KRÖNIKA

Det blev en perfekt avslutning på julen trots allt

KRÖNIKA| Julhelgen kunde inte ha avslutats bättre än vad den gjorde i Umeå. Jag tänker givetvis på den ryggrad som okända umebor gav till socialdemokraterna i julklapp i hopp om att nästa år ska bli lite bättre. Som krona på verket avslutade de mystiska tomtenissarna sin strålande aktion med en tragikomisk juldikt som har fått Sverige att skratta.

En anatomiskt korrekt kopia av en ryggrad hade placerats utanför lokalen som en present till ett krisande parti i desperat behov av just ryggrad. Vem som lämnade julklappen är för närvarande oklart men i Umeå liksom resten av Västerbotten har motståndet mot den nya samhällsordningen varit stark sedan ett antal år tillbaka. Medborgarrörelser och folkinitiativ har avlöpt varandra och pågår än idag över hela regionen.

Människor har engagerat sig för nyanlända hemlösa romer i Hjälp Västerbottens Tiggare, Umeå Kulturhus och Refugees Welcome engagerade människor för ett bra flyktingmottagande och Allt Åt Alla Umeå har engagerat sig i sociala kamper och erbjudit Umeå allmänningar som sträcker sig längre än politikernas tillväxtideologier. Något som har väckt ilska hos det parti som är grundat genom hederliga gräsrotsinitiativ och en medborgarrörelse som slogs för ideal som idag endast finns på pappret hos den politikerklass som styr över den politiska utvecklingen i partiet.

Hårda ord? Nej faktiskt inte. Det är en direktöversättning av hur stora delar av allmänheten uppfattar politikerna i Umeå – vilket utkristalliserades i något av det svenskaste som finns under den gångna julhelgen – en arg lapp. En arg lapp vars text är lika träffsäker som den är sanningsenlig.

Vad ger man till ett parti i totalt förfall,
som sumpat värderingar, solidaritet och lokstall?
Som inte ens unnar, de som inget har,
skolgång, värme eller vatten i ett kar.
Kanske en spaweekend med tilltvålning och tvagning,
eller ett glas vin för maximal effekthemtagning?

Vad ger man ett parti vars själva arbetsrutiner,
är att avveckla förskoleplatser och hundlatriner?
Som hellre än att se till samhällets behov och brister,
gör upp affärer med gråtmilda riskkapitalister.
Lite politiskt andrum på en thailändsk strand,
eller en trerätters middag på Stockholm Grand?

Vad ger man till partiet som talade om rättvisa och klass,
men som nu tappat fotfäste och moralisk kompass?
Som hellre än att vårda de historiska idealen,
bränner våra stålar på rosévin i Almedalen.
En utmärkelse som europeisk miljöhuvudstad?
Nej, först behöver ni en förbannad ryggrad!

Ryggraden i Umeå var en perfekt påminnelse till det parti som faktiskt innehar regeringsmakten. En påminnelse om var partiet faktiskt kommer ifrån och hur stora delar av folket uppfattar dem. En påminnelse som Socialdemokraterna bör ta till sig istället för att avfärda.

Den kunde lika gärna delats ut till Socialdemokraternas Carina Nilsson från Malmö som under årets gång vek sig totalt för det byråkratiska regelverket och en miljardärs önskan att tjäna miljonerMalmöbornas bekostnad – Det resulterade i tvångsvräkning av hundratals hemlösa på en ödetomt där hemlösa har bott sedan 1990-talet.

Eller varför inte direkt till Stefan Löfven på Sveavägen 68. Vår statsminister kan nämligen behöva en ryggrad, för hittills i år har han verkligen bevisat att han kan böja sig i väldigt onaturliga ställningar. Allt för att bevara samhällets styrsystem – ”New public management” – vilket i sin tur garanterar att samma gamla överklass som vanligt kan fortsätta leva lyxliv på skattebetalarnas bekostnad. Är det arbetarpolitik? Är det socialism? Är det ens demokratiskt?

Vilka tomtenissarna i Umeå än är så satte de hopp i stora delar av arbetarrörelsen. Än finns det människor som reagerar och sparkar uppåt. Något som jag hoppas att vi får se mer av tills nästa jul.

Kim Fredriksson
kim.fredriksson@aktuelltfokus.se

3 kommentarer

3 Comments

  1. Pingback: Nya VD:n hälsades välkommen av aktivister: ”Sköt ditt jobb!” – Aktuellt Fokus

  2. Staffan Jacobson

    2015-12-26 den 18:33

    Klockren kommentar Kim, till klockren aktion i Umeå. Tack för den årskrönikan!

  3. Pingback: Krönika #593. Året som gick. | Konst & Politik

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upp