KRÖNIKA

Det är dags att utrota hemlösheten

KRÖNIKA Fakta är fakta. Sverige är ett kallt land i norra Norden. Här har beslutsfattarna en avslappnad inställning till att människor sover ute på gatan, på offentliga toaletter eller i soprum. Det får vara slut med den avslappnade inställningen nu. Hemlösheten kan och ska bekämpas, med boenden och sociala insatser.

I EU sticker Sverige ut som ett land med stor hemlöshet och för att den fortsätter att öka. Både bland barn och vuxna.

Människorna som lever på gatan är födda på olika platser på planeten, de har olika medborgarstatus, språk och hudfärg. Allt det använts som motiv till diskriminering, trots att det är helt irrelevant för ens rättighet till något slags boende. De hemlösa kategoriseras och vissa kallas i folkmun för “våra hemlösa”. Resten av människorna, de som inte är “våra” får kanske klara sig bäst de vill…

Personligen förstår jag inte hur dessa självutnämnda “våra”-definierare tänker. En sak vet jag däremot och det är vad tanken var med FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Där formulerades ingen uppdelning eller gruppering mellan människor. Konventionen är universell och med det menas att den inkluderar alla överallt.

Allas mänskliga rättigheter ska respekteras var än de befinner sig. Det är inget jag själv har hittat på. Amnesty International, Civil Right Defenders, Raoul Wallenberg Institutet och mängder av andra människorättsorganisationer beskriver det på samma sätt. Jag tycker att en bra tumregel när en är osäker kring något är att fråga de som vet och kan. När det gäller de mänskliga rättigheterna så kan människorättsorganisationer dem.

I praktiken skulle ett rättighetsbaserat agerande från kommun och stat innebära – vilka är institutionerna med störst ansvar för att tillgodose att mänskliga rättigheter efterlevs – målinriktade vidtagna åtgärder för att alla människor ska kunna erbjudas något slags boende och tak över huvudet. Det är inte omöjligt, inte ens svårt. Det handlar om vilja och beslutsamhet.

Lösningarna finns framför näsan på oss, man behöver inte slösa tid och energi på att uppfinna hjulet på nytt. Härbärgen, boenden – inte minst skyddade boenden – och uppskalade Bostad Först-satsningar i hela landet är det som krävs för att göra stor skillnad. Sist men inte minst behövs det byggas många nya bostäder också, inte minst billiga hyresrätter.

Jag instämmer med Lundaprofessorerna Per Eriksson och Hans Swärd som föreslår ett nytt miljonprogram. Det skulle vara ett tecken på rättighetsbaserad beslutsamhet från makthavarna.

Jag tycker det är hög tid att vi i Sverige, och i EU, bestämmer oss för att ingen ska vara hemlös. Varken fattigpensionärer, svenska medborgare, EU-medborgare, tredjelandsmedborgare, papperslösa, ungdomar, våldsutsatta kvinnor, hedersutsatta flickor, -kvinnor, – HBTQ+personer eller någon annan människa. Gemensamt måste vi anta utmaningen med att bromsa, reducera och eliminera hemlösheten i Sverige och i hela EU. Alternativet är att lidandet och människorättskränkningarna fortsätter och det kan vi inte acceptera.

Joakim Månsson Bengtsson
redaktionen@aktuelltfokus.se

Upp