KRÖNIKA| Under de senaste veckorna har vi kunnat läsa en rad graverande avslöjanden om Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) på den Timbro-styrda hemsidan Smedjan. Avslöjandena är gjorda av debattören och researchern Sofie Löwenmark som har granskat hur MUCF:s uppdrag, att fördela skattepengar till civilsamhället, fungerar i praktiken. Resultatet är förödande för myndighetens trovärdighet.
Det är viktigt att det finns ett skattefinansierat stöd för civilsamhället. Ofta framställs det som att orsaken till denna åsikt skulle vara den inom den breda vänstern vanligt förekommande starka tilltron till statens och myndigheternas godhet. I sig är det en ståndpunkt som i förlängningen leder till godtycklig korruption (vilket för övrigt kan sägas vara, till viss del, vad Löwenmark kartlägger i sin rapport). Det är snarare viktigt att civilsamhället får skattepengar eftersom en stor del av vad som egentligen kanske borde vara samhälleliga åtaganden från stat, landsting eller kommun har lagts på civilsamhället. Bland dessa viktiga uppgifter kan nämnas arbete för inkludering och organisering av den romska minoriteten och andra minoritetsgrupper, demokratifrämjande arbete för unga och jämställdhet i samhället. Civilsamhället fyller helt enkelt en viktig funktion.
I granskningen går Löwenmark bland annat igenom hur MUCF gett i bidrag till den fascistiska organisationen Semper Fidelis. Semper Fidelis är latin och betyder ungefär ”ständig lojalitet” och är en organisation för polska ”patrioter” i Sverige. Gruppen har kopplingar till ett attentatsförsök mot en flyktingförläggning i Nynäshamn under 2016. Attentatsförsöket avstyrdes av polisen. Personer från organisationen har även tidigare demonstrerat i samarbete med den neofascistiska organisationen Nordisk Ungdom och deltagit i rasistjippot ”Folkets demonstration”. MUCF har gett Polska Kongressen, där Semper Fidelis är en av medlemsorganisationerna, totalt 2,5 miljoner kronor under de senaste åren inom ramen för så kallade organisationsbidrag och bidrag till etniska organisationer.
Andra organisationer som fått bidrag på tvivelaktiga grunder enligt Sofie Löwenmarks granskning är bland andra Sveriges Förenade Muslimer, som går att koppla till diverse suspekta åsikter om HBTQ-personer och kvinnor. Även Rådet för enade kreoler, en avknoppning från gräsrotsorganisationen Megafonen, har fått stora bidrag utan att bedriva speciellt mycket som kan sägas vara den verksamhet som bidragen varit avsedda för.
Avslöjandena är utan tvekan sådant som borde ha avslöjats av en väl fungerande och grävande public service eller ännu hellre från vänsterhåll. När publiceringarna istället görs på Timbro är agendan ganska tydlig; lägg ner Myndigheten för Ungdoms- och civilsamhällesfrågor. I ärlighetens namn: med Löwenmarks gedigna research så har de, som man brukar säga, ett tydligt case. Och kanske vore det inte någon dum idé i just fallet MUCF. Samtidigt ska man ha klart för sig att myndighetens bidrag utgör den stabila delen av ekonomin även för fullt legitima organisationer som gör ett stort och viktigt arbete.
Vad man främst bör fundera på är varför research av det här slaget inte istället kommer från vänsterhåll. Att underbygga tyckande med fakta är egentligen det enda sättet att legitimera sin åsikt, annars blir den bara allmänt tyckande. Vi har haft tydliga fall där så har skett, men det sker för sällan. Och om Timbros projekt Smedjan, med skickliga researchers som Sofie Löwenmark, får upp farten gäller det att hänga med i svängarna för att inte bli totalt omkörda i hegemonibildningen.
Till sist: att granska slöseri med skattepengar eller skattepengar som används på ett illegitimt sätt, är absolut inte med nödvändighet en uppgift för högern eller tesdrivande myndighetskritik, det är en fråga för alla som genom journalistiken och det fria ordet vill göra samhället bättre. Den här gången hann högern först. Nästa gång blir det vi.
Timbros reportageserie finner du här: Artikel 1, artikel 2, artikel 3, artikel 4.
Jonas Lundgren
jonas.lundgren@aktuelltfokus.se
Lämna en kommentar