Kontakta oss

KRÖNIKA

Är en ”pundares” liv inget värt?

Publicerat

den

smoking-1418483_960_720

KRÖNIKA | Alla upprördes vi av Uppdrags granskning program för fyra veckor sedan om en psykiskt sjuk kvinna som lämnades liggande i smutsen och kylan på en gata mitt i Stockholm av polisen. Det är inte första gången som Uppdrag granskning eller annan media visar hur bottenskiktet i vårt samhälle behandlas. Denna krönika är en fortsättning på berättelsen om en psykiatrisk vård som inte tar sitt ansvar.psykiatri

Tom var en glad och positiv kille när jag träffade honom för ganska många år sedan på ett torg i Motala. Tom höll ett torgmöte och kämpade för en ung tjej som felplacerades av socialtjänsten. Han slogs alltid för de svaga i samhället. Tom har missbrukat narkotika som tog över stora delar av hans liv men han hade hållit sig ifrån missbruket i 8 år. Det var något som han var mycket stolt över. Tom hymlade aldrig över att han har knarkat. Han hade ordnat upp sitt liv. Han hade ett arbete och bostad. Han levde som alla andra i Motala ett ordnat liv och med mycket stort socialt kontaktnät. Men en dag vart Tom akutsjuk och vart inlagd på sjukhus. En vecka senare vart han avskedad och månaden efter hemlös. Han förlorade allt. Tom vart efter några veckor friskförklarad och utskriven från sjukhus. Ångesten och depressionen kröp över honom. Motgången vart för stor, ångesten att inte ha pengar att överleva på och hemlösheten. Han tog ett återfall för att lindra smärtorna inombords.

– Problemet är att man inom psykiatrin inte ser kombinationen av självmedicinering av narkotika utan ser det enbart som att människor jag ett rus. Man ser inte den trasiga och sargade människan bakom missbruket som skriker efter hjälp, säger en Undersköterska som arbetat inom psykiatrin.

Tom är tyvärr inte den enda. Det lever idag en stor grupp människor i Sverige som både lider av psykisk ohälsa och med ett aktivt missbruk. Denna grupp ökar i takt med en ökande ekonomisk och social utslagning. Personer med missbruksproblem har tidigare i livet utvecklat en psykisk ohälsa och självmedicinerar sig med narkotika. Andra utvecklar psykisk ohälsa av sitt missbruk. När denna grupp söker sig till Svensk psykiatri så blir de behandlade som luft för att många anställda inom psykiatrin vill inte eller har inte kunskap i hur missbruksproblematiken uppstår i människors liv. Man fördömer och föraktar istället deras val i livet.

-Tror inte heller psykiatrin ser missbruk som en sjukdom i sin okunskap. Annars hade dom väl inte slängt ut Tom på gatan. Kändes som dom var nedlåtande mot missbrukare, säger Eva Svensson som är Toms mamma.

Tom sökte aktivt hjälp hos psykiatrin i Motala. Han bad på sina bara knän om hjälp för han insåg att han var en fara både för sig själv och för andra. När Tom vart psykotisk tände han eld på saker och han hade redan överdoserat narkotika för att avsluta sitt liv men misslyckats. Han var i kontakt med psykiatrin vid flera tillfällen för att be om hjälp för att bryta både sitt missbruk men också få hjälpa ur sin djupa depression med självmordstankar.

Tom likt många andra med missbruksproblem skickades ut på gatan utan hjälp av svensk psykiatri. De lämnades till sitt öde. Tom dog på en sliten soffa på ett vandrarhem för stadens missbrukare. Han hittades med en spruta i armen och hans hjärta hade slutat slå. En mamma fick begrava sin son 36 år gammal på grund av psykiatrins cyniska människosyn på missbrukare. Hade Tom fått hjälp när han stod där på knä och bad om det hade han troligtvis levt idag. Hans och andra pundares liv är däremot inte mycket värda inom Svensk psykiatri för där anser man att de får skylla sig själva.

Rickard Karlsson
rickard.karlsson@aktuelltfokus.se

Fortsätt läsa
Annons