Kontakta oss

INRIKES

När samer hängs i snara och prisas på Guldbaggegalan

Publicerat

den

KRÖNIKA Samer har funnits i Sverige sedan år 1 före Kristus, kristen tideräkning. Idag är samerna kring 80 000 personer och klassas i Sverige som minoritetsfolk. Att vara ett minoritetsfolk innebär att man har vissa rättigheter. Bland annat rätten till sitt språk och sin kultur och rätten till modersmålsundervisning.

För någon vecka sedan hölls den prestigefyllda Guldbaggegalan. Under galan tilldelades filmen Sameblod, av Amanda Kernell, fyra guldbaggar. Publikens pris, priset för bästa kvinnliga huvudroll, för bästa manus och för bästa klippning. Filmen handlar om hur en samisk kvinna på grund av svenskarnas kulturella förtryck och stigmatisering vänder sin kultur ryggen och bestämmer sig för att flytta till Uppsala för att studera och bli en del av majoritetskulturen. Detta är en historia som många samiska familjer bär på, hur kulturen utarmas och språket dör ut för att framtidsutsikterna i Sapmí varit för dåliga. De dåliga framtidsutsikterna i Sapmí har alltid kunnat spåras tillbaka till majoritetsfolkets, ockupanternas, regim.

I samband med Guldbaggegalan avkunnades en dom i svensk domstol. Det var Girjas sameby i Gällivare – och ett mål mot svenska staten. Målet rörde rätten till jakt och fiske på samebyns territorium. I den heliga svenska samförståndsandan blev domstolens utslag att Girjas sameby har rätt till jakt och fiske på byns mark. Men bara lite mer rätt än staten. Båda har rätt men samebyn har alltså aningen mer rätt. Den svenska mellanmjölken bubblar av glädje.

Sverige tillhör de länder som inte ratificerat ILO 169. Det är en FN-bestämmelse som ger ursprungsbefolkningar rätt till sina traditionella närområden. Sametinget har länge begärt att Sverige ratificerar ILO 169, men utan att få gehör av staten. Om ILO 169 ratificerats i Sverige skulle domen från hovrätten i målet mellan Girjas sameby inte behövt utfärdas.
Sveriges toleranta antirasism gäller alltså inte alla. Hatet mot samer är utbrett i de norra delarna av Sverige. Bara under de senaste åren har vi sett hur svenskar i Västerbotten hängt dockor i kolt (traditionell samisk dräkt) i strypsnaror.

Det är kul att det gått bra för filmen Sameblod på Guldbaggegalan. Den berättar en viktig historia. Vad som är mindre kul är att det bara är på vita duken som den samiska kulturen och det samiska folket vinner gehör, erkännande och förståelse hos det svenska majoritetssamhället. När en same kan bli något lite exotiskt, kulturellt, blir det intressant att prata om det samiska – inte annars. Trots det, ett stort grattis till Girjas sameby som har lite större rätt till jakt och fiske på denna sin mark som den svenska staten ockuperat, än vad svenska staten har. Men bara lite.

Jonas Lundgren

redaktionen@aktuelltfokus.se

Fortsätt läsa
Annons