Kontakta oss

KRÖNIKA

Har svenskarna verkligen råd med klassamhället?

Publicerat

den

KRÖNIKA| I torsdags gick moderaterna Anna Jähnke, Oliver Rosengren och Lars Rådenut ut och krävde hårdare tag mot fattiga på Aftonbladet Debatt. Enligt dem själva för att kunna komma åt bidragsfusket. Men istället för att tala om de verkligt stora kostnaderna för Sveriges skattebetalare så valde de att sparka nedåt på grund av ideologiska skäl.

Moderaterna ifråga anser att Socialförvaltningen ska ges rätt till att göra oanmälda besök hos socialbidragstagare, det vill säga de människor som överlever på ekonomiskt bistånd. Via förslaget vill man komma åt det man anser vara en stor kostnad för samhället.

I grund och botten innebär förslaget att fattiga människor inte ska omfattas av den personliga integriteten – Till exempel ska tjänstemän kunna klampa in hos en barnfamilj på julafton för att kontrollera att de fattiga inte har mer än precis det nödvändiga för att överleva. Ovärdigt? Ja så det skriker om det.

På nätet har alltifrån kristdemokrater till sverigedemokrater hyllat förslaget. Från högerkanten påstår man nämligen att dylika metoder är bra för att få ned kostnaderna i samhället. Ett resonemang som fick mig att börja fundera.

Om vi tittar på siffrorna gällande ekonomiskt bistånd i Sverige landar siffran på drygt 10,5 miljarder kronor över hela landet. Det är en rätt låg siffra i jämförelse med till exempel Rut- och Rotbidragen som framförallt nyttjas i kommuner som Danderyd och Vellinge.

För skattebetalarnas del är kostnaderna för Rut- och Rotbidragen cirka 20 miljarder kronor. En kostnad som försvaras genom att påstå att bidragen ifråga inte kostar något. Som om kostnaden inte ens fanns.

I jämförelse med vad skatteflyktingarna kostar vårt land hamnar siffran på otroliga 400 miljarder. Kapital som hade kunnat garantera starkare skyddsnät och en välfärd värd namnet.

Frågan man ska ställa sig är inte huruvida högerpolitikerna ifråga är moraliskt förkastliga. Det svarar konsekvenserna av deras politik för själv. Nej frågan man ska ställa sig är hur länge svenskarna har råd att betala för de rikas lyxliv och klassamhällets ökande klyftor. Vad tycker du?

Om det nu är som så att Moderater och andra borgerliga politiker vill få ned kostnaderna i samhället. Varför tar de då inte bort sina skyddande händer från överklassen och satsar på att föra en rättvis politik istället? Jag antar att svaret på frågan bottnar i ointresse. De som sparkar nedåt är helt enkelt ointresserade av långsiktig ekonomisk hållbarhet. Annars hade de rimligtvis sparkat uppåt.

Kim Fredriksson
kim.fredriksson@aktuelltfokus.se