NOTISER

Greklands politiska strid mot EU-eliten

euhål
KRÖNIKA
| Det finns ingen Greklandskris. Det är snarare en EU-kris. Den så kallade ekonomiska krisen är inte heller någon ekonomisk kris, det är snarare en politisk strid. Det skriver söndagskrönikören, Nicklas Andersson.

Greklandskrisen som den kallas målas upp som en ekonomisk kris. I själva verket handlar det inte om en ekonomisk kris, det är en politisk strid vi talar om. Liberalernas dogmatiska teorier om en än friare marknad för att åtgärda finanskrisen blir starkt ifrågasatt. De som ifrågasätter teorierna är inte längre enskilda ekonomer utan det har växt fram folkrörelser runtom Europa som skriker av missnöje mot den avdemokratisering som håller på att ske i Europa. Syriza i Grekland, Sinn Fein på Irland och Podemos i Spanien är tre exempel. Partier som växt fram från ingenstans och blivit massrörelser när de ifrågasatt de liberala ekonomerna och deras lösningar.

När Syriza i Grekland nu väljer att genomföra en folkomröstning om krisöverenskommelserna svarar EU-eliten med att dra in förslaget som grekerna skulle rösta om. Det är de borgerliga eurostaterna som markerar att det är de som sätter kraven. Vanligt folk ska sitta ned och finna sig i det makteliten vill.

Syriza gick på val med en stark politik mot EU och euron. Syriza vann en storseger men samtidigt är många av deras väljare missnöjda då Syriza ändå valt att förhandla och tumma på vallöften till förmån för EU-eliten. Även om Syriza har svikit väljarna vill de inte gå den väg som EU kräver att de ska göra för att kunna få sina utbetalningar.

Att det här handlar om en politisk kamp blir som tydligast när EU kräver sänkta pensioner och lönedumpning samtidigt som Syriza vägrar och istället föreslår höjda skatter för storföretagen och landets rika maktelit.

Syrizas politik är inte lika vänsterradikal som liberaler, nationalister och gammelmedia försöker utmåla den som. Syriza påminner snarare om traditionella socialdemokrater, ungefär likt de som styrde Sverige under större delen av 1900-talet. Den så kallade “vänsterextremism” EU har varnat för är i själva verket ett rop efter mer demokrati. Den totalitära idén om att marknaden ska stå över allt blir ifrågasatt och det är det som liberalerna kallar för extremism.

Att Grekland är det första land motsätter sig de borgerliga Euro-staternas åtstramningar är inte en Greklandskris, det är en EU-kris. Skulle fler länder välja att följa Syriza och Grekland skulle det även bli en kris för den liberala ideologin. Faller EU kan det få samma effekt på liberalismen som Sovjets fall hade på realsocialismen.

Oavsett om EU faller eller inte är det klart att liberalernas dogmatiska ekonomiska modeller kört fast och att Grekland har blottat stora hål i deras teorier. Åtstramningarna som de förespråkat har visat sig vara misslyckade. Det IMF:s analysförmåga förutspår saker och ting som är som tagna ur luften.

imfbild

Samtidigt får vi inte glömma att Grekland lånar inte pengar för att stabilisera landet. Pengarna som Grekland tagit emot har varit för att betala skulder till utländska storbanker vilket är det grekerna har tröttnat på.

Nicklas Andersson
nicklas.andersson@aktuelltfokus.se

Klicka för att kommentera

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upp