Betesdjur kan styras utan tillfälliga fysiska stängsel. En studie vid Sveriges lantbruksuniversitet visar att virtuella stängsel på kort sikt kan variera betestrycket i naturbetesmarker och skapa variation i växtlighetens struktur och blomrikedom.

Med virtuella stängsel bär betesdjuren halsband med GPS och hålls inom osynliga, digitalt bestämda gränser. Betet kan då styras utan att tillfälliga fysiska stängsel sätts upp.

Enligt Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, kan tillfälliga stängsel annars vara svåra och opraktiska att sätta upp i marker med mycket sten och buskar.

Matthew Hiron är en av forskarna bakom studien. Han beskriver hur djuren kan beta i en del av hagen medan växterna i en annan del tillfälligt får växa sig högre och mer varierade, med fler blommor.

Enligt Hiron kan den flexibla styrningen i många situationer ge möjligheter att planera betet som vanliga stängsel gör svåra eller omöjliga.

Betet behöver variera

Naturbetesmarkerna har kulturhistoriska värden och är viktiga för den biologiska mångfalden. Enligt SLU hotas de när marken används på andra sätt eller när skötseln upphör.

För att bevara markerna krävs bete, enligt universitetet. Samtidigt behöver djuren beta olika mycket på olika platser och vid olika tider för att vissa naturvårdsmål ska kunna nås. SLU hänvisar också till tidigare forskning om att variation i växtlighetens struktur är viktig för den biologiska mångfalden.

I studien följde forskarna nötkreaturens rörelser med GPS och analyserade växtligheten med drönare. De inventerade också blommande växter och pollinerande insekter ute i fält.

Studien ingår i SLU-projektet BLANDSKAP, som undersöker hur växtodling och betesdjur kan återförenas i samma odlingslandskap. Projektet finansieras av Familjen Kamprads stiftelse.

Forskarna fortsätter i samma hage

Forskarna arbetar vidare i hagen där de samlade in data 2025. Där undersöker de hur virtuella stängsel kan användas för att låta mindre ytor vila från bete eller betas senare under säsongen. Målet är att få delar av hagen med olika beteshistorik och växtlighet under säsongen, inte att hålla dem obetade permanent.

I den första studien skilde sig blomrikedomen mellan betade ytor och ytor som tillfälligt lämnats obetade. Däremot såg forskarna inget tydligt samband mellan förekomsten av pollinerande insekter och om ytorna hade betats eller tillfälligt lämnats obetade.

Enligt SLU kan en förklaring vara att antalet insekter varierade kraftigt mellan inventeringsdagarna. En annan möjlighet är att flygande insekter kan passera de virtuella gränserna.