Den 26 oktober 2026 redovisade Arbetsmiljöverket 16 omedelbara förbud efter fyra dagars myndighetsgemensamma kontroller i Malmö. Nu bör myndigheten också visa vad besluten leder till för arbetstagarnas säkerhet. Insatsen bör bedömas efter vilka risker som undanröjs, inte efter storleken på de ekonomiska ingripandena.
Enligt myndighetens pressmeddelande gällde förbuden bland annat handverktyg utan skyddsanordningar och obesiktade bakgavellyftar. Vid kontrollerna noterades också blockerade nödutgångar. Det är konkreta säkerhetsbrister, inte bara fel i företagens administration. Arbetsmiljöverket gjorde rätt som ingrep direkt mot de risker som föranledde förbuden.
Pressmeddelandets rubrik lyfter fram sex miljoner kronor. För hela insatsen redovisar myndigheten över sex miljoner i sanktionsavgifter och andra ekonomiska åtgärder. Arbetsmiljöverkets egen del omfattar sanktionsavgiftsärenden på sammanlagt 1 415 500 kronor samt de 16 förbuden, förenade med viten på totalt 400 000 kronor. Bland övriga myndigheters ingripanden finns Kronofogdens utmätningar.
Det är rimligt att redovisa ingripandenas ekonomiska omfattning. Men beloppen besvarar inte frågan om vilka arbetsmiljöbrister som har rättats eller hur rättelserna har kontrollerats. För att bedöma skyddet för arbetstagarna behövs också det svaret. Annars får vi en tydlig bild av ingripandena, men ingen motsvarande bild av vad som hänt med farorna.
Arbetsmiljöverket uppger att allvarliga risker och brister från Malmöinsatsen ska utredas vidare. Uppföljning ingår dessutom redan i uppdraget. Enligt Arbetsmiljöverkets beskrivning av samverkan ska myndigheterna planera, genomföra och följa upp de gemensamma kontrollerna. I pressmeddelandet anges däremot ingen tidpunkt för en offentlig uppföljning av just de 16 förbuden. Det är den redovisningen som bör få en tydlig tidsgräns.
Arbetsmiljöverkets ledning bör ge verksamheten i Malmö i uppdrag att inom 90 dagar från beskedet den 26 oktober publicera en kort sammanställning. Den bör visa hur många av förbudsärendena som följts upp, hur kontrollen gjorts och vilka brister som verifierats som åtgärdade, kvarstår eller ännu inte kunnat bedömas.
Det vore fel att låta ett krav på offentlig redovisning tränga undan nya kontroller av akuta risker. Därför bör sammanställningen bygga på ordinarie ärendeuppgifter, medan behovet av återbesök ska avgöras av riskerna. Publiceringsfristen ska gälla redovisningen, inte bli ett skäl att vänta med tillsyn.
Arbetsgivarna ska rätta bristerna. Arbetsmiljöverket bör hålla fast vid ärendena tills det går att bedöma om farorna har undanröjts. Ett omedelbart förbud är ett ingripande att försvara – men inte en slutpunkt för ansvaret.

