2022 – året då friheten fick sig en törn

NYÅRSKRÖNIKA    Covid-19, rysk imperialism, valår, nykonservativ regering med Sverigedemokraterna som stödhjul och politiska eftergifter till Mellanösterns Hitler. 2022 var ett jävla skitår helt enkelt.

Bokslutet den 4 januari 2022 var över 17 000 döda i Covid-19. Vad det säger om Sveriges strategi är oklart men att åka skidor i norra Italien var så pass viktigt att köpstarka grupper skulle ta med sig smittan till Sverige, två gånger om, dessutom. En bra lärdom av att ha nått peak-Covid hittills är i alla fall Coronakommissionens slutsatser om svensk sjukvård och äldreomsorg. Den fungerar helt enkelt inte. Privatiseringahysterin har gjort det svårt att nå ut med instruktioner och säkra att de efterlevs. Välfärdsarbetarna har betalat i sjukfrånvaro som bara kompenserats på marginalen. Och så hade vi vaccinmotståndarna. En skön blandning av högerextremister, avhoppade vänsterpartister, rena knasbollar, new age- och alternativrörelse-gökar och andra lustigkurrar. Som tur var, denna gång, lyssnade de flesta på experterna istället och gick och vaccinerade sig. Över 86 procent av svenskarna har tagit en eller flera vaccindoser.

Den 24:e februari gick Ryssland in i Ukraina och ett ännu ej avslutat mänskligt helvete på jorden tog sin början. Den maktfullkomliga despoten Vladimir Putin fortsätter stapla lik och krigsbrott på varandra, en process som redan efter lite mindre än ett år skulle ta åratal att reda ut i Haag. Högerspinnet har naturligtvis blivit att Putin vill återupprätta Sovjetunionen och trots att detta kanske är något av en förenkling kan väl breda politiska lager vara eniga om att kriget måste få ett slut och att det enda rimliga slutet är att Ryssland lämnar Ukraina, inklusive Donbass-regionen.

Sverige gick till val i september och redan under sommaren tickade valrörelsen igång i Almedalen. Istället för rosévin, politiker, lobbyister och journalister i en salig blandning så präglades Almedalsveckan i år av mordet på Ing-Marie Wieselgren. Mördaren var den psykiskt sjuke nazisten Theodor Engström. Som så ofta när högerextremister mördar människor i Sverige sopades den politiska aspekten relativt snabbt åt sidan för att sedan återkomma när det kom fram att han även planerat att mörda centerledaren Annie Lööf. Bland andra Expo har rapporterar om Engströms stödmedlemskap i Nordiska Motståndsrörelsen och deltagande i organisationens demonstrationer.

Valrörelsen kom att präglas av högern. Med undantag av några kommuner och regioner hade det blåbruna alternativet med Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna det totala initiativet och det var deras frågor som debatterades. Oavsett om det handlade om visitationszoner i utsatts områden, kvotflyktingsystemet eller rätt till tolk så var de högerkonservativa dominanta i sin problembeskrivning. Inget blev heller bättre av att Socialdemokraterna bara till nöds kunde argumentera mot dessa inskränkningar. Efter valet har Socialdemokraterna istället hävdat att det var under deras och Miljöpartiets ledning som den nya, strikta och inhumana, migrationspolitiken slog igenom. Det var en stukad rödgrön röra som skulle formera ett oppositionsalternativ där bland annat Socialdemokraterna föredrog en centerpartist i talmanspresidiet istället för en vänsterpartist. Detta gick till historien i och med dokumentären ”Maktspelet” som sändes i SVT och där Vänsterpartiets vice partiledare hördes kalla Socialdemokraterna ”fittor”. Oavsett att ordvalet var olämpligt är det tydligt att (S) inte ens är en allierad till arbetarklassen, vare sig i parlamentet eller i facket. Slakten på strejkrätten och LAS under mandatperioden 2018-2022 talar sitt tydliga språk.

I morgon träder den nya lagen om utlandsspioneri i kraft. Den förbjuder publicering av militära uppgifter eller som rör Sveriges samarbete med andra länder. Det är en lagstiftning som inte ens fanns när Jan Guillou och Peter Bratt dömdes för spioneri i samband med IB-affären. Få trodde nog att det skulle bli officiell svensk lagstiftning 50 år senare. Det är bekymmersamt, pinsamt men framförallt farligt i en tid då kurder kan begravas i tysthet av svenska staten i eftergifter till Erdogan-regimen. Hur bevakningen av Ukraina ska se ut framöver återstår att se och hur det påverkar de verkligt problematiska länderna när det kommer till flyktingspionage, exempelvis Eritrea, är det knappt värt att spekulera om.

2022 har inte varit ett år som kommer saknas av någon som gillar frihet, rättvisa eller internationell solidaritet. Det har placerat Sverige i en roll där den svenska självbilden får sig en törn. Den moraliska stormakten har abdikerat.

Jonas Lundgren
redaktionen@aktuelltfokus.se