Högern borde inse att samhällsupprustning skapar ordning och reda

Publicerad den

Skriven av

Lindström Erik

Lästid: 3 minuter

DEBATT| Samhällsdebattören Nathan Hamelberg skriver om den senaste veckans biblioteksdebatt. Enligt Nathan Hamelberg är det ledsamt att högern inte vill ...


DEBATT| Samhällsdebattören Nathan Hamelberg skriver om den senaste veckans biblioteksdebatt. Enligt Nathan Hamelberg är det ledsamt att högern inte vill förstå att samhällsupprustning istället för nedskärningar är det som skapar ordningar och reda i våra offentliga rum. Samt att Sverige bör blicka ut och se hur bibliotek satsar i andra länder, och inte göra frågan om stökiga bibliotek till ytterligare en fråga om vem som är för mer disciplin eller inte.

Det bästa med biblioteksdebatten är ändå att den förklarar medielogiken, och hur framförallt högern men även vänstern fungerar idag. Ett fält i samhället är stadd i förändring, för att inte säga omvälvning; digitalisering, fullständigt ändrade läsvanor, sjunkande del av befolkningen som läser skönlitteratur på regelbunden basis (framförallt unga män).

Att ett vagt nyord – ”tystnadsnormen” – kan få så många att ställa sig i givakt och få det till att biblioteken krisar på grund av att vänstern är ”flower power” och låter biblioteken bli vad Altamontfestivalen 1969 blev för hippieeran; dödsstöten. (De kommunala) biblioteken har utarmats i tjugo år, samtidigt som de mer framsynta biblioteken har breddat sin verksamhet för att hänga med i tiden. Det är så gränslöst idealistiskt att tro att bibliotek har problem främst på grund av att några ryggradslösa bibliotekarier låter värstingar gå bonanza.

Ungdomar bombarderas med information från oändligt många fler källor än för tjugofem år sedan, riktad reklam, snapchat, bloggar, sociala medier, playlists, meddelanden i mobilen när någon kommenterar instagrambilder; allt förmedlat på olika plattformer. Ständigt uppkopplade. Att (lugna) bibliotek då kan utgöra en frizon och motvikt, och framförallt skapa vana och förmåga till djupare läsning, studier och allmänt utveckla koncentrationsförmåga är det väl ingen som invänder emot. Men frågan är, hur får man folk som inte kommer från studiehem att komma dit?

För mig är det självklart att inte bibliotek kan fortsätta EXAKT som förut; det behövs nya inslag som reflekterar både bokens nya former (att den kan läsas på läsplattor, mobiler, att den inte nödvändigtvis behöver lånas helt enkelt). Detsamma gäller så klart för tidskrifter också. Bibliotek måste väl renodla. Om litteratur kan läsas var som helst, då blir ju bibliotekens USP:er två: å ena sidan att erbjuda en plats där man kan plöja igenom tidningar som INTE är på väg; i bussen/t-banan/på rasten. Å andra sidan, en plats där litteratur sätts i ett kulturellt och socialt sammanhang. Det vill säga, biblioteket bör vara en plats där man även kan delta i studiecirklar, författarträffar, temadagar, diskussioner. Det är liksom ingen motsättning mellan det och att biblioteken förutsätter tysta rum. Arkitekturperspektiv: ett bibliotek är en byggnad, dvs flera rum, inte ett. Med flera funktioner.

Om inte berget kommer till Muhammed, då får Muhammed komma till berget. Så många moderna pedagoger, från John Dewey, Reggio Emiliaskolan (som startade som motståndsrörelse mot auktoritär fostran) till Maria Montessori har ju utgått ifrån att man ska möta människor där de är, eller i alla fall halvvägs. Den syn som bland andra Neuding med flera ger uttryck för påminner om en mindre fräsch hos polisen; de ”goda medborgarna” ska skyddas från ”buset”. Well, ”buset” är också medborgare, och uppgiften är inte minst att locka dem till biblioteken, samtidigt som de ska respektera gemensamma förhållningsregler. Det kräver så klart fler resurser, något som jag inte läst NÅGON prata om i den här en vecka långa debatten utom Gustav Almestad idag i DN. Vore även fantastiskt om någon på allvar belyste relationen utbildningssystemet (från för- till högskola) och dess relation till bibliotek, och hur den förändrats idag. Själva bibliotekarierollen borde diskuteras lika intensivt som kritikerns gjorde för knappt tio år sedan.

Diskussionen om bibliotek handlar även om allt möjligt annat än bibliotek: av med kepsen i skolan, sluta dalta med buset, vänstern vill ge värstingar seglatser istället för åthutningar, problemen är nya och kommer med ”invandrarungdomar”; dvs på inget sätt om att rusta bibliotek för en förändrad tid, att ge nya resurser, att förstå vad läsning är idag – att forumen och plattformarna skiftar, att ett medium kan utgöra språngbräda till en annan och så vidare.

Nathan Hamelberg

Aktivist, skribent och samhällsdebattör.

Dela artikeln på sociala medier

Lindström Erik
Om skribenten:
Lindström Erik
Erik Lindström är en ekonomisk skribent med bred erfarenhet inom finans, marknadsanalys och affärsstrategi. Han har arbetat för flera ledande affärspublikationer och är känd för sin förmåga att förklara komplexa ekonomiska frågor på ett lättförståeligt sätt. Lindström har en magisterexamen i ekonomi från Stockholms universitet.

Lämna en kommentar