KULTURKRÖNIKA    Borde barnen marineras i borgerligt klassförakt och medeltida floskler? Det tycker uppenbarligen SVT. Här är Carolina Sundells recension av årets julkalender.

Julen var förvisso redan stulen av girighetsinflationen men den traditionella högtiden har ytterligare försämrats av de som skapat årets julkalender.

Våra barns fjärilar i magen och hopp om att drömma sig bort för en kvart och få falla ner i sagovärldens kaninhål, dessa bestående intryck har de berövats. I avsaknad av manusförfattare som behärskar och vårdar svenska språket serveras barnen begrepp som ”fattigråtta”.

”Istället förvandlas skådespelarna till dockor som ska upprepa ett antal rader som lika gärna kunde vara skrivna av en kommunikatör på en PR-byrå”

Den bästa bland julkalendrar skulle vara immun mot tidstypiska trender, den skulle inte utgå från en simplistisk Disney-modell utan från ett gediget manus som strävar efter att nå litterära höjder. Dramer behöver inte vara uppbyggt av en dialog som anpassats enbart efter barnens öron. Även de vuxna ska väl kunna uthärda och smälta en julsagas repliker till morgonens risgrynsgröt? Tidsandan gör det inte lätt för de manusförfattare som saknar skolning i filmens och teaterns konst . För dessa är det uppförsbacke att skapa något med känsla av autenticitet. Något som verkar ypperligt svårt i vår tidsålder.

Tråkigt nog visar de som skapat årets julkalender “Kronprinsen Som Försvann” genomgående att de inte fullt ut behärskar det svenska språket när sagans karaktärer helt saknar levande och trovärdiga repliker. Istället förvandlas skådespelarna till dockor som ska upprepa ett antal rader som lika gärna kunde vara skrivna av en kommunikatör på en PR-byrå.

”Skatt är stöld”

Amerikanska högeraktivister demonstrerar mot skatt.

Än mer förbluffande är att manuset inte ratades av de public service-anställda när de läst och insett att detta är ett borgerligt påfund med en uppenbar högerorienterad utblick.

Det går väl att i dessa tider tala om propaganda? Ett borgerligt avtryck, om det någonsin funnits något så extremt borgerligt, måste väl vara en julsaga där man likställer tyranner med de som beskattar. En scen där budskapet förmedlar att skatt strider mot den enskildas rätt till egendom kunde därför lika gärna varit ihopkokad av Svenskt Näringsliv eller någon annan lobbyorganisation som förespråkar lägre skatter. I det första avsnittet sätts det upp plakat på stadens väggar, befolkningen ska nämligen informeras om att de levt under ”grymhet och orättfärdiga skatter”. Uppenbarligen faller denna generella typ av smutskastning av skatt i god jord med den skara som fundamentalistiskt förkastar alla möjliga skattesatser utan tanke på statens och samhällets välmående.

Om vi blickar tillbaka de senaste decennierna, sedan 80-talet då grogrunden för en ny era lades – den nyliberala – har skattekritiken framförallt gynnat de som äger, inte löntagare. Skattetrycket har skiftats från ägande till att väga tungt på de som arbetar för sin inkomst. Finanskapitalister, de stora bolagen och alla som äger kapital och finansiella tillgångar har åtnjutit enorma skattelättnader. När bland annat förmögenhet-, arv- och gåvoskatt plockats bort samt bolagsskatten sänkts, har Sverige förvandlas till ett skatteparadis för de rika.

Borgerlig propaganda till frukost

Norrmännen har försökt att skildra baksidan av att finansialisera ekonomin och vad för människor som formas utav ett orerat och ohämmat kapital i sin TV-produktion EXIT. Samtidigt ekar liknande produktioner tomt i public service-utbudet i Sverige. Här har man inte kommit till skott med någon analys av det nyliberala experimentet Sverige har genomlidit och som transformerat hela samhällsekonomin. Istället får landets unga en borgerlig propaganda serverad till frukost: ”skatt är ett ohederligt påfund och skatt är stöld”.

De som befinner sig i en blomstrande utvecklingsfas i sina liv –våra barn– är sårbara för alla former av indoktrinering. I dessa tider talas det tyvärr alltför sällan om den indoktrinering som drabbar en människa från första stund den utsätts för en interaktiv skärm och språket.

Den borgerliga tidningen Expressen, en av deras skribenter Gunilla Brodrej, kan inte förmå sig till någon djupgående analys av produktionen, hon hävdar att inget är fel med julkalendern förutom det ”oantastliga manusmaskineriet”. Det går kanske inte att förvänta sig en klass- eller ideologisk analys av en krönikör som skriver för den nämnda tidningen.

Medeltida synsätt

Än mindre går det att förvänta sig att kåsören Gunilla Brodrej skulle se vissa givna paralleller framför sig. Men det går att leka med tanken att en viss likhet existerar mellan en ”tyrann” som driver in skatter till sin försvarskassa och den socialdemokratiska regeringen som för knappt ett år sedan införde en bankskatt som avsattes till en utökning av försvarsbudgeten. Men enligt logiken i Kronprinsen som Försvann, borde den sittande högerregeringen vara hjälten likt drottningen i serien, eftersom det är regeringen som delar ut skatteintäkterna eller mer specifikt pengar från statskassan till landets befolkning i form av ett elstöd. Trots att denna transferering från det allmänna till stor del ges till storföretagen och endast gäller för de som bor i södra Sverige, medan de lönearbetande i norra delen av vårt rike får vara utan klirr i ”julkassan”.

Manusförfattarna tillåts ironiskt nog av SVT:s ledning utbilda tittaren i en plånboksmentalitet som ger de unga en förvriden syn på skatt och samhällets gemensamma medel. Synsättet som förmedlas är minst sagt medeltida och saknar referenser i Sveriges guldålder, som ägde rum under1900-talet då en välfärdsstat byggdes upp med hjälp av just skatteintäkter. Resterna av detta samhällsprojekt åtnjuter vi alla tills dessa dagar och är inget som en frälst nyliberal, med hjälp av skattemedel, borde få tuta i barn att det skulle vara av ondo. Speciellt när dessa oskuldsfullt slagit på TV:n eller klickat sig in via webben i tron att få underhållning, inte propaganda.

Carolina Sundell
redaktionen@aktuelltfus.se