FRANSKA VALET| Just nu pustar vi ut över att Le Pen inte blev Frankrikes president. Och visst känns det ganska skönt att vi slapp den totala skymning som det troligen hade inneburit. Samtidigt står Frankrike nu i samma läge som många andra länder, däribland Sverige. Ett läge där högernationalistiska krafter tolkas som den enda reella oppositionen.
Undertecknad är ingen expert på fransk inrikespolitik. Det är bra att vara tydlig med det redan från början eftersom en förvånande stor del av svenska politiska tyckare och tänkare plötsligt blev självutnämnda Frankrikeexperter när presidentvalet blev en brännhet fråga. Å andra sidan finns det en hel del att säga om valet som sådant och om det politiska läget i Europa över lag.
Le Pen gick miste om presidentmakten i Frankrike. Men det är knappast en seger för arbetarrörelsen. Drygt 11 miljoner människor röstade på denna fascistiska kandidat. Valet stod dessutom i sanning mellan två kandidater som på de flesta upptänkliga vis är dåliga för den franska arbetarklassen. Dels högernationalisten Le Pen och dels Emmanuel Macron, en liberal finansvalp. I Sverige har det gjorts vissa försök att sälja in Macron som någon slags progressiv kandidat. Det har hänvisats till hans tidigare medlemskap i det franska socialistpartiet. Man bör då ha färskt i minnet att det franska socialistpartiet är ett socialdemokratiskt parti som på många vis står långt höger om till och med sin svenska motsvarighet.
Det finns delar av den svenska vänstern, tack och lov ganska små delar, som sprungit vidare i den antiimperialistiska analysen. De stödjer Le Pen eftersom de anser att hennes betydande folkliga stöd är orsak nog att göra det. Detta är i sig en upp-och-ner-vänd analys eftersom den franska arbetarklassen lika lite som arbetarklassen i något annat land tjänar på den högernationalistiska politik som inte vill göra något åt den parasitära kapitalistiska ekonomin.
Däremot ser man en ganska tydlig tendens i Europa som också avspeglar sig i det franska presidentvalet. De socialdemokratiska partierna är på tillbakagång. I Frankrike nådde Mélenchon ett oväntat bra resultat. Liknande framgångar för den radikala vänstern har vi sett i länder som Cypern, Nederländerna och Island. Folk är trötta på mellanmjölken, de vill se resultat.
Vilken riktning Frankrike kommer att ta under Emmanuel Macrons presidentskap återstår naturligtvis att se. Det finns dock en sak som står klart redan nu. Det kommer inte att innebära någon större förändring av det rådande samhället och det kommer definitivt inte att försvaga den högernationalistiska oppositionen. Det kan bara en slagkraftig vänster göra. Och den finns i Frankrike och är värd vår uppmärksamhet och vårt stöd.
Jonas Lundgren
jonas.lundgren@aktuelltfokus.se
Lämna en kommentar