Kontakta oss

INRIKES

Dominika Polanska: Ombildningar? Nej tack!

Publicerat

den

KRÖNIKA Dominika Polanska är docent i sociologi och arbetar vid Institutet för bostads- och urbanforskning på Uppsala Universitet. Här skriver hon att högerns oansvariga bostadspolitik i Stockholm riskerar leda till en ohållbar situation på hyresmarknaden.

Förra veckan annonserade det grönblå styret i Stockholms stadshus att 20 000 hyresrätter i elva stadsdelar kan komma att ombildas före sommaren. Det moderata bostads- och fastighetsborgarrådet Dennis Wedins debattartikel i SVD följdes av ett antal intervjuer i lokala medier där det förklarades att boende i de elva områdena nu ges möjligheten att göra en ”bostadskarriär”. Att ”göra bostadskarriär” förutsätter stigande bostadspriser, och framförallt att människor har råd att köpa sina lägenheter och sedan sälja dem. Vilket alla inte har. Vad gäller tilltron till de stigande bostadspriserna har flera rapporter lyft ett varningens finger om en något sval marknad för bostadsrätter sedan ett tag tillbaka.

Hela idén om bostadskarriär bygger på att du som ägare måste sälja ditt hem för att tjäna pengar på affären. Vad den inte avslöjar är vart de som säljer ska flytta. Vad den inte heller avslöjar är att vi idag har låga räntenivåer, men dessa kan, liksom utvecklingen på 90-talet, komma att höjas rejält.

En annan svårighet som sällan lyfts i debatten om ombildning är att det är bostadsrättsföreningen som har ansvaret för fastighetens förvaltning och underhåll. Uppkommer det behov av underhåll eller reparationer, är det bostadsrättsföreningen som står för kostnaderna. Då gäller det att ha god ekonomi i föreningen för att undvika att dessa kostnader läggs på medlemmarna. Dessutom står bostadsrättsinnehavarna själva för de reparationer och underhåll som uppstår i den egna lägenheten. Förvisso finns det för tillfället fördelaktiga avdrag för den här sortens tjänster, men dessa förutsätter en viss ”insats” från de boende.

Förutom den uppenbara risken med höjd boendekostnad vid räntehöjning eller eventuella kostnader för reparationer som uppstår i lägenheterna, så bidrar ombildningarna till att minska antalet hyresrätter med relativt låga hyror i Stockholmsområdet. Vad vi istället får är fler bostadsrätter som knappast avhjälper bristen på billiga hyresrätter i huvudstaden.

Genom att presentera en modell där fördelningen av hyresrätter i en stadsdel ska se ut på ett visst sätt, tror den grönblå majoriteten att boendesegregationen i stadsdelarna ska brytas. Tanken bakom modellen är felaktig. Den ser segregationen som avgränsad till enstaka stadsdelar i staden, och inte som ett övergripande problem som rör hela Stockholm. Sett till fördelningen av upplåtelseformer i andra delar av staden, borde även de stadsdelar som domineras av bostadsrätter och villor tvingas att omvandla bostadsrätter till hyresrätter, för att fördelningen som stadshusmajoriteten förespråkar ska vara jämnare.

Det räcker att blicka ut till andra europeiska länder med stora bestånd av hyresrätter för att se att det går att göra annorlunda och att lösningen på bostadsbristen inte måste gå via marknaden. Wien-modellen har på senare tid lyfts som ett gott exempel på en politik som möjliggjort låga hyror och korta bostadsköer. Där har bostadspolitiken tagit ett helhetsgrepp och lyckats.

Vad som istället väntar Stockholm är krympande bestånd av hyresrätter med rimliga hyror och ökad hemlöshet. Detta blir resultatet av en oansvarig bostadspolitik, som istället för att tillvarata kollektiva intressen och ta ett helhetsgrepp om bostadsfrågan, lägger ansvaret på individerna och prioriterar kortsiktiga mål. Men den här gången kommer ombildningarna möta motstånd. En gryende rörelse har vaknat. Den samlade flera hundra personer under årets första demonstration utanför stadshuset i Stockholm.

Dominika Polanska
redaktionen@aktuelltfokus.se