jämförde svenska jihadister som ansluter sig till den salafistiska terrorgruppen IS med frivilliga i finska vinterkriget. Själv skyllde Kaplan på att han blev missförstådd. Ingen större skada skedd, resonerade de flesta. Men när den till synes ”oskyldiga” Kaplan-jämförelsen ännu inte hunnit lägga sig bjuder ännu en miljöpartist på ytterligare en pinsamhet. Denna gång är det Semanur Taskin, språkrör för Grön Ungdom, som står för pinsamheterna.

Vem är då Semanur Taskin, undrar säkert en del. Liksom för läsarna är Semanur okänd även för mig. Men vad som fångade min uppmärksamhet med henne var att hon var med och anordnade den stora Refugees Welcome-manifestationen i Stockholm idag den 6 september. Beundransvärt, tycker ni? Visst, det tycker jag med, om nu Semanur inte hade andra intentioner än att bara uppmärksamma flyktingars tragiska öde.

På sociala medier ger Semanur nämligen ett flitigt uttryck åt sin förkärlek för Recep Tayyip Erdogan, Turkiets nuvarande president och tidigare partiledare för det islamistiska AKP (Adalet ve Kalkınma Partisi). Det är också i ljuset av sin store idol som Semanur marginaliserar det pro-kurdiska partiet HDP genom att benämna dem som hantlangare åt ”våldsbejakande terrorister”. Ett begrepp som är hämtat från den nyliberala doktrin som i folkmun kallas för ”kålsuparteorin”.

Så här uttrycker Semanur sina åsikter i sin egen Facebook-logg den 7 juni 2015;

”Vilken glorifiering av ett parti (läs: pro-kurdiska HDP) som endast funnits något år. Hur ska ett parti som titulerar en terroristorganisations ledare för ”ledare Öcalan” och vill frige honom bringa fred?”

”Vad har Erdogan gjort? Han har inte dödat 30.000 människor eller civila för att nå sina politiska mål”

Varför är det då så här?

Man kan ställa sig frågan varför Taskin resonerar på detta sätt. Kanske borde någon (Kaplan?) påminna henne om att det var under Erdogans tid vid makten som Roboski-massakern ägde rum? En massaker som av turkiska myndigheter kom att benämnas; ”oops!”

Någon borde även påminna Semanur om att det var under Erdogans tid vid makten som 14-årige Berkin Elvan dödades av turkisk polis;

* Och att det var under Erdogans tid vid makten som sju civila miste livet och 8 000 civila skadades under Geziparken-protesterna.

* Och var det inte under Erdogans tid vid makten som den turkiska staten förvägrade den USA-ledda koalitionen rätt till användning av flygbasen Incirlik då terrorsekten ISIS anföll Kobane som mest intensivt? Turkiet gick i elfte till med på att låta den USA-ledda koalitionen använda Incirlik-basen i utbyte mot att Turkiet samtidigt får slå ner på kurderna.

* Det var också under Erdogans tid vid makten som den turkiska polisen beslagtog långtradare tillhörande den turkiska säkerhetstjänsten MIT – fullastade med vapen och på sin väg till de salafistiska terroristerna i västra Kurdistan (norra Syrien)? Samtliga poliser som deltog vid tilllsaget och samtliga åklagare som beordrade det kom sedan att stå åtalade för landsförräderi.

* Var det inte till Erdogans passiva åskådning som ISIS hade en fristad i gränsen mellan västra Kurdistan och Turkiet?

* Var det inte under Erdogans tid vid makten som det inkom rapporter om att ISIS-krigare fick vård på angränsande turkiska sjukhus?

* Var det inte under Erdogans tid som sociala medier censurerades för att inte den uppdagade korruptionshärvan som kom att innefatta honom själv och hans son Bilal skulle få internationell uppmärksamhet?

* Är det inte under Erdogans tid som uppemot 10.000 kurder, däribland folkvalda politiker, journalister, advokater och intellektuella är lagförda under en vag och närmast antidemokratisk antiterrolagstiftning?

Ja, ni förstår. Listan kan göras lång.

Så varifrån kommer Semanurs uppfattning om att det prokurdiska partiet är att betrakta som hantlangare åt ”våldsbejakande terrorister”? Är det månne PKK som Semanur här benämner som våldsbejakande terrorister (retorisk fråga)? Den turkiska staten har tillkännagivit att den haft direkta samtal med den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan. Det var också på dennes initiativ som PKK år 2013 ingick en bilateral vapenvila med den turkiska staten. Den första bilaterala vapenvilan i sitt slag dessutom. Tidigare vapenvilor har alla utlysts ensidigt av PKK. Men i takt med att den turkiska staten med Erdogan i ledningen intensifierade sitt stöd till IS och andra jihadistgrupper kom den bilaterala vapenvilan från år 2013 så småningom att anta en unilateral form. Det var ju otänkbart att PKK skulle lägga ner sina vapen samtidigt som den turkiska staten plötsligt hade ett annat ”problem” att förhålla sig till; det kurdiska kantonsystemet i Rojava (norra Syrien). Ett ”problem” som den turkiska staten öppet uttryckt sig fientligt om; ”vi betraktar IS och kurdiska YPG som likvärdiga och lika farliga” har Erdogan stundtals gånger sagt.

Här är kruxet; vapenvilan mellan den turkiska staten och PKK bröts parallellt med att det pro-kurdiska socialdemokratiska partiet HDP för första gången tog sig förbi världens i särklass högsta valspärr (10 procent), och att det då regerande islamistiska partiet AKP för första gången på 12 år inte fick en majoritetsregering. Den avbrutna fredsprocessen bör ses mot denna bakgrund. Det islamistiska AKP använder helt enkelt PKK som en förevändning för att blidka hemmaopinionen. Man hoppas att en upptrappning av våldet ska blossa upp nationalistiska tendenser i landet och få ett nyval att komma till stånd. Och så blev det också. Den 1 November tvingas väljarna åter till valurnorna. Våldsutbrotten från turkiska nationalister mot kurdisk civilbefolkning och mot HDP-företrädare samt civila har även ökat markant (ni minns väl häxjakten på kurder i den turkiska turistorten Alanya).

Vi har nu sett hur Semanur ömsom offentligt ömsom subtilt försökt förmildra den turkiska statens medskyldighet till den kanske största flyktingkatastrofen i modern tid. En medskyldighet som karakteriseras av den turkiska statens ovilja att ingripa och sätta stop för IS framfart. En framfart som fått tusentals människor att fly sina hem.

Under förarbetet till Refugees Welcome-manifestationen i Stockholm har Miljöpartiet med Semanur i spetsen med tidsbrist som förevändning nekat ett X-antal svenska politiker samt NCDK-Sverige, Kurdiska Kvinnoföreningen Amara och Kurdiska Röda Halvmånen talartid. Även Vänsterpartiet samt Ung Vänster har förvägrats talartid. Kritiken är svidande från deltagarna i eventet som kräver att andra organisationer ska få talartid, vilket Grön Ungdom censurerar på sin eventsida på Facebook.

Varför förvägras kurdiska organisationer och andra flyktingorganisationer rätten till talartid under Refugees Welcome–manifestationen i Stockholm den 6 september? Om tidsbrist är motiveringen, varför tillåts då en diktaturkramare inta talarstolen och dessutom agera konferencier?

Vi kräver ett svar.

Fotnot: den treårige Alan vars livlösa kropp sköljdes upp på en strand i Turkiet registrerades och benämdes först som Aylan av turkiska mydigheter. Något som ännu en gång gör oss påmind om att inte ens vid sin död undkommer den vanlige kurden den turkiska statens assimileringspolitik. Allt detta under Erdogans tid vid makten dessutom.

Ferit Farqini – svensk-kurdisk debattör.
debatt@aktuelltfokus.se