KRÖNIKA Ylva Johansson och Socialdemokraterna måste kliva ur näringslivets knä, skriver Jonas Lundgren.
Veckans avsnitt av Uppdrag Granskning var onekligen viktigt och intressant. Till skillnad från förra veckans haveri belyste man denna gång det korrupta spelet inom staten och mellan partiet med stort P och den svenska fackföreningsrörelsen. I grunden och begynnelsen var LO, Landsorganisationen, något bra och viktigt. LO organiserade de flesta svenska arbetarna. Så är det inte längre. Nu för tiden är de flesta svenska arbetare helt utan facklig organisering. Kapitalismen har drivit arbetarklassen dit den vill, till rådlöshet och brist på makt över sina egna liv och sin arbetssituation.
I Göteborg finns exempel på motsatsen. Hsmn4:an och Svenska Hamnarbetarförbundet bröt med Transport och organiserade sig för att de som jobbar på golvet ska vara de som har något att säga till om. För om vi ska vara ärliga har LO aldrig fungerat så. LO har alltid varit byggt med en övertro på organisatoriska hierarkier. Det finns ett fåtal brott mot denna tradition. Inom syndikalismen och Sveriges Arbetares Centralorganisation har man av ideologiska orsaker en annan ordning. Denna federation har i generationer organiserat den frihetliga vänstern. Hamn4:an och Svenska Hamnarbetarförbundet fungerar annorlunda. Deras drivkraft är och har alltid varit att byggs ett fack från gräsrötterna och uppåt. Det är något viktigt. Det sätter makt bakom kraven.
Konflikten i Göteborgs hamn handlar i praktiken om en sak och bara en sak. Den ”svenska modellen” är ett förräderi. Att förhandla bort strejkrätten och införa fredsplikt är ett sätt att passivisera fackföreningsrörelsen. Detta har historiskt sett, i ett samhälle med ständig tillväxt, varit något gynnsamt för arbetarklassen. Enbart de som haft ideologisk invändningar har motsatt sig fredsplikten. Däremot är samhället av idag inte som det var på 1970-talet. Högersvängen har kommit längre. Alla är sin egen lyckas smed. Hamnarbetarförbundet visar det. Men inte på ett individualistiskt sätt utan ett kollektivt, precis som SAC gör. Vi vinner inget om vi inte slåss för det.
Men oavsett vad man anser om det som kallas den ”svenska modellen” så är det helt uppenbart att de som frångått den svenska modellen i Göteborgs hamn är företaget APM Terminals. De har tecknat kollektivavtal med ett minoritetsfack. Striden i detta fall står helt uppenbart mellan dem som är emot facklig organisering och dem som är för.
Sossarna och LO har skapat en allians som i praktiken syftar till att omöjliggöra all facklig organisering i LO-branscher som inte sker genom LO-kollektivet. Det är i praktiken maffiaverksamhet. I medlingen som begärdes av Hamn4:an blandades två personer med stark koppling till LO in av staten.
Det går helt enkelt inte att komma ifrån: i takt med att den reformistiska delen av arbetarrörelsen fått mer att säga till om i Sverige har möjligheterna för vanligt folk att få sin röst hörd minskat. Hamnarbetarförbundet har däremot själva föreslagit gemensamt kollektivavtal mellan Transport och Hamnarbetarförbundet. Den övertron på den svenska modellen är svår att förstå. Det var, menade facket, det enda sättet att få fred i Sveriges hamnar. Frågan är varför det ska vara fred? Ur ett perspektiv som handlar om att allt ska gå lugnt till och alla ska få ut sina löner är det såklart en sak. Men handlar det om att ändra läget och lägga makten över svenska hamnar i händerna på arbetarna istället för företaget så är det en smula naivt.
Det enklaste att konstatera är att den största bristen för Svenska Transportarbetarförbundet är övertron på ett system som för länge sedan vänt dem ryggen. Förbundets smartaste drag i dagsläget vore nog att ansluta sig till SAC Syndikalisterna, låta Transport teckna kollektivavtalet och federationen SAC ta strid för sina dagskrav.
Samtidigt som Ylva Johansson och hennes sossevänner pyr av indignation över Svenskt Näringslivs luncher med Sverigedemokraterna sitter de själva i möten med samma Svenskt Näringsliv och pratar om hur strejkrätten borde urholkas. Det är inte bara dubbelmoral, det är klassförräderi. Ylva Johansson borde skämmas. Gudibrallans gamla örhänge Fy på sig sosse har aldrig passat bättre.
Första maj har alltid varit din röda dag
Andra maj så skriver du en arbetsstrejkarlag
Tredje maj så kallar du dig ’verklig socialist’
Fjärde maj så upptäcker vi att du är folkpartist
Det är onekligen dystert men de som verkligen har frågor att svara på är inte hamnföretaget, det är inte facket – vare sig Hamnarbetarförbundet eller Transport. Den som har en hel del att svara på är arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Ylva, du är sosse och säger dig representera ett arbetarparti. Hur fan vill du att arbetsmarknaden ska se ut egentligen? Är det ett oligopol, en ohelig allians mellan arbetsköparna, LO och staten? I så fall kan du skåda dig i stjärnorna efter vårt förtroende.
Jonas Lundgren
redaktionen@aktuelltfokus.se
Lämna en kommentar