Otrygga Sverige – 27 arbetare fick aldrig komma hem

KRÖNIKA| Arbetsmiljöverket rapporterar glatt att antalet dödliga arbetsplatsolyckor minskat. Dock är det 27 arbetare i år som aldrig fick komma hem från jobbet.

Arbetsmiljöverket har kommit med en rapport om att det ser ut att bli färre som dött i arbetsplatsolyckor i år än tidigare år. Hittills i år har 27 personer dött på sina arbetsplatsen. Det är färre än någonsin tidigare, rapporterar Arbetsmiljöverket glatt. Senaste 10 åren har snittet legat på 55 döda per år i arbetsplatsolyckor. Arbetsmiljöverket verkar mycket nöjda, arbetsköpare är också nöjd och säkert kollektivbindande fack med. Jag har inte hört någon klagosång där ifrån. Så de är nöjda.

– Det förebyggande arbete som vi ser framför allt på Sveriges byggarbetsplatser tror jag har en viktig del i att arbetsolyckorna som leder till dödsfall har sjunkit, säger Håkan Olsson, chef för inspektionsavdelningen på Arbetsmiljöverket.

Kollektivbindande fack och arbetsköpare dunkar säkert varandra i ryggen. Vi har lyckats minska dödsfallen. Men jag är inte nöjd. Jag är långt ifrån nöjd. Att människor skadar sig och dör på jobbet är ett stort misslyckande. Det är 27 arbetare som inte kommer hem från jobbet i år till sina familjer. Flera barn som suttit och väntar på sin pappa eller mamma som aldrig kom hem från jobbet. Barn som gråter sig till söms av sorg och saknad. Föräldrar som tvingas begrava sitt barn. Vad är deras tröst att antalet döda minskar. När inte en enda människa behöver dö i arbetsplatsolyckor så kan jag vara nöjd. Innan det är en minskning bara en mycket liten delseger. För det skapar så mycket lidande och sorg när människor slits ifrån oss.

Missförstå mig inte. Det är bra att antalet dödsolyckor på arbetet minskar. Men när ska LO sätta ner foten och kräva nollvision i arbetsplatsolyckor och dödsfall? När ska arbetsköparen börja värdera arbetares liv mer än en liten lort. Är våra liv på arbetsgolvet så lite värt? Arbetsköparen driver inte för säkerhet och trygghet på jobbet. Tvärt om. En ökad stress och ökad arbetstakt ökar risken att skada sig. Arbetsköparens ständiga jakt på vinst och fortsatta personalminskningar gör inte risken mindre att vi skadar oss på jobbet eller gör livsavgörande misstag med döden som konsekvens.

Bara inse att arbetsköparna och fackpamparna bryr sig inte om ditt lilla liv. Samtidigt får Arbetsmiljöverket mindre resurser att förebygga och kontrollera säkerheten på arbetsplatserna. LO har ekonomiska muskler och stridsåtgärder som ligger och samlar damm. LO-ledningen kan göra så mycket mer för sina medlemmar om intresset fanns. Stänga arbetsplatser som brister i arbetsmiljön där arbetar riskerar att dö. Det är ett spel som bara kan ge en utgång. Nollvisionen är bara en dröm och många arbetare kommer få plikta med sina liv på jobbet. Imorgon kan det vara du eller jag. När du krossas under ett betongblock, ramlar ner från hög höjd eller misshandlas till döds av psykisk sjuk patient på vårdavdelningen när ensamarbetet gör att korridoren ekar tomma. Det rör inte arbetsköparen i ryggen. De tvättar bort blodet. Imorgon har någon tagit din plats på golvet.

För så länge vi håller uppe deras arbetstakt och låter oss bli sönderstressade riskerat vi att ta död på varandra när tröttheten kommer och misstaget är ett faktum. Håll ihop! Ensam är aldrig stark. Agera tillsammans på arbetsplatserna och för dina arbetskamrater. Axel mot axel ska vi stå och bromsa arbetstakten. Vi måste se bortom olikhetet och se likheter i vår intressekonflikt mellan oss och arbetsköparen. För tänk efter, vad gör jag för att öka arbetatakten. Vem tjänar på det och vem kommer tacka mig när din arbetskamrat bärs ut ur kyrkan i en träkista.

Rickard karlsson, arbetande småbarnsförälder
redaktionen@aktuelltfokus.se