Hanif Bali och konsten att sparka nedåt

Publicerad den

Skriven av

Lindström Erik

Lästid: 3 minuter

KRÖNIKA| Hanif Bali är upprörd. Han har nämligen kommit på att personer vars inkomst regleras via exempelvis försörjningsstöd obehindrat tycks ...

KRÖNIKA| Hanif Bali är upprörd. Han har nämligen kommit på att personer vars inkomst regleras via exempelvis försörjningsstöd obehindrat tycks kunna plocka ut större summor pengar varje månad via olika typer av bidrag. Hans huvudräkning har hyllats av personer som med avundsjukan rinnandes i mungiporna konstaterat att det är mer kostnadseffektivt att ”leva på bidrag” än på ”gammalt hederligt arbete”.

Som arbetande socionom vet jag inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Till att börja med är summorna som Bali tar upp mycket svåra att komma upp i då många bidrag inte går att kombinera. Ska vi gå in på detaljer så har vanligtvis inte familjer i Sverige så många barn som i exemplet, vilket gör att summan han redovisat blir lägre. Hanif Bali redovisar alltså en drömsumma. Bortsett från att totalsumman som Bali redovisat inte är allmängiltig för bidragstagare, så behöver även ett socialt perspektiv anläggas för att vi överhuvudtaget ska kunna närma oss en förståelse för det dilemma som den moderata partitoppen har presenterat för oss.

Ofrivillig ledighet har tydliga kopplingar till ökad risk för social utsatthet, sämre psykisk och fysisk hälsa och passivitet. Risken för utmattning är till exempel hög även om du inte har ett avlönat arbete då bidragstagande personer lever med stressen över att oroa sig över inkomst månad till månad. Detta då det inte finns några garantier att få försörjningsstöd även om ingenting i personens situation har ändrats från en månad till en annan. All form av inkomst kommer resultera i avdrag på bidraget.

Barnens födelsedagspengar de fått av mormor räknas som inkomst, likaså den skruttiga bilen du använder för att ta dig till anställningsintervjuer (om du ens får behålla den). Vardagen som bidragstagare är en ständig jakt på intyg, och den personliga integriteten är begränsad till ett minimum. Med andra ord är livet som bidragstagare inte särskilt kul. Det är en stressfylld tillvaro fylld med oro och otrygghet.

Bostadsbidrag är egentligen inget bidrag utan ett lån du kommer bli tvungen att betala tillbaka om du tjänat pengar under samma år du erhållit bidraget. Det beror naturligtvis på i vilken utsträckning du tjänat pengar, men principen är densamma. Stöd från försäkringskassan kräver i regel intyg från läkare för att du ens ska kunna bli beviljad ersättning. Det är i övrigt inte ens säkert att du är garanterad inkomsttrygghet även med ett sådant intyg. Jag förutsätter att en så högt uppsatt politiker som Bali känner till hur dessa regelverk är beskaffade samt tillämpningen av dessa, även om det inte framgår i hans uttalanden.

I mitt arbete möter jag människor vars föräldrar inte alltid har råd att ge sina barn mat månaden ut, eller möjlighet att köpa nya kläder eller låta barnen utöva något fritidsintresse som kostar pengar. Människor vill generellt sett inte leva på bidrag. Det finns ett kraftigt stigma kring bidragstagare och social utsatthet är ofta en konsekvens av detta. Den där sköna ”ledigheten” människor ibland ser bidragstagare i är egentligen en mörk spiral där dagarna vävs samman av hopplöshet och oro. Det är att ständigt ha känslan av att vara en börda för samhället, att ständigt leva med samhällets granskande och dömande blickar.

Om Bali var genuint bekymrad för bidragstagares möjligheter till avlönade arbeten hade han troligtvis haft en annan infallsvinkel än den han valde. Jag väntar fortfarande på en rapport som visar att smutskastning och nedtryckning är en framgångsrik motiverande åtgärd. Jag misstänker att den kommer att utebli.

Bali gör det Bali gör bäst. Han ser ett problem, pekar på det och låter arbetarklassen hata på de få människor de har under sig. Att ställa människor mot varandra är inget nytt fenomen, ändå verkar vi ofta oförmögna att lägga märke till när det sker. Med risk för att låta konspiratorisk så behöver jag ändå påpeka att det inte är särskilt konstruktivt att följa handen som pekar åt det håll som leder från honom själv. Samtidigt som vi är upptagna med att granska och misstänkliggöra varandra räknar överklassen pengarna de tjänar medan vi tittar åt andra hållet.

Linn Larsdotter
linn.larsdotter@aktuelltfokus.se

Diskutera vidare på vår Facebooksida!

Dela artikeln på sociala medier

Lindström Erik
Om skribenten:
Lindström Erik
Erik Lindström är en ekonomisk skribent med bred erfarenhet inom finans, marknadsanalys och affärsstrategi. Han har arbetat för flera ledande affärspublikationer och är känd för sin förmåga att förklara komplexa ekonomiska frågor på ett lättförståeligt sätt. Lindström har en magisterexamen i ekonomi från Stockholms universitet.

Lämna en kommentar