DEBATT | Som aktiv i vänstern under 15 år har man deltagit på en rad olika motdemonstrationer mot öppet nazistiska organisationer, rasistiska företrädare eller Sverigedemokraterna. Jag vart aktiv under mitten av 90-talet. Vänstern och den antirasistiska rörelsens strategier från när jag vart aktiv fram har utvecklas stegvis. Men nu de senaste 5 åren står rörelsen och stampar på samma ställe.
Motdemonstrationerna mot rasister, högern och Sverigedemokrater brukar se ut så här. Rasisterna ställer upp sig på torget i skydd av polisen. Slagorden mot rasism ekar över torget där vanligt folk trängs med aktivister från vänstern. Alla buar och talen drängs av oljud. Några tänder en bengal, folk jublar och någon kastar nått hårt mot de innanför kravallstaketet som försöker sprida sitt hat. Polisen ingriper och för bort personen. Rasisterna avslutar och de får ett stort medialt genomslag. Medan motdemonstranterna packar ihop och går hem. Medias återkommande rubrikerna efter är ofta negativa mot de som protesterade mot rasisterna eller nazisterna. Man kanske inte ska lägga tid på hur media beskriver motdemonstrationerna, men det är vad vanligt folk läser. Jävligt krasst, ja jag vet. Men samma strategi har följt med oss sedan 90-talets aktiviströrelse som mötte en våldsam och öppen nazistisk miljö. Idag ser den högerextrema miljön annorlunda ut. Den parlamentariska delen av extremhögern sitter i Riksdagen och även den utomparlamentariska extremhögern har bytt strategier men även skepnad.
Bakom majoriteten av motdemonstrationerna mot rasism står olika utomparlamentariska vänstergrupper eller parlamentarisk vänster som pådrivare. Medan vänstern skriker sig hesa och mobiliserar till motdemonstrationer mot rasism så växer den högerextrema rörelsens plattform. Extremhögern har under en längre tid presenterat en samhällsbild där de beskriver sin problembild och pekar ut syndabockar. Medan vänstern står där på torget och skriker sig hesa om att krossa rasismen. Men sen då? Man presenterar inte en mera övergripande analys vad man faktiskt vill. Det anser jag vara ett stort problem och gett rasisterna och högern ett försprång.
Vänstern måste börja kritiskt granska sin egen taktik. Vänstern ska aldrig acceptera högerns samhällsanalys, värderingar eller världsbild. Det handlar inte om det. Det handlar om att vänstern måste börja hitta en annan taktik när rasister, nazister och andra grupper ur högern sprider sitt hat på våra torg. Ska vi gå dit och skrika? Eller måste vänstern börja tänka nytt och arbeta med att förebygga dessa tendenserna som finns i samhället. Att vara en brandkår som bara rycker ut när rasisterna kommer till en stad kommer inte dra samhället mot rätt håll där rasism och högern inte har något utrymme. Vi måste tillbaka till basarbete ute i samhället, dela flygblad, möta människor och dela med oss av våra samhällsanalyser. Vad är orsaken till att samhället och välfärden gått åt helvete.
Men diskussionen bör också handla om taktik och hur vänstern kan utveckla strategier att möta rasisterna. Vänstern måste presentera en politisk och samhällsstrategi som motvikt till rasisterna samhällsyn och syndabockspolitik. Men också strategier hur vi möter deras aktiviteter på bästa sätt. Just nu känns det som vänstern går på rundgång och fastnat helt i samma taktik som är helt ohållbar. Det finns säkert många sätt att möta rasisternas och högerns torgmöten på. Men dagens strategi att möta upp dem och dränka deras ord kommer enbart leda till ett stort misslyckande på längre sikt.
Vi valde en gång en annan strategi. Under tre år i början av 2000-talet gick en mindre grupp människor som ville hylla kapitalism och rätten att den starke skulle få suga ut den svage i samhället i en demonstration i Linköping. Första året var vi där och vi var flera hundra fler än dem. Vi buade ut dem och media hyllade den lilla skaran tappra frihetskämpar som stod emot vänsterpöbeln. Efter diskussioner om strategier började vi med en ny taktik året efter där vi klädde ut oss till kapitalister med slips, kostym och andra överklassdetaljer. Med oss hade vi med oss fantasifulla skyltar där vi ”hyllade” kapitalismen, de rika och egoism. Vi var många fler än de riktiga demonstranterna och tog över deras demonstration med våra skyltar. Med rå humor där vi hyllade rika länders krig mot tredje världen, hat mot fattiga och vitsiga slagord visade vi på kapitalismen många baksidor. Efter andra året som vi deltog med vårt block av humoristiska kritik av kapitalism gav kapitalisterna upp. Fokusen vart istället på oss som ett roligt inslag som använde humorn som vapen.
Jag har inga konkreta förslag att ge vänstern och skulle jag rada upp dessa skulle debattartikeln blir väldigt lång. Men taktikdiskussion måste upp till ytan och vi måste börja tänka bredare än idag. Handsken är kastad och diskussionen måste nu tas innan det är försent och vänstern tappat den lilla styrfart de har kvar.
Rickard Karlsson
rickard.karlsson@aktuelltfokus.se
Lämna en kommentar