Bombdådet i Ankara – Bakgrund och analys

ANALYS | Vilka är TAK som tog på sig bombdådet i Ankara och varför gick den turkiska regimen ut så snabbt och skyllde på YPG? Mellanösternkännaren Samir Shalabi ger oss bakgrunden och en analys i frågan.

Den militanta gruppen Kurdistans Befrielsefalkar (TAK) har tagit på sig bombdådet mot turkiska militärbussar i huvudstaden Ankara i onsdags som ledde till att 28 personer miste livet. I ett uttalande på sin hemsida meddelade TAK att attentatet var ett svar på den politik som president Recep Tayyib Erdogan för och utlovade att ytterligare attacker är att vänta.

Trots att pålitlig information om TAK länge varit svår att komma över tros det att gruppen växte fram mellan 1999 och 2004 då den väpnade konflikten mellan Kurdistans Arbetarparti (PKK) och den turkiska staten temporärt avstannat efter att PKK ensidigt deklarerat en vapenvila.

Det sägs att en grupp missnöjda PKK-medlemmar bestämde sig för att bryta sig ur organisationen för att de ansåg att PKK var för passivt gentemot den turkiska centralmakten. De inledde därefter en lågintensiv konflikt mot den turkiska staten med målet att upprätta en självständig kurdisk stat i delar av sydöstra Turkiet.

TAK har utfört de flesta av sina attacker i Turkiets stadskärnor. Exempelvis exploderade i augusti 2006 ett antal smärre bomber i semesterorterna Marmaris och Antalya, i juli 2010 bombades ett militärt transportfordon i Istanbul, och i oktober 2015 detonerade de en bomb vid Sabiha Gokcen-flygplatsen i Istanbul.

Trots de tidigare banden till PKK så hävdar TAK idag att de verkar helt och hållet oberoende av PKK. Så vad kommer det att innebära att TAK tagit på sig dådet i Ankara? Det kommer troligtvis spela mindre roll att organisationen inte längre verkar vara knuten till PKK när det kommer till hur detta kommer påverka den pågående konflikten mellan den turkiska staten och kurderna. President Erdogan kommer göra allt som står i hans makt för att sammanblanda TAK, PKK och det syrisk-kurdiska Folkets Försvarsenheter (YPG) med dess politiska gren Demokratiska Enhetspartiet (PYD).

Turkiet vill inte ha en autonom kurdisk enklav i Syrien

Att Turkiet nästan omedelbart efter attacken i Ankara lade skulden på YPG illustrerar att landets ledning nu desperat försöker finna en ursäkt för att intensifiera sina militära attacker mot kurdiska styrkor i norra Syrien. Som medlem i den relativt nybildade koalitionen Syriska Demokratiska Fronten (SDF) har YPG varit på frammarsch sedan tidigare i februari då striderna trappades upp i och omkring Aleppo efter att Assad-regimen med ryskt flygunderstöd inledde en kraftig offensiv mot staden.

Vad Turkiet framförallt fruktar är att en stark, autonom och territoriellt sammanhållen PYD-ledd enklav uppstår längs den syrisk-kurdiska gränsen. I nuläget kontrollerar PYD/YPG nästan hela gränsområdet mot Turkiet med undantag för den strategiskt viktiga regionen mellan gränsövergångarna i Azaz och Jarablus. I ljuset av Assad-styrkornas framryckningar och att arabiska rebellstyrkor kraftigt försvagats av ryska flygbombningar de senaste veckorna så fruktar Turkiet att YPG kommer att utnyttja situationen för att ta kontroll över Azaz-Jarablus-området. Detta skulle innebära att gränsen på den syriska sidan helt kontrolleras av PYD/YPG och att Turkiet inte längre skulle kunna låta medlemmar i diverse extremistgrupper passera gränsen mot Syrien.

Ankaradådet utgjorde i det här avseendet en möjlighet för Turkiet att utmåla PYD/YPG/PKK som terrorister vilket därmed kunde rättfärdiga fortsatta turkiska artilleribombningar över gränsen mot Syrien. Erdogan och utrikesminister Cavasoglu är även oerhört irriterade över att USA har försett kurderna i Syrien med flygunderstöd i sin effektiva kamp mot IS.  Ankaradådet kunde därför utnyttjas för att skylla på YPG och därigenom pressa USA att sluta stödja dem.

Turkiets främsta mål i Syrien

Turkiets främsta mål i Syrien är dels att störta Assad och dels att förhindra framväxten av en självständig kurdisk stat i norr. Det första målet försöker Turkiet uppnå genom att stödja diverse extremistgrupper som Nusrafronten och Ahrar al-Sham som båda är beroende av gränsövergångarna mot Turkiet. När det kommer till det andra målet är det avgörande för Turkiet att västländer stämmer in i kören om att YPG/PYD är terroristorganisationer som inte bör skiljas från exempelvis IS. Att isolera kurderna retoriskt vill Turkiet ska leda till att de även isoleras materiellt.

De närmsta dagarna och veckorna kan vi förvänta oss att Erdogan och kompani kommer att likställa TAK med de andra kurdiska grupperna som verkar i sydöstra Turkiet och norra Syrien.

Det bör hållas i minnet att en stor del av det styrande AKP-partiets sociala bas består av nationalister som ser militär kamp mot kurderna som berättigad. Erdogan kommer på så sätt att försöka piska upp nationalistiska stämningar i landet och mobilisera stöd för upptrappat våld mot kurder inom Turkiet och i grannlandet Syrien.

Oavsett så innebär Erdogans anti-kurdiska retorik att den turkiska staten kan fortsätta sitt förödande och djupt förkastliga krig mot en av mellanösterns största och historiskt mest förtryckta folkgrupper.

Samir Shalabi

Samir Shalabi är Mellanösternkännare och skriver regelbundet för den egyptiska nättidningen Egyptian Streets. Följ Samir på Twitter: SamirShalabi_

Redaktionen
redaktionen@aktuelltfokus.se