Därför vägrar Socialdemokraterna utesluta rasister

LEDARE| Det skulle kanske göra Lennart Holmlund gott att besöka Power Meet i Västerås, Båstad under tennisveckan och Gotland under Stockholmsveckan för att se hur etniska svenskar bajsar och kissar. För då hade han kanske förstått att man inte kan generalisera på det sätt som han har gjort – utifrån ren och skär rasism. Eller vem vet, han hade hade kanske börjat skylla varenda liten tolle på stan på svenskarna som folkslag när han råkar stöta på en liten klutt på trottoaren?

– Kolla en bajskorv, den är säkerligen av nordgermansk typ. Det måste ha varit en svensk.

Umeås översosse Lennart Holmlund har sannerligen satt sina spår i klosetterna i maktens korridorer. Och det är just därför Socialdemokraterna väljer att inte utesluta honom. Han är en del den beprövade politikerklassen och det märks inte minst på Instagram. Direkt efter mötet med den lokala S-styrelsen fastnade Holmlund med en selfie på sig själv och Moderaternas starke man i kommunen, Anders Ågren poserande bredvid varandra med ett leende på en hockeymatch. Moderaterna i Umeå hade dessutom gjort ett utspel om att de vill förbjuda tiggeri i Umeå kommun. Politikeretablissemanget i ett nötskal.

Skulle ett uteslutningsärende riktas mot Holmlund hade det inneburit att fler huvuden hade kunnat börjat rulla. För när det kommer till kritan så är det rätt uppenbart att Socialdemokraterna har problem med antiziganism inom partiet. Den ena sossen efter den andra uppvisar ungefär samma värderingar som återfinns i borgerlighetens femte parti, Sverigedemokraterna. Det vill säga samma socialdemokratiska repression som drabbade nationella minoriteter i Sverige och som föranledde att tyska nazister studerade Sveriges sätt att registrera och kategorisera människor efter raslig tillhörighet. Det handlar helt enkelt om rasister.

Den socialdemokratiska apparaten mot romer resulterade inte bara i partiöverskridande handskakningar med högern om utrotningsförsöken av de nationella minoriteterna resande och samer. Det resulterade även i en allmän rasistisk angiverikultur där grova övergrepp skedde även utanför ansvariga myndigheter. Samhällsandan blev alltså en garant för fängelse, sterilisering och våld och det skedde uppifrån och ner på grund av en ovilja att behöva samsas och inse att det faktiskt finns de som sticker utanför systemets förutbestämda ramar och normer.

I en del kommuner kan man se att det finns ansvariga tjänstemän som lever i verkligheten istället för att göra som politikerklassen har valt att göra i Umeå. Där har man förstått att man människor i allmänhet är ett resultat av den verklighet de är uppfostrade i. Ger man inte barn skolgång försätter man barn i en livslång kamp mot analfabetism. Ett logiskt konsekvenstänkande med andra ord. Men inte i Umeå. Där har de ansvariga valt att gå emot folkviljan och grundat sig på samma antiziganistiska grundprinciper som sossarna hade då Lennart Holmlund anslöt sig till partiet för att göra karriär. Det vill säga den tid då sossarna ansåg att tvångssteriliseringar av romer ansågs vara fint och behövligt för den så kallade folkhemspolitiken.

Socialdemokraterna på riksnivå är givetvis informerade om den storm som Holmlund har kommit att skapa bland gräsrötterna. Den form av unkna åsikter hör nämligen inte hemma inom arbetarrörelsen. Det räcker helt sonika inte med halvdana ursäkter där den ansvariga rasisten ifråga tar en vilopaus tills dess att gräsrötterna har glömt bort det hela. För Socialdemokraternas del är dags att visa allmänheten att man inte accepterar rasism inom partiet och att partistyrelsen agerar och utesluter människor som går emot arbetarrörelsens ideal och värderingar. Annars är risken stor att människor börjar undra om Socialdemokraterna har mer acceptans för systematiska rasister och andra än vad exempelvis SD har.

Frågan är nämligen större än Umeås översosse Lennart Holmlund. Den är även större än politikerklassen i partiet. Det handlar nämligen om arbetarrörelsens vägval. Den pågående striden om var arbetarrörelsen ska stå i det högervridna politiska landskapet har skapat ett på många sätt och vis handlingsförlamat parti där en stor del av gräsrötterna vill dra partiet vänsterut till att förändra systemet så onödiga nedskärningar, nedläggningar och besparingar blir ett minne blott. Ovanför sig i partihierarkin har de en beslutsfattande socialdemokrati som gör det motsatta för rejäla löner som en vanlig arbetare bara kan drömma om.

Att inte utesluta rasister är bara ett i raden exempel på hur det styrande sosseetablissemanget sakta men säkert hugger bort det fundament som dess rörelse vilar på. Politikerklassen inom partiet verkar göra det mesta för att göra sig ovän med de flesta förutom byggherrar, rasister, banker och multinationella storföretag. Ja sådana där som bidrar till ökande otryggheten i Sverige.

Resultatet av denna realitet skapar inte bara bara splittring i de egna leden. Det leder även till konsekvenser där Socialdemokraterna riskerar att få konkurrera med sina egna gräsrötter i kommande lokalval. Skulle det ske måste nog Socialdemokraternas politikerklass se sig om efter nya arbeten för frågan är om de kommer kunna utmana sina egna gräsrötter på socialdemokratisk politik? Med tanke på deras politiska praktik och räkmackor för över- och politikerklassen så skulle jag inte tro det.

Det är uppenbart att Socialdemokraternas bild som ett arbetarvänligt antirasistiskt parti är hotat av de gräddfiler som har skapats av politikeretablissemanget för politikeretablissemanget. Vill de göra upp med denna bild så finns det inga genvägar att ta. Då får de ta och göra som den arbetarklass de säger sig företräda och kavla upp ärmarna och göra rätt istället. Men då måste de även göra upp med de strukturer som innebär att rasister och människor som egentligen hör hemma inom Alliansen tillåts verka inom arbetarrörelsen. Det vill säga gräddfilerna för politikerna inom partiets välmående politikerklass. Frågan är om det ens är möjligt?

Kim Fredriksson
kim.fredriksson@aktuelltfokus.se