KULTUR | Onsdagen den 4 februari gjorde Teater Fryshuset turnéstopp på Sagateatern i Linköping, med sin föreställning “Välkommen hem”. Pjäsen skildrar livet bakom murarna för tre interner på en kriminalvårdsanstalt, spelade av Jarmo Mäkinen, Jonatan Rodriguez och Ulf Stenberg.
Föreställningen öppnas med lite löst snack internerna emellan, de återger och speglar de sociala koderna på kåken och vad som händer med de som inte rättar sig efter dem. Det hela löper på med musikmoment och dansuppvisningar, berättelser om enskilda händelser, individer, och hur de hanteras av kriminalvårdens personal. Personliga reflektioner varvas med berättelser om maktmissbruk i kriminalvårdens hierarki och verklig statistik. Pjäsens uttalade syfte är att spegla verkligheten på en kriminalvårdsanstalt endast med internernas egna berättelser – den nakna sanningen helt enkelt. De förhåller sig starkt kritiska till kriminalvårdens struktur och verkliga syfte, utan partiskhet eller överdrivet politiskt ordbajsande.
Skådespelarna gör ett så bra jobb att de flesta i publiken verkar vara av uppfattningen att de själva är interner som berättar sina egna historier. Sanningen är att föreställningen är resultatet av 6 års researcharbete och relationsbyggande med interner inne på en kriminalvårdsanstalt. Skådespelarna har själva under en lång tid haft kontakt med de interner vars liv de skildrar, inte bara på professionell nivå utan även på högst personlig nivå. Resultatet blir ett rysande autentiskt utförande som vid ett tillfälle nästan lyckas röra skådespelarna själva till tårar. Budskapet är starkt och så är även känslorna i publiken, folk ser gripna ut och vissa får lägga handen för munnen.
När föreställningen avslutas ber skådespelarna publiken att stanna kvar för frågestund. De försvinner från scen för att byta om. När de kommer tillbaka presenterar de sig och Ulf Stenberg drar en kort beskrivning av Fryshusets organisation och verksamhet. Sedan får publiken ställa frågor. Många välställda frågor ger givande svar och en diskussion genereras mellan skådespelarna och publiken om kriminalvårdens problem och de bakomliggande orsakerna till varför det får fortgå som det gör. Skådespelarna drar sig för att uttrycka egna åsikter och värderingar även under frågestunden, för att till 100% fokusera på att återge tankegodset hos deras kontakter bakom murarna.
Slutsatsen är enhällig om föreställningens problemformulering och kritik. De som hamnar på kriminalvården tillhör i majoriteten av fallen samhällets sämst ställda marginal. Politiker skiter i helt enkelt, för det är inte deras barn som drabbas av det här. Inte heller är det några stora väljargrupper som de tycker är värda att lägga någon tid på. Välkommen hem lyckas framföra en samhällskritik på ett väldigt autentiskt och gripande sätt, som väcker tankar som förhoppningsvis kommer att få folk att vilja medverka till förändring.
Emil Tholander
emil.tholander@aktuelltfokus.se
Diskutera vidare på vår Facebooksida! 
Lämna en kommentar