Al Gore vill ta bort statliga stöd och skattelättnader för fossila bränslen och prissätta utsläpp. Enligt den tidigare amerikanske vicepresidenten uppgår subventionerna till 730 miljarder dollar per år.
Gore kritiserade det ekonomiska och politiska inflytande som fossilindustrin har. Han framförde kritiken i ett samtal med klimataktivisten Tzeporah Berman, som sändes direkt och arrangerades av klimatplattformen We Don’t Have Time.
Enligt Gore bromsas energiomställningen av fossilindustrins motstånd och politiska beslut. Han anser att den teknik som behövs redan finns och att det också finns beprövade modeller för att använda den.
Efter mellanårsvalet i USA uttryckte Gore optimism. Han tolkar valresultatet som en politisk vändpunkt och tror att företag och politiker kan vara på väg att lämna en period av nedtonat klimatarbete bakom sig.
Han ser också tecken på växande engagemang i Serbien, Ungern och Brasilien. Till världens klimatförhandlare framför han att han tror på en seger, men att frågan är om den kommer i tid.
Gore varnar för att glaciärerna i Himalaya smälter i allt snabbare takt. Han pekar också på att det mesta av överskottsvärmen från växthusgaserna tas upp av världshaven.
Enligt Gore är vatten från Himalayas bergsområden en resurs som omkring två miljarder människor är beroende av. Han framhåller glaciärernas betydelse för områdets vattenförsörjning.
