EGYPTEN | Arbetare i Suez, Nildeltat och Assiut gick för två veckor sedan ut i vad som har kommit att bli återkommande strejkvågor i det post-revolutionära Egypten. Med krav på bl.a. högre löner, återanställning av avskedade arbetare och utbetalning av uteblivna löner lade tusentals arbetare i framförallt sju underleverantörsföretag till Suezkanalkompaniet ned produktionen och gick ut i öppen protest mot företagsledningarna.
Tre av företagen erbjöd att betala ut bonusar till arbetarna för att få ett slut på strejkerna men fick svaret att inte förrän arbetarnas krav är uppfyllda kommer man att återuppta arbetet.
I skrivande stund har den Egyptiska Fackföreningsfederationen, en statskontrollerad organisation som fram till 2011 var Egyptens enda tillåtna fackföreningsfederation, inte kommenterat de senaste händelserna på deras hemsida.
De senaste månaderna har den egyptiska arbetarrörelsen ökat sina aktiviteter i form av framförallt strejker och diverse protester. I oktober gick drygt 17.000 arbetare på Egyptens största och äldsta statsägda textilfabrik Misr Spinning and Weaving Company norr om Kairo ut i strejk av ungefär samma anledningar som arbetarna i pågående strejker.
Trots att det inte fanns några oberoende fackföreningar i Egypten innan revolutionsåret 2011 har den fria arbetarrörelsen – speciellt sedan nyliberalismens intåg i Egypten på 1970-talet och framåt – mobiliserat hundratusentals människor i mängder av kollektiva aktioner och strejker runt om i landet. Dessa massmobiliseringar spelade f.ö. en viktig roll i upprinnelsen till demokratiprotesterna under januarirevolutionen 2011 som ledde till den före detta Mubarakregimens fall.
Samtidigt som arbetarprotesterna har ökat den senaste tiden är det tydligt att den egyptiska regimen – ledd av före detta fältmarskalk och nuvarande president Abdel Fattah al-Sisi – gör allt för att kväsa all form av opposition. I april utfärdade till exempel Högsta Förvaltningsdomstolen strejkförbud för anställda i offentlig sektor varvid de som trotsar förbudet tvingas in i tidig pension. De som deltar i otillåtna demonstrationer måste även betala höga böter och en i augusti utfärdad anti-terror lag innebär att journalister som publicerar uppgifter som motsäger regeringens officiella uttalanden gällande misstänkta terroristbrott måste böta motsvarande minst 200.000 kronor.
Trots motgångar och den kraftigt ökade repressionen gentemot oliktänkare visar de senaste månadernas strejkvågor att Egyptens långa tradition av arbetarkamp fortsätter in i det 21:a århundradet.
Samir Shalabi är masterstudent i Mellanösternstudier vid Stockholms Universitet. Följ Samir på Twitter på @SamirShalabi_
Lämna en kommentar