KULTURKRÖNIKA | Jag är, som så många andra, en som gillar den postapokalyptiska genren. Datorspel, böcker, filmer, serier och brädspel med det temat är något som jag har varit intresserad av i snart tjugo år, oavsett om det gäller zombies, efter kärnvapenkrig eller andra naturkatastrofer. Skrev ett tag för en blogg som fokuserade på genren också.
Genren blev riktigt stor i Hollywood för cirka tio år sedan med filmer som Day After Tomorrow, Children of Men, 2012 och Resident Evil men har varit där längre, redan 1975 kom A Boy and His Dog ut och fyra år senare så kom Andrei Tarkovskys mästerverk Stalker(baserad på boken Roadside Picnic) ut i Sovjetunionen.
Men det var för cirka tio år sedan genren exploderade i popularitet. Böcker som Zombie Survival Guide och World War Z (båda skrivna av Max Brooks) var med och gjorde zombies till vardagsmat samtidigt som Ronald Emmerich gjorde som han alltid gör, pumpade ut katastroffilmer på löpande band av minst sagt varierande kvalitet. På senare år så har Hunger Games slagit igenom rejält och blivit en miljardaffär med en bok- och filmserie främst riktad till unga.
Men varför är unga så intresserade av postapokalysm? Är våran framtidssyn så blek? Fredric Jameson och Slavoj Žižek myntade frasen ”it is easier to imagine the end of the world than it is to imagine the end of capitalism” och det är något som jag tyvärr tror är sant.
Unga idag radikaliseras på löpande band. En framtid utan stabila sysselsättningar, bostadsbrist, ökade orättvisor och mer maktlöshet är vad som väntar många av dem och de inser detta. I USA så skjuts unga, främst svarta, dagligen och polisen har inte mycket förtroende kvar längre bland unga alls då de så gott som alltid kommer undan utan straff och med jobbet kvar efter rena avrättningar.
Det är inte så förvånande att socialismen växer fram snabbt bland unga i det klassiska rovkapitalistiska USA där så sent som 2011 det visade sig att 43 procent av unga (31 procent bland hela befolkningen) mellan 18-29 hade en positiv syn av socialismen. Inte av demokraterna, som endast ses som ett mildare alternativ av republikanerna, utan på socialism som ideologi.
Men nu precis som förr är systemet i USA uppbyggt för att ett tredje parti inte ska kunna hävda sig. Även om alla dessa som har positiv syn på socialismen skulle rösta på ett socialistiskt parti skulle de inte få in ett socialistiskt parti i regeringen. Även i kongressen ser det inte ljust ut med fristående Bernie Sanders (från delstaten Vermont) som enda uttalade socialisten i senaten. Han ställer upp i nästa presidentval men skulle han få över en procent av rösterna skulle det vara ett mirakel utan dess like i modern tid.
Så unga radikaliseras. Och de förbittras. Och de förtvivlar. bara i Sverige blir vi matade av kapitalistisk propaganda att det inte ens går att gå ut och ta bussen utan att se reklam för senaste filmen, nya bilen eller senaste rean på McDonalds. ICA hade en reklamkampanj för att göra reklam för deras TV-reklamer som skulle byta ut huvudpersonen. Game of Thrones har ”sneak peeks” av trailers inför nya säsongen och ingen finner det konstigt alls. Reklam för reklam? Är det dit vi har kommit idag? Samtidigt som världens bristgränser av dricksvatten, råvaror och miljöfarliga utsläpp är annalkande så är det detta som vi ska lägga vår energi på idag?
Jag förstår att postapokalysmen är här för att stanna för det är en deprimerande framtid vi har att vänta oss. Låt bomberna falla och låt oss bygga upp på nytt.
Och den här gången så får vi ha extra koll på snubben som tar ockerpriser för det renade vattnen han hittat i någon källare.
Emil Rutkowski
emil.rutkowski@aktuelltfokus.se
Share
Lämna en kommentar