KRÖNIKA Med svansen mellan benen tvingas nu Apotekstjänst AB att ta hjälp av andra företag för att genomföra sina sjukhusleveranser. Annars kommer några av landets största sjukhus inte fungera. En tragisk situation, men den hade kunnat förhindrats.
Bara tanken på att över 30 barn har fått sina operationer inställda till följd av sjukhuskaoset får mig att må riktigt illa. Illamåendet övergår snabbt till ilska då en inser att skulden ligger hos ett privat bolag som saknar både medicinskt ansvar och tillräcklig erfarenhet av materielförsörjning till sjukvården.
Allvarligt talat, hur länge vi ska behöva stå ut med dessa ständiga privatiseringskaos? Hur länge ska befolkningen behöva drabbas av ett ineffektivt upphandlingssystem som garanterar dåliga leverantörer? Istället för att hålla liv vid NPM-systemet vore det bättre och rimligare om sjukvårdens varuförsörjning förvaltades av sjukhusen själva. I slutändan är det trots allt bara vi som jobbar inom vården som förstår den sanna vikten av rätt materiel i rätt tid, på rätt plats, och vi är också de första som känner konsekvenserna när detta inte följs, för att inte tala om patienterna.
Att erfarenhet och sjukvårdsnära kompetens spelar roll i sjukvårdens materialhantering ser man tydligt om man studerar Uppsala-akutens förebyggande arbete. Där har personalen, till skillnad från kapitalisterna, flera decenniers erfarenhet av upphandlingar och materialförsörjning. Och det märktes nu under kaoset, akuten i Uppsala var nämligen de enda på sjukhuset som hade grejer kvar i hyllorna när det tog slut på alla andra avdelningar. Materialansvarige Maggan hade nämligen erfarenhet av hur upphandlingscirkusar tenderar att gå, och därför var hon smart nog att beställa in extra material inför leverantörsbytet.
Med andra ord så levererade sjukhuspersonalen med bravur och framsynthet! Synd att inte detsamma går att säga om Lidingömiljonärerna som äger Apotekstjänst AB. Man kan alltså – bortom allt tvivel – hävda att sjukvården klarar sig utan mellanhänder i privat sektor, och att ett totalt förstatligande av den offentliga sektorns livsviktigaste gren inte bara är nödvändigt, men brådskande. Detta borde vara tydligt nog nu, när patienternas liv har hängt på en skör tråd.
Det är bara synd att de styrande politikerna inte begriper detta. Istället ser vi hur de fyra maktpartierna S, M, SD och C har intagit en närmast religiös inställning till den offentliga marknadsstyrningen. Någon reell förändring är alltså inte att vänta. Det är inte rimligt att en handfull miljonärer kan sabotera vården på det här sättet. Det är just därför både vårdarbetare och patienter måste höja rösterna och börja tala om alternativ till dagens nyliberala samhällssystem.
Emil Tholander – undersköterska
emil.tholander@aktuelltfokus.se
Lämna en kommentar