KRÖNIKA Du som talar om ensamkommande barn och unga som lycksökare, lögnare och blivande terrorister – har du funderat över hur det skulle kännas om du som tretton-fjortonårig pojke blev våldtagen i anus av en taliban som alldeles innan stympat en annan människa till döds – framför ögonen på dig?
Har du funderat över om du skulle fly eller stanna om du blev tillfångatagen av Al Shabaab och tvingades se på när Al Shabaabs fotsoldater hugger händer och fötter av din kompis och sen släpper dig för att du kräks blod av misshandeln du precis blivit utsatt för?
Du som säger att ensamkommande unga minsann är vuxna – ja, tro sjutton det – dom kom till Sverige som barn men har varit i asylprocess i ett och ett halvt år, två år, till och med tre år. Hade du klarat det med det aldrig sinande minnet av talibanens spark över din brors mun eller det dova ljudet av gevärskolven mot din pappas huvud? Flydde du för att det fanns guld att gräva i Sverige då eller flydde du för ditt liv?
I Sverige blir ditt liv en ”pinne” i avslagsbeslutet på Migrationsverket. Ju fler pinnar, desto gladare blir chefen. I Sverige blir du hånad och bespottad. I Sverige blir du behandlad som en sak, värre än ett djur, medan ministern du ser på teve med en dåres envishet hamrar in att ”de med skyddsbehov får stanna, men har man inte skyddsbehov ska man utvisas”.
I Sverige får du avslag när du som barn blivit kidnappad, misshandlad, våldtagen, torterad, när du har konverterat eller när du kommer ut som hbtq-person.
I Sverige hånar man dig på ledarplats i dagstidningarna; man vill inrätta utvisningsgeneraler för att få ut dig ur landet så fort som möjligt, man vill internera dig och repatriera dig och man säger till dig att du ljuger, ljuger och ljuger.
I Sverige används du för att skapa en signalpolitik till sextio miljoner flyktingar som alla på ledarplats i tidningar är rädda för att dom ska komma hit. I Sverige säger ministern tv-rutan att ”Vi kan inte ta emot Mellanösterns alla tonårspojkar” och du tänker att ”han menar inte mig, för det är ju just Mellanösterns pojkar som FÅR stanna”. Så tänker du. Samma minister är ansvarig för den myndighetsutövning som ”pinnar” dig.
I Sverige tar man först emot dig med öppna armar och sen slänger man ut dig efter flera år – när du blivit ungdom, nästan vuxen, när du lärt dig svenska, gått i skolan, börjat jobba på äldreboende, när du blivit västerniserad, fått svensk flick- eller pojkvän, när du tagit det första steget mot ett liv som innebär liv och inte död. Då. Smack. In med dig i förvaret. Sen ut med dig ur landet. Och du hamnar i ett blodbad som ingen jävel vill vara i. Men det lustiga är att myndighetsutövarna inte tycker att du är deras pinne längre. De stannar kvar på flygplanet. Och du får gå ut i ett inferno.
Dom åker hem till nästa pinne. För nån sa att vi naturligtvis inte kan ta emot Mellanösterns alla tonårspojkar. Det är bara det att du råkar vara från Afghanistan, Somalia, Eritrea eller Etiopien. Och inget av dom länderna ligger i Mellanöstern. Men så länge folk tror på ministern är du bara en osynlig pinne i statistiken. Som cheferna blir nöjda över.
Har du funderat på det?
Sara Edvardson Ehrnborg – #vistårinteut
redaktionen@aktuelltfokus.se
Lämna en kommentar