KRÖNIKA

Klipp banden med islamisterna

KRÖNIKA Jag har tagit en titt på Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, MMRK. Det är inte konstigt att de blir klassade som extremister. Det som däremot är konstigt är det naiva stödet från delar av vänstern.

I nuläget pågår en omtalad konflikt mellan Ann Sofie Hermansson (S) och två aktivister från Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, MMRK. Hermansson var tidigare kommunstyrelsens ordförande och kallade de två aktivisterna Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi för extremister. Konflikten har pågått sen 2018 och nu senast valde Göteborgs tingsrätt att ogilla ett förtalsåtal riktat mot Hermansson. Aktivisterna har överklagat.

Vilka är då MMRK?

De två aktivisterna har fått ett stort stöd från delar av vänstern, och den vänstern är nog de som bör ställa frågan till sig själva. MMRK är en problematisk organisation ur flera synvinklar. Synen på islam verkar de dela med Sverigedemokraterna: all islam ska klassas in i samma fack. 2015 skrev Abdullahi ett debattinlägg där hon kallade IS-terrorister för “politiserade muslimer.”

Organisationen har också anordnat flera seminarier där islamister medverkat. 2010 bjöd de in Ali Berzengi till ett seminarium. Berzengi är dömd i hovrätten för att skickat uppemot 200 000 kr till terrorgruppen Ansar al-Islam, en organisation som utfört flera bombdåd mot civila. Berzengi ska också ha sympatiserat med Usama Bin Laden.

En annan person som MMRK haft betydande kopplingar till är Munir Awad, som också deltagit på seminarier för organisationen. 2010 gav MMRK tillsammans den brittiska organisationen Cage ut rapporten “Nowhere to go.” Rapporten behandlar Awad och är baserad på en intervju av honom. I förordet till rapporten skriver Kitimbwa Sabuni från MMRK följande:

“The attempts they have made to venture out into the world to places that are more welcoming to them have involuntary turned them into objects of suspicion for both the swedish security police, SÄPO, and international security agencies around the world. Consequently Munir Awad and his wife, Safia Ben Aouda, have also become objects of interest for Swedish journalists and victims of their abundant anti-Muslim fantasies.”

Gripen flera gånger

Ur en första synpunkt är det klart att det är hemskt att en person trakasseras och förföljs av säkerhetstjänster på grund av sin religion. Anledningen till att Awad är bevakad av säkerhetstjänsten är att han kan kopplas till flera islamistiska terrorgrupper.

Awad reste till Somalia bara månader efter att Union of Islamic Courts, UIC, kommit till makten. UIC var ett nätverk av shariadomstolar och en form av förlöpare till terrorgruppen Al-Shabab. Strider pågick i landet och i samband med att UIC förlorade makt flydde många av deras anhängare till Kenya. 2007 greps Awad i Kenya vid gränsen till Somalia. Området där han greps bedöms vara ett av de värsta islamistfästena där bland annat en 13-årig flicka stenats till döds bara månader efter han gripits.

Mellan perioden 2007-2010 greps han totalt tre gånger i utlandet. 2009 greps Awad i Pakistan tillsammans med bland annat Mehdi Ghezali. Enligt pakistanska myndigheter hade sällskapet han befunnit sig med försökt ta kontakt med pakistanska terrorgrupper.

I MMRKs rapport försöker de bortförklara Awads kopplingar till islamisterna i Somalia. Enligt Awad själv åkte han och hans fru dit för att se om de kunde bosätta sig i landet. I Pakistan skulle de på konferens. Att bland annat Säpo nu övervakar honom beror på fördomar om muslimer, enligt rapporten.

Bara månader efter att han medverkat på ett av MMRKs seminarier greps Awad i Köpenhamn för att ha planerat att skjuta ihjäl journalister som ett svar på att danska tidningar publicerat karikatyrer av profeten Muhammed. Han dömdes till 12 års fängelse 2012 och frigavs i december 2018.

Varför får dessa stöd av vänstern?

Tyvärr har MMRK och deras två aktivister fått stöd av olika delar av vänstern. Aktuellt Fokus fick förfrågan om vi ville publicera ett upprop undertecknat av över tusen personer till stöd för aktivisterna. Vi nekade och texten publicerades istället i den V-knutna tidningen Flamman. Tidningen Feministiskt Perspektiv har också tagit tydlig ställning för aktivisterna.

Frågan är hur många av alla dessa personer som ställer sig bakom aktivisterna som verkligen förstår vad för slags organisation de ställt sig bakom. Har de gjort några egna granskningar? MMRK kan kopplas till alldeles för många extremister för att det enbart ska handla om några enskilda rötägg.

Så klart är inte allt svart och vitt. Vi på redaktionen är inte direkt några anhängare av Hermansson. Vi förstår också att det kan vara problematiskt när politiker ska ge sig in och bestämma över kulturen likt Hermansson har gjort. Däremot ser vi inget problem med att kalla extremister för extremister. Vill MMRK slippa extremiststämpeln bör rikta in sig på att klippa banden med islamister än att förtalsanmäla politiker.

Stöd röd alternativmedia – bjud på en kopp kaffe! ☕☕☕ Swisha en tia eller valfri slant till 0720201984! Märk din gåva med ”kaffe”! 👍

 

Nicklas Andersson
redaktionen@aktuelltfokus.se

Upp