KRÖNIKA

Statlig forskarrapport: “Alla vänster om sossarna är autonoma extremister”

KRÖNIKA Jag har en vän som lärde mig ett uttryck för några år sedan. “Quick and dirty”, sa hen. Sammanhanget var informationssökande. Hen är informatiker till yrket. “Quick and dirty” betyder att man hittar sin information genom att googla eller läsa Wikipedia. Det är så det måste gått till när Lisa Kaati på uppdrag av Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, skrev rapporten “Den digitala kampen – autonoma rörelser på nätet.”

Det är svårt att veta var man ska börja, för det här är bland det mest pinsamma jag läst, men vi kan börja med det principiella. En stat har en underrättelsetjänst. Det är normalt. Det är till och med rimligt. Sedan finns i regel en bunt kända, mindre kända och en del helt okända militära organisationer som sysslar med underrättelseinhämtning. Även som politiskt radikal kan man se logiken i det. Men om det här är vad en sådan underrättelseinhämtning leder till kräver jag mina skattepengar tillbaka. FOI fick i uppdrag av regeringen att kartlägga “våldsbejakande extremistisk propaganda.” Men det här hade en normalbegåvad 8:de-klassare gjort på en kafferast. Som gymnasiearbete hade det haft svårt att uppnå ett godkänt betyg. Den enda behållningen är att det nog aldrig hänt eller kommer hända igen att en statlig rapport har rubriker som “Golare har inga polare”, “Bomber och explosiva ämnen” eller “Snuthat och golare.”

Låt oss nu ta det hela från början. FOI har alltså beställt en rapport om autonoma rörelsers aktivitet på internet. Det kan i logikens namn vara rimligt. Vi som på ett eller annat sätt skulle kunna räknas in i någon form av autonom rörelse är människor som i grunden är systemkritiska. Vi menar att det politiska och ekonomiska system som finns i Sverige är odemokratiskt och auktoritärt. Vi vill förändra det systemet. Det är i grunden vad som förenar oss. I övrigt skiljer sig metod, mål och ideologi ganska mycket från person till person och från grupp till grupp.

Rapporten inleds med att definiera autonoma rörelser (inte begreppet autonomi, vilket kanske varit mer värdefullt). Man konstaterar att autonoma rörelser i Sverige har förebilder som Röda Arméfraktionen och ETA samt är socialister eller anarkister och kritiska till kapitalismen. Det kan såklart stämma i viss utsträckning. Det finns människor i autonoma rörelser som läser Meinhof och inspireras av separatistisk kamp mot ockupation, som ETA representerar.

Härefter följer en del högst Wikipedia-mässiga definitioner av ideologier, glatt blandade med olika rörelser. Här nämns ockupationer, anarkism, djurrätt och syndikalism i en salig röra. Bland annat nämns anarkismen som en ideologi där svenska anarkister idag har Proudhon som främsta inspiration. Själv känner jag ett antal anarkister. De läser snarare Goldman och Kropotkin än Proudhon. Men lovar att kontakta dem och meddela att staten vet bättre vad de baserar sin ideologi och praktik på.

Ett annat avsnitt av rapporten behandlar organisationer inom den autonoma miljön. Till dessa räknas bland andra Antifascistisk aktion, Syndikalistiska ungdomsförbundet och Allt åt alla. Mer förvånande är att Aktuellt Fokus lyfts upp i sammanhanget. Får man tro staten har Aktuellt Fokus (AF) artiklar en “anarkistisk vinkling med fokus på klass.” Den som återkommande läser AF har troligast en annan uppfattning.

Det intressanta för en utomstående vore kanske att kartlägga hur autonoma rörelser jobbar på nätet. Det var också uppdraget som låg till grund för rapporten. Istället för att diskutera eller analysera detta i någon större utsträckning har utredaren dock valt att meddela läsaren hur många som följer olika konton på Twitter. Här framkommer nyttig fakta som exempelvis att AFA Uppsala fått 43 nya följare på Twitter sedan den 8/3 2018. Vad läsaren ska med den informationen till är lite oklart.

Något lite mer allvarligt är att det finns en tydlig anspelning i rapporten på att personer som söker sig till autonoma rörelser är psykiskt sjuka. Med bakgrund i studier om islamister och kristna fundamentalister diskuteras diagnostisering av personer inom autonoma rörelser. Att diagnostisera politiska motståndare eller politisk opposition som psykisk sjukdom var något Sovjetunionen ofta anklagades för (läs bland annat Harald Blombergs bok “Opposition – en sinnessjukdom? rysk politisk psykiatri”).

Rapporten avslutas med ett slutord där man bland annat skriver: “Det är ingen lätt uppgift att klassificera grupper, personer och ideologier som våldsbejakande, radikala eller extrema. En sådan klassificering beror dels på vem det är som påstår att något är radikalt men också att det extrema bara är extremt i relation till det som anses normalt och vad som anses vara normalt varierar beroende på vem vi frågar.” Det är nog den enda vettiga slutsatsen i hela rapporten. I inledningen nämndes rapportens redaktör, Lisa Kaati, något orättvist, för den som borde skämmas mest över denna rapport är Katie Cohen. Hon kan inte lagt många minuter på det här.

Det är helt självklart varför staten har intresse av att skriva ihop en rapport som denna. Det förvånande är att de inte ens verkar ha ansträngt sig för att göra det bra. Men det kanske spelar mindre roll. Så länge man stigmatiserar de autonoma rörelserna och får folk att tro att de befolkas av psykiskt sjuka våldspsykopater har de nog uppnått sitt syfte. Dock tror jag knappast det fungerar. Vi finns överallt. Och personen bredvid FOI-personalen på tåget kanske rent av sitter och läser Aktuellt Fokus. Hemska tanke.

Jonas Lundgren
jonas.lundgren@aktuelltfokus.se

Upp