KRÖNIKA| Det brinner av ilska i förorten. Jag arbetar i ett område som plågas av fattigdom, misär, kriminalitet med flera mord och en stadsdel som är bortglömd av politikerna mellan varje val.
Jag arbetar som elevstöd på en kommunal grundskola i ett arbetarklassområde i Norrköpings ytterkant. Jag träffar föräldrar som är arga, frustrerade och ledsna. Jag träffar boenden i förorten som inte har någon direkt koppling till skolan som är förbannade. I fredags mötte jag en mamma som var jätteförbannad. Hon tyckte det var nog nu. Hon är jätteorolig för framtiden. Kriminella får stå ostört i gäng, människor dör här och vi sörjer. När ska vi som bor här bli förbannade?, säger hon frustrerat.
Jag möter föräldrar som ser unga vuxna hänga runt i ortens centrum som ligger precis brevid skolan där deras barn går. Dessa unga ofta grabbar hänger runt, missbrukar, säljer droger för att finansiera sitt eget missbruk och de begår brott. Det är ingen hemlighet att de är springpojkar åt kriminella mc-gänget Hells Angels. Vi som jobbar på skolan och i fritidshemmet är medvetna om detta och vi gör vad vi kan för att trygga barnens närmiljö.
Taggs med det kriminella gängets bokstäver syns överallt. Både på skolans område liksom andra delar av förorten. Samtidigt hör jag elever som ser upp till de som valt en kriminell livsstil. De ser det som den enda framtiden i livet. Normaliseringen av kriminaliteten har gått fort. Glorifiering av kriminalitet i gammelmedia, genom musiken och i olika filmer har minskat trösken för ungdomarna som nu växer upp. Håller samhället på att tappa greppet om förorten och barnen som växer upp där?
De boende jag möter i förorten känner sig oroliga för framtiden. De känner sig inte lyssnade på. Jag förstår dem. Deras oro och vardagsproblem tas inte på allvar av samhället. Den lilla gruppen på cirka ett 40-tal unga vuxna som drar denna förort i smutsen med att dra in kriminalitet i arbetarklassområdet får härja ganska fritt medan unga kids i området börjar blir springpojkar och ser upp till de kriminella gängen. Polisen är ute ibland och spänner musklerna men verkar hellre prioritera att äta munkar långt från förorterna medan alla de som bor där tvingas fortsätta möta kriminaliteten i sin vardag. Jag vet för jag har bott i en annan förort i 12 år. Polisen säger sig skydda medborgarna, men fanns aldrig där. Vi i förorten lämnas åt vårt eget öde.
Klyftan mellan politikereliten som styr och alla de som bor i staden har ökat. Politiker och tjänstemän bor inte ute i förorterna. De vet inget om verkligheten och vardagen för vanligt folk. De lever i en skyddad vardag långt från fattigdom, misär, kriminalitet och alla konsekvenser av deras politik. För det är politikerna som skapar grogrunden för rekrytering till kriminella gäng.
Kriminella gäng ska granskas hårt. Inte som i gammelmedia, i filmer och på tv där gängen ofta glorifieras. De kriminella gängen ska granskas som de kapitalister de är, inget annat. De är en produkt av det kapitalistiska samhället, ett samhälle som knuffar unga rakt i famnen på kriminaliteten. För få filmer går i djupet till vad som gör att unga väljer en kriminell livsstil. De kriminella gängen drivs av samma profithunger som den kriminella överklassen som plundrar välfärden.
Den förbannade mamman utanför fritidshemmet hade fått nog. Hon hade tröttnat på att möta kriminaliteten när hon ska hämta sina barn. Hon tänker sluta knyta näven i fickan. Nu hoppas jag fler i förorten följer efter. För politikereliten kommer bara ut och lyssnar på vår problem i valtider. Polis lyfter inte ett finger för oss. Det är upp till oss själva som bor och jobbar i förorten att skapa förändring. Så sörj inte – Vi organisera oss!
Rickard Karlsson
rickard.karlsson@aktuelltfokus.se
Lämna en kommentar