När bubblan spricker kommer vanligt folk betala bankernas kris – igen

KRÖNIKA Det är svårt att få en bostadsrätt såld idag. Spekulationsekonomin har sina baksidor. Och när bostadsbubblan spricker är det småspararna och vanligt folk som får betala kapitalismens kris, igen.

1985 avregelerades den svenska kreditmarknaden och fastighetshajarna gick lös med sina investeringar. Det ledde till den omfattande ekonomiska kris vi idag känner till som ”90-talskrisen.” När det höga spelet på fastighetsmarknaden kombinerades med en lågkonjunktur föll plötsligt fastighetspriserna och de upplånade pengarna saknade säkerhet. Det blev bankkris av fastighetskrisen, helt enkelt.

Under ett antal års tid har det från tid till annan kommit larmrapporter om att en ny bostadsbubbla är på väg att spricka. Precis som på 90-talet har den galopperande marknadsekonomins försvarare hänvisat helt frankt till att det kommer att lösa sig. Priserna kommer vända uppåt, allt löser sig bara om vi lämnar marknaden ifred.

Under 80- och 90-talet började man sälja ut allmännyttan. Den tidigare idén att använda bostadsbyggandet som ett medel för att balansera hög- och lågkonjunktur förkastades. Istället började man subventionera privata byggherrar och göra det smidigare och enklare att låna pengar för att köpa en bostad. Med det nya amorteringskravet, som säkert är nödvändigt, är det dock allt färre som inte har ekonomiska möjligheter att beviljas ett lån för att köpa en bostad. Det är nämligen så att bostadspriserna stigit snabbare än löneutvecklingen.

Problemet med att låna pengar för att köpa en bostad är i praktiken väldigt enkelt: det är inte du som äger bostaden, det är långivaren. Långivaren, banken, vill gärna ha sina pengar tillbaka. Under en lång tid har det räckt ganska bra att helt enkelt betala räntorna men inte betala av på själva lånet. Det är inte möjligt längre. Det innebär en säkerhet för dem som tagit lånet och även för långivaren. Ju mer låntagaren betalar av, ju mer äger hen sin bostad.

”Att rädda Nordbanken (nuvarande Nordea) kostade skattebetalarna ungefär 63 miljarder. Nu har samma bank flytt Sverige av skatteskäl.”

Marknadsekonomi är en knivig business. Men man kan säga såhär: Det är bra när boendepriserna faller. Det ger fler möjlighet att komma in på bostadsmarknaden. Däremot är det inte bra när de faller för snabbt eftersom det gör att bankerna kommer behöva säkra sina tillgångar i högre takt. När det sker så minskar hushållens utrymme för att göra andra investeringar, exempelvis i dagligvaruhandeln. Många tar dessutom nya lån på de bostäder de köpt för lånade pengar. Det blir en ond spiral när det visar sig att säkerheten (bostaden) för det nya lånet tappar i värde.

När bubblan spricker riskerar bankerna att få en jävligt dålig ekonomi, rent ut sagt. Det i sig leder till bankkris. Då är hela systemet i gungning. Och vad kostar det att rädda nästa bank? Att rädda Nordbanken (nuvarande Nordea) kostade skattebetalarna ungefär 63 miljarder. Nu har samma bank flytt Sverige av skatteskäl. Det var skattepengar, pengar som du och jag betalat, som räddade Nordea på 90-talet. Det är samma pengar, dina och mina, som riskerar att behöva rädda banker igen när bostadsbubblan spricker.

Samtidigt sitter marknadsekonomins försvarare och håller tummarna för att allt ska lösa sig med mer av samma medicin som visat sig ohållbar. De som kommer få gå från gård och hem är nämligen inte samma människor som blint tror att marknaden kan lösa alla problem och därför avstår från att agera. Det är din mamma och pappa, som köpte en billig bostadsrätt som nu sjunkit ännu mer i värde och som kanske dessutom inte bundit sina lån. Det är de som kommer att drabbas. Och samtidigt kommer de tvingas betala kapitalets kris med sina skattepengar. Det är faktiskt rent ut sagt förjävligt.

Jonas Lundgren
redaktionen@aktuelltfokus.se