Malmö stad firade romska nationaldagen med antiziganism

KRÖNIKA| Malmö stads hantering av de romska EU-migranterna som har kommit till Malmö följer ett oroande mönster. Med allt som har skett de senaste åren har Malmö placerat sig på kartan som en stad med djupt strukturella problem när det gäller antiziganism.

Studerar man myndigheternas repression mot de nyanlända romerna är det som att öppna dörren till Malmös mörka historia. Sätter man ihop myndigheternas agerande till en helhet framkommer ett mönster som är oroväckande lik de handlingsplaner myndigheternas antog för att göra sig kvitt den så kallade ”tattarplågan” i Sverige.

Skillnaden mellan då och nu är att de romer som utsattes förr hade bott här i cirka 400 år före det så kallade folkhemmet kom att utföra några av de mest ohyggliga brott som Sverige har gjort sig skyldiga till. De som kommer hit är nyanlända. De slipper den värsta behandlingen, men när det kommer till fördrivningar, rättsvidriga övergrepp, strukturell diskriminering och osynliggörandet så är det precis detsamma.

Malmö stads repression mot Kontrapunkt och Svenska Kyrkan följer precis de spår som den strukturella antiziganismen har gjort i Malmö sedan drygt hundra år. Att förstå vidden av det är inte lätt. Att ett samhälles sämsta sidor inte har utvecklats till det bättre på ett sekel är förvisso något som en del applåderar i vårt land. Men när det kommer till myndigheter borde det vara ett nationellt bottenrekord som borde ge eko över hela landet – men det gör det inte. Ekot uteblir. Det är ju bara romer i folks ögon. Det är okej att behandla romer illa. Det är den socialt accepterade rasismen i Sverige.

Egentligen är det inte så konstigt. När kommuner som Malmö reagerar mot rasistiska mail fyllda av antiziganism genom att gå rasisterna till mötes, så händer något. Det blir liksom mainstream att ge sig på människor då. Även om det handlar om något så tramsigt som vad man råkar vara född som. När människor ser att det är okej att ge sig på en alla redan utsatt grupp så kommer en del människor även börja ge sig på den utsatta gruppen. Pöbelmentaliteten uppstår och hejaropen ökar i olika omfattning beroende på det massmediala strålkastarljuset från kapitalmedia och högerradikala alternativmedier.

Idag hissade Malmö stadshus den romska flaggan. Som romsk man kan jag inte göra mer än att skaka på huvudet åt den gesten då den är lika tom som den är hederlig.

Att göra som Malmö stad har valt att göra. Det vill säga hota svenska Kyrkan och aktivisterna i Kontrapunkt för att dessa har öppnat portarna åt hemlösa människor i ett människovidrigt klimat är under all kritik. Men tyvärr är det inte förvånande. Kommunen har ju vandrat den här vägen förut.

Det var i Malmö som 1900-talets strukturella antiziganism togs fram för drygt hundra år sedan. 1907 började den systematiska kartläggning som kom att göra skillnad på så kallade ”tattare” och ”zigenare”. ”Tattarna” var de som var ljusa och ”zigenare” var de som var mörka – Ljusa kunde enligt dåtidens logik straffas till assimilering. De senare skulle helt enkelt bara fördrivas och utvisas. 1925 gjordes den så kallade ”tattarundersökningen” i Malmö. En undersökning som kom att få stor betydelse för de historiska brott som har begåtts mot resanderomer i Sverige.

Med allt detta i åtanke så kan jag inte låta bli att undra vad som har rört sig i huvudet på de som sitter i maktens korridorer i Malmö stadshus idag. Var de stolta över att stadens mest avskyvärda sidor inte har utvecklats till det bättre på hundra år?

Utanför stadshuset stod hemlösa romer idag. Människor som har drabbats av den fördrivningspolitik som mina släktingar fick känna på i början av 1900-talet och en bra bit framåt. I vanlig ordning trakasserades de hemlösa romerna av polis. Hundra meter därifrån satt politiker och tjänstemän som har ägnat dagen åt att tala om kommunens fantastiska arbete för romsk inkludering. Politisk ärlighet var visst för mycket begärt en dag som denna.

Kim Fredriksson
kim.fredrlksson@aktuelltfokus.se