VALANALYS Varför gick valet i Storbritannien som det gick? Svaret på frågan finner vi i Brexit och framförallt i britternas plånböcker. Det skriver Carolina Sundell i sin analys av det brittiska parlamentsvalet.
Det var inte uteslutet politiska och ekonomiska krafter som påverkade utfallet av folkomröstningen i Storbritannien. En av flera faktorer som spelade in var mediapropagandans makt, som producerade ”ett konstruerat samtycke”. En person som kanske är bortglömd vid det här laget och inte väcker några positiva associationer överhuvudtaget är Joseph Goebbles. Mannen och myten är irrelevant, det som är intressant är att han var en mycket framgångsrik propagandaminister. Goebbles skrev en bok Om Propagandans Makt, som inte ska underskattas, det går att rentav anta att boken legat till grund för hur dessa ”krafter” arbetade fram till att valurnorna stängde.
Sociala medier —ett forum för att propagera— dessas inverkan på så kallade demokratiska val, är större än många vill erkänna. Vi lever i en tid där ett privatägt socialt nätverk, en megafon driven av algoritmer, som Goebbles knappt kunnat drömma om att bemästra, dominerar informationsutbudet.
Ett av Goebbles citat är passande för att förstå hur Jeremy Corbyns anseende kom att bli befläckat; ”en lögn som bara yttras en gång förblir en lögn, men en lögn som yttras tusen gånger blir sann”. Denna företeelse har tragiskt nog drabbat många hederliga politiker genom tiderna, men det har inte betytt att de alltid förlorat ett val. Hur som helst ska vi inte underskatta en hänsynslös kampanjs inverkan på valresultatet (detta skrev Corbyns söner i ett brev dagen efter valet). Facebook kan dräpa en politisk partiledare mer effektivt och anständigt än att behöva leja en lakej eller muta livgardet.
Vi kan spekulera i all evighet om varför valresultatet föll i Torries favör, men låt oss istället gå igenom några generella uppfattningar om utfallet. Omröstningen handlade inte om ett val mellan två välkända politiker, utan om Brexit. Churchills ord borde eka i bakhuvudet; ”Vi har vår egna dröm och vår egna uppgift. Vi är med Europa men inte en del av det. Vi är länkade men inte förenade…Om Storbritannien måste välja mellan Europa och det öppna havet, måste hon alltid välja det öppna havet.”
Storbritanniens befolkning valde det öppna havet, men varför valde de nu Boris Johnson att sköta utträdet ur den Europeiska Unionen? En premiärminister vars tro på marknadskrafterna kommer att låta nationens skuta sjunka till havs. Politiken som konservativa Torries bedrivit är nedskärnings och privatiseringspolitik, nyliberalism á la EU i sin renaste form. Hur skall Johnson med samma nyliberalism kunna utföra räddande hjärtmassage på en välfärdsstat som förtvinat under det senaste styret? Ekonomen John Maynard Keynes och politikern Tony Benn vände sig nog i graven när Jeremy Corbyn med sin gräsrotsrörelse Momentum gick tillbaka i valet, trots att rörelsens manifest utlovade förändringar som skulle gynna samhällsekonomin och alla arbetare, oavsett klasstillhörighet.
En läcka släptes precis i slutet av valspurten, ett utdrag ur ett handelsavtal, som visade att Boris Johnson i hemlighet förhandlar med Donald Trump, om att sälja National Health Service (NHS) till USA. Denna informationsläcka borde påverkat valutfallet, men media som är koncentrerad till några få bolagsägare, utropade i megafonen att Ryssland låg bakom läckan och nyheten marginaliserades. Det sammanföll med en storm av antisemit-anklagelser, som blåst upp med hjälp av mediahusen. Media konstruerade ett samtycke, en orkan producerande en dimma som la sig över alla samhällsnyttiga debatter.
Människan borde kunna producera motståndskraft och inte påverkas av propaganda, även en Goebblesinspirerad eller individanpassad (algoritmhelvetet) sådan. För i slutändan handlar allt om våra personliga val av livsväg och ideologi. Den personliga livsfilosofin tar absolut överhand i ett konkurrenssamhälle och ideologin åsidosätts. Vilken är de flestas livsfilosofi numera? Är det att vi ska leva ett gott och drägligt liv över smärtgränsen och att våra barn ska få det bättre än vi har det? Många kan nog gå med på denna tankegång.
Men i ett konkurrenssamhälle uppfyller vi inte livsmålet tillsammans, utan vi blir individer som kämpar på egen hand för egna intressen. Det fragmenterar och splittrar samhället som redan är under attack från marknadskrafterna. I ett sådant samhälle baseras inte människornas röster på ideologi, den egna vinstmaximeringen prioriteras, ”att rösta med plånboken”. Det vore ett misstag att kalla detta val för ett misslyckande av vänstern och en katastrof för socialismen. Goebblespropagandan triumferar när ideologin suddats ut. Individualismen har i stunden segrat, nyliberalismen har transformerat den enskilda människan till en vinstmaximerande homo econmicus för sig själv, inte för kollektivet och för uppbyggnaden av ett jämlikt samhälle.
Carolina Sundell
redaktionen@aktuelltfokus.se
Lämna en kommentar