FRANKRIKE | Sedan en tid tillbaka har flyktingar gjort farliga försök att ta sig till Storbritannien via Eurotunneln, som löper mellan brittiska staden Dover till franska Calais. Tusentals flyktingar från hela världen har samlats i utkanten av Calais, där de tvingas bo under primitiva förhållanden med katastrofala sanitära förhållanden och stor risk för sjukdomsspridning.
Fransk polis har gång på gång rivit tältlägren och tömt de annars tomma byggnaderna som flyktingarna håller hus i. Vid samtliga tillfällen har det vittnats om grovt övervåld, men franska staten har avsiktligt mörkat och tystat ned alla uppgifter om den dagliga repressionen som flyktingarna får genomlida.
Istället skyller de på solidaritetsrörelsen No Borders, som är de som tar ansvar för de människoliv som står på spel när staten ger kalla handen. De anklagar rörelsen för att ligga bakom alla våldsamheter som sker i anslutning till lägren, de få som kapitalmedia faktiskt lyckas rapportera om. De tar det även till absurdum genom att anklaga solidaritetsaktivisterna för att åka till flyktingarnas hemländer och bränna ned skog för att tvinga dem på flykt. Det förekommer även lögner om att aktivisterna egentligen inte bryr sig om flyktingarna och bränner ned deras tält. Samtidigt skickar franska staten själva in tungt beväpnad polis och stora byggmaskiner för att riva ned flyktingarnas temporära bosättningar – gång på gång.
Den senaste veckan har den statliga propagandan intensifierats mot den franska solidaritetsrörelsen. Detta är ett desperat försök att smutskasta den rörelse som det senaste året har mobiliserat fler människor än någonsin till arbetet med flyktingarna. Det franska folkets handlingar talar sitt tydliga språk – medmänsklighet går före dysfunktionella samhällssystem som saknar intresse för att hjälpa människor i nöd.
Emil Tholander
emil.tholander@aktuelltfokus.se
Share
Lämna en kommentar