Kontakta oss

NOTISER

Hur många Åsa Romsons tål Sverige?

Publicerat

den

romsonafLEDARE| Nu när regeringens besked börjar sjunka in försöker den ena förståsigpåaren efter den andra komma med diverse försvarstal till Åsa Romson. Kritikerna är orättvisa och människor som har kritiserat henne och anmärkt på att hon grät när hon gjorde praktik av sin egen politik borde skämmas är summan av det hela. Med andra ord mest dravel.

Åsa Romson är ingen röd politiker även om diverse högerpolitiker har försökt utmåla henne som det. I själva verket är Åsa Romson precis lika liberal som hennes språkrörskollega Gustav Fridolin. Båda är öppna med att de är liberala och har sagt det öppet redan innan de bildade regering tillsammans med Socialdemokraterna.

Miljöpartiet är inte brinnande kommunister som slåss mot den kapitalistiska miljöförstöringen. Det är ett parti där man kompromissar bort en klimatvänlig politik till förmån för kapitalistiska intressen.

Som miljövän tycker jag det är rätt självklart att om man är ett miljöparti i regeringsställning så gör man allt i sin makt för att motverka lönsamheten på miljöförstöringen. Men för Miljöpartiets del verkar det vara en omöjlighet att föra en grön omställningspolitik som de facto kan bli en självförsörjande jobbskaparmaskin för vårt land.

Och det är här skon har klämt hela tiden. Varken Åsa Romson eller statsminister Stefan Löfven har gjort upp med de resursplundrare som utarmar den svenska välfärd som de gick till val på för att försvara och stärka.

Istället får vi höra tal om ansträngda resurser och resursbrister. I augusti förra året intervjuades språkröret i nyhetsbyrån Direkt. I intervjun sade hon något som jag har småskrattat åt sedan dess.

”I ett kommande scenario med klimatförändringar och ökad resursefterfrågan vet vi att vi måste börja ställa om så att vi inte får en risk i det ekonomiska och finansiella systemet på grund av resursbrist”

Ju mer snack om resursbrist och hot om systemkollaps jag har hört desto mer har jag tänkt på det där citatet. Det är ju så himla tydligt att politikerklassen gör det mesta för att hålla ett döende system vid liv. Och de gör det på resursplundrarnas villkor.

Hittills har det bland annat inneburit att regeringen hellre spenderar miljarder på Bert Karlsson och hans kollegor inom Attendo eller före detta Carema som numera heter Vardaga, än vad de gör på hemlösa och andra människor som befinner sig i nöd.

Detta innebär även att regeringen inte har agerat mot marknadsekonomin som gör det möjligt för privata hyresvärdar att ta ut fantasihyror på skattebetalarnas bekostnad. Samtidigt som de verkar vilja stänga gränserna helt på grund av, ja just det, ”ansträngda resurser”.

Om Sverige nu har så ansträngda resurser – varför gör man då inget åt det system som utarmar resurserna?

Systemet har bakbundit allt som innebär sunt förnuft med det svenskaste av dem alla – den svenska byråkratin.
Vi har tomma industrilokaler, samlingslokaler, företagslokaler och statligt ägda byggnader från norr till söder som bara står och samlar damm samtidigt som det talas om brist på boenden. Anledning? Människor får inte sova i lokalerna enligt myndigheternas regelverk. Med andra ord, man betalar hellre tiotusentals kronor i överhyror för slitna ettor och gillestugor än ändrar regelverket.

Jag blir rent ut sagt förbannad när jag tänker på hur verklighetsfrånvänt hela systemet är. Men jag blir faktiskt mer orolig när jag tänker på att Åsa Romson inte är ensam. Varenda parti i riksdagen har sina Åsa Romsons. Människor som gör allt för att bevara ett fallerat system även om det så innebär att man nekar människor som flyr folkmord en fristad.

Så sent som under förra partiledardebatten i SVT stod Åkesson och ojade sig om systemet. Detsamma har vänsterpartister och liberaler gjort. När det kommer till godtrogenhet om reformer och systemtrogna politiker är hela det politiska etablissemanget precis likadant. Jag antar att det är därför man hör fler och fler använda benämningen ”Åttaklövern” när det talas om riksdagspartierna.

Hur många Åsa Romsons tål Sverige?

Nej jag tänker inte skämmas för att jag vill ställa Åsa Romson till svars för att hon prioriterar som hon gör. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag tycker att hennes tårar är skrattretande i jämförelse med det helvete som väntar de flyktingar som stoppas vid gränsen till Malmö.

Det behövs en stark kraft i det här landet som vågar sätta ned foten och tala klarspråk om de förändringar som man behöver göra så att politikerna slutar ljuga om resursbrister när de är fullt medvetna om vilka enorma ekonomiska resurser som finns i vårt land.

Personligen tycker jag att det börjar bli dags för IMF att betala tillbaka de 100 miljarder kronor som Fredrik Reinfeldt och Alliansen lånade ut till en ränta på 0.1 procent för att rädda banker och giriga miljardärer.

Förutom det anser jag att det är dags för Sverige att kräva tillbaka sin självständighet och gå ur EU. EU är ett misslyckat överstatligt projekt som hämmar vårt lands utveckling. Det finns ingen anledning att fortsätta skänka skattemiljarder och förlora på ett fortsatt medlemskap i denna marknadsunion.

När jag nu ändå är igång så finns det all anledning i världen att kollektivisera välfärden helt och se till att resursplundrarna inte får så mycket som ett öre.

Jag skulle även vilja se att alla partier i den så kallade åttaklövern föregår med gott exempel och sänker sina löner istället för att höja dem. Rimligtvis borde politiker som talar om resursbrister göra sitt yttersta för att föregå med gott exempel. Inte sant?

Sist men inte minst så skulle jag vilja se en omfattande granskning från skatteverkets sida där man sätter åt de skatteflyktingar som uppskattningsvis stjäl drygt 400 miljarder kronor om året.

Detta är endast vad reformer utifrån det nuvarande systemet kan åstadkomma. Betänk då vilken samhällsvinst vi hade gjort om vi haft ett demokratiskt system istället. Men då krävs det ju att vi skrotar det nuvarande och riktigt så långt verkar inte något av riksdagspartierna vilja gå. Men att hindra barnfamiljer som har flytt ISIS halshuggningar från att få en fristad från terror kan man göra. Allt för att skydda fallerade system och regelverk.

Kim Fredriksson
kim.fredriksson@aktuelltfokus.se