KRÖNIKA | Marcus Birro började idag som krönikör på socialdemokratiska tidningen Folkbladet samtidigt som han är krönikör på högerextrema tidningen Nya Tider. Vad har hänt med Marcus. Mannen som en gång i tiden ville förändra samhället. Har tappat bort sig själv på vägen.
När Marcus Birro växte upp tillsammans med storebror Peter i Göteborg upplevde de svenska samhälles baksidor. Det gjorde jag också även om jag är åtta år yngre än bröderna Birro. Det formade bröderna. Båda bröderna hade hjärta till vänster och såg samhället underifrån. Sverige var då som nu ett klassamhälle med en rik överklass och en kämpande arbetarklass. Marcus ville som jag förändra samhället till ett rättvisare, ett mera solidariskt och jämlikare samhälle. Jag har fortsatt kämpa och Marcus har gett upp kampen för länge sedan. Han hade ett hjärta som slog för de svaga. Det hjärtat har blivit till en sten i en konservativ reaktionärs mans kropp. Visst, Marcus liv har inte varit en dans på rosor och han har gjort en resa genom livet. Han har vuxit upp, förlorat själen, förlorat ett barn och gått bort sig. Motgångar och framförallt framgångar förändrar människor. Det gör det med alla, ingen kommer undan. Vissa landar på fötterna, andra på knä och andra tror de aldrig kom ner från himlen utan lever kvar i någon slags bubbla som saknar självinsikt. Men egentligen landade de på huvudet och inser inte att de aldrig vaknade upp ur koman. Marcus Birro faller in i den sista gruppen.
Marcus Birro har inte bara tappat all analys av klassamhälle vi tvingas leva i. Ett samhälle med ökande klyftorna mellan de rika och oss andra. Riskkapitalbolag som flyttar välfärdspengar ut ur landet till skatteparadis. Den upproriska unga killen som vågade ta strid emot etablissemanget försvann. För den klarsynta och revolutionära Marcus Birro är död. Nu är det bara ett tomt och själlöst spöke som bär upp hans arma gamla kropp.
Men skandalernas man och den kristen konservative profeten Marcus Birro vill inte ligga på latsidan. Han har fått anställningar, skrivit och ställer till det. Sen får han sparken och gråter ut. Han kliver in med storm och roffar åt sig en ledande SD-politiker flickvän, skiljer sig från sin fru och börja skriva krönikor i en högerextrem tidning vid namn Nya Tider. Tidningens redaktion har en lång historia av arbete i den högerextrema miljön. Redaktionen var tidigare medlemmar i Nationaldemokraterna, ett parti som var inblandade i flera rasistiska våldsbrott. Bland annat var tidningens chefredaktör Vavra Suks partikamrater i rasideologiska Nationaldemokraterna och deras ungdomsförbund med och attackera Pride-paraden 2003 i Stockholm. En man höll på att dö efter en mycket grov misshandel. Vavra var även med och bildade Nationaldemokraterna och satt stora delar av partiets levnadstid i partiledning.
Chefredaktören och socialdemokraten Widar Andersson sitter i en annan del av Sverige och gnuggar händerna. Marcus Birro ska skriva krönikor för Norrköpingsbaserade socialdemokratiska tidningen Folkbladet. Widar Andersson har inga problem att en man som inte är socialdemokrat, som inte ställer upp på människors lika värde och är för en normalisering av rasismen skriver krönikor i hans tidning. Olof Palme lär vrida sig av skam för det Widar Andersson gör med en anrik socialdemokratisk tidning som Folkbladet. Widar har länge försvarart rasistiska stereotyper, gullat med rasistiska politiker och att Marcus Birro nu bereds plats i Folkbladet är inte konstigt. Det är en del i media-elitens närmande av rasismens tankegods och normalisering. För både Marcus Birro, Jimmie Åkeson, riskkapitalbolagen och Widar Andersson är alla vinnare på rasismens utbredning i samhället. I rasismens spår kommer splittringen. Det är deras sätt att skydda sin egna upphöjda position i klassamhället. För så länge vi slåss med varandra så kommer vi aldrig kunna förändra klassamhället från grunden.
Rickard Karlsson
redaktionen@aktuelltfolkus.se
Lämna en kommentar