Reportage: Kampen om att bevara gruvarbetarnas brottningstradition

SPORT| Aktuellt Fokus har besökt Lancashire i England. En plats där de kämpar med att bevara gruvarbetarnas traditionella brottningsstil Catch as catch can.

Brottning är ett gammalt samlingsbegrepp för kampsporter där det inte är tillåtet att slå eller sparka mot sin motståndare. Istället används olika grepp och kast. I modern tid förknippas brottning främst med de två stilar som ingår i de Olympiska spelen, grek-romersk och fristil. Samtidigt som det växt fram nya stilar har det nya samlingsbegreppet grappling börjat användas. Brottning förknippas nu istället bara med de grenar som är en del av det Internationella brottningsförbundet.

Vid sidan av fristil och grek-romersk brottning finns det flera folkstilar som kämpar för att överleva. En av de stilarna är Catch as catch can, en brittisk brottningsstil som skapades av gruvarbetarna bland Lancashires kolgruvor. Stilen är numera okänd men var vid 1900-talets början den populäraste brottningsstilen. 1904 var det den enda brottningsstilen vid OS och 1908 fick brottarna tävla i antingen grek-romersk eller catch.

Catch as catch can hade det regelverk som tillät flest tekniker, vilket ledde till att många mindre lokala stilar från runtom Europa och dess kolonier deltog i tävlingarna. Det var blandningen av de olika stilarna under catchreglerna som senare ledde till vad som idag är fristilsbrottning. Namnet kommer från fransmännens översättning av catch as catch can, Lutte libre. När stilen kom till Sverige i början av 1900-talet översattes det från det franska namnet som på svenska blir Fristilsbrottning.

För brutal för överklassen

Trots den stora populariteten i början av 1900-talet är stilen idag närmast utdöd. De olympiska spelen var främst ett spektakel för de privilegierade samhällsklasserna. Utövarna av de olika brottningsstilarna var främst överklassherrar eller militärer. Fransmannen Jean Exbrayat hade skapat den grek-romerska brottningen som representerade överhetens dåvarande ideal av en gentlemannasport. Grek-romersk är en stil full av regler där utövaren inte får greppa motståndaren under midjan. Enda sättet att vinna var på den tiden genom fall(få motståndarens skuldror i mattan).

Catch as catch can var arbetarnas fula stil. Det fanns knappt några regler utöver att du inte fick slå eller sparka på motståndaren. Det som gjorde stilen värst i överhetens ögon var att en match kunde vinnas på lås. Lås innebär att vrida leder och bryta mot ben tills något går av om inte motståndaren hinner klappa ut.

När OS-kommitten fick påverka regelverket blev det slutet för catch as catch can och början på fristilsbrottningen. Med regeländringar genom åren utvecklades den moderna fristilsbrottningen efter att catch as catch can unika tekniker och regler avskaffats. Överheten hade kapat stilen från arbetarna och gjort den till sin egen.

Brittiska brottare kämpar för att återuppliva sporten

Catch as catch can är även föregångare till den professionella brottningen. Det som numera kallas fribrottning eller wrestling. Trots att överheten ogillade stilen var den populär bland arbetare runtom i världen. Stilen exploderade i popularitet när brittiska immigranter drog till Amerika. Sporten var brutal och lämnade många brottare utslitna. Slutligen ledde det till att matcherna blev riggade uppvisningsmatcher. Teknikerna bevarades en lång tid i de olika brottargymmen men slutligen upphörde kopplingarna då organisationer som WWE hellre hade kroppsbyggare än brottare i sina matcher.

Aktuellt Fokus har åkt till Aspbull utanför Manchester, England, och talat med Roy Wood och tränat under den internationella veckan. Det är en vecka då Wood bjuder in brottare från hela världen för att dela med sig av sina kunskaper under en hård träningsvecka där det kan vara upp till 9 timmars brottningsträning om dagen.

Wood är över 70 år gammal och tränades av Billy Riley på hans legendariska gym, The Snake pit. Riley anses vara en av de bästa brottningstränarna under 1900-talet och brottare från hela världen besökte gymmet för att träna. Wood är den sista personen som tränades av Riley och fortfarande lär ut Catch as catch can. Majoriteten av de andra brottarna från den tiden har gått ur tiden eller blivit för gamla.

Wood tränade Catch as catch can men i takt med att sporten dog ut blev han tvungen att gå över till fristilsbrottningen. Wood var en duktig tränare som blev landslagstränare för Storbritanniens fristilsbrottare. Han var eftertraktad som tränare och hyrdes in av flera andra länder för att träna deras brottare.

Det var på 1990-talet när hans dotter Andrea insåg att Catch as catch can var på väg att försvinna helt som hon övertalade sin far att börja lära ut sporten igen. Då hade han slutat som landslagstränare och ingen hade lärt ut Catch as catch can i England sedan Rileys gym stängdes i samband med hans död på 1970-talet.

Wood byggde upp The Snake pit igen från grunden. Han har sedan dess tränat flera brottare från barnsben i både fristil och senare Catch. Flera av dem fick senare framgångsrika karriärer inom MMA. Flera andra av Rileys elever hade åkt världen runt och brottats. De två kändaste eleverna var Billy Robinson och Karl Gotch, som fick störst framgång i Japan.

Catch har fått ett uppsving i samband med MMAns framfart
I Japan hade Catch varit populärt sedan början av 1900-talet då brittiska brottare hade rest till Japan och dominerat deras judoutövare. När sedan fribrottning blev stort i Japan efter andra världskriget ville flera av dem inte träna den riggade stilen utan ville träna äkta brottning. Många japaner reste till England för att träna. När Gotch och Robinson flyttat till Japan började japanerna kampen för att göra fribrottningen till en legitim sport.

En av de mest uppmärksammade matcherna under perioden var mellan den japanska brottaren Antonio Inoki och den legendariska boxaren Muhammed Ali. Ali trodde först att det skulle vara en riggad match med låtsastekniker men när det senare visade sig att Inoki var seriös lyckades Alis management påverka reglerna så att Inoki inte fick använda sin brottning. Matchen blev ett fiasko där Inoki hittade en lucka i regelverket som han utnyttjade, hela matchen låg han ner på rygg och sparka mot Alis ben.

Gotchs elever startade sedan flera organisationer i Japan som blev de första MMA-organisationerna. Organisationer som Shooto och Pancrase var före UFC (Ultimate Fighting Championship). Robinson tränade bland andra den forne tungviktsmästaren i UFC, Josh Barnett och den största japanska fightern genom tiderna, Kazushi Sakuraba.

Framgångarna i MMA har visat att stilen fortfarande håller måttet och Wood kämpar för att den ska överleva. Tyvärr har både Gotch och Robinson gått ur tiden och Wood står ensam kvar bland britterna. Varje år i samband med den internationella veckan arrangerar han en tävling med ett moderniserat regelverk för Catch as catch can. Hans kamp går framåt då hans elever har öppnat egna gym runtom i världen. Catch as catch can går numera träna i Singapore, Japan, Los Angeles och på ett antal gym i England – inklusive Woods eget i Aspbull.

Det finns också ett antal catch wrestling gym i USA som inte har någon direkt koppling till Wood. De är främst elever till Billy Wicks, som var lite av en amerikansk motsvarighet till Wood. Robinson bodde också sin sista tid i USA och lämnade kvar ett antal elever.

Nicklas Andersson
nicklas.Andersson@aktuelltfokus.se