LIVSSTIL

Lever du i en våldsrelation utan att veta om det?


RELATIONER
| Många gånger vet vi inte om att vi lever tillsammans med våldtäktsmän och misshandlare. Vi tänker att våldtäkter endast sker i mörka parker om nätterna eller på krogtoaletter när vi lämnat våra glas obevakade. Vi tänker att misshandel är ett knytnävsslag i ansiktet, brutna armar och revben, men då glömmer vi bort alla steg som kommit dessförinnan.

Vi avfärdar elaka kommentarer med att vi var med och provocerade fram dem, vi blandar ihop svartsjuka med kärlek. Vi tänker att våldtäktsmän och misshandlare inte kan vara varma, omtänksamma och fina mellan varven.
Vi bortförklarar kontrollerande beteenden med att personen själv är osäker, och vi visar lojalitet genom att anpassa oss. Vi skalar av våra intressen, tappar kontakten med vänner och omvärlden. Långsamt, en bekant åt gången.
Så diskret att vi till en början inte märker av det.

Kommentarerna om hur vi ser ut, klär oss, pratar och beter oss har sakta, omärkbart, flyttat in i vårt sinne.
Det ligger som en skugga över oss. Förlamar oss.

När han säger att du inte är någonting värd, tror du honom.

Konflikter slutar alltid med att de är du som gråter och ber om förlåt, trots att det var du som till en början var den sårade. Du blir ett med skulden.
Det är till slut den enda vän du har kvar.

Många gånger vet vi inte att vi lever med våldtäktsmän och misshandlare.
Vi ser inte personerna vi älskar som förövare.
Men alla kan vara någons bror, någons son, någons trevliga kollega och bästa vän. Någons partner. Kanske till och med din partner.

Om du befinner dig i en relation som passar in på de varningstecken du läser om i länkarna nedan, radera historiken och sök hjälp. Det finns kristelefoner och skyddade boenden. Du kan få stöd av erfarna personer med kunskap i ämnet. Och kom ihåg – ingenting av det här är ditt fel.

Du förtjänar mer än den vardag du fastnat i. Du är mera än orden han kallar dig. Du är mera än det han minimerat dig till. Du är inte värdelös. Du har inte gjort dig förtjänt av detta. Du har inte skapat denna tillvaro själv, och du är inte att beskylla för hur det har blivit.

Våld i nära relationer är oroväckande vanligt.
Det förekommer våld i både heterosexuella och samkönade relationer.
Det förekommer våld i polyrelationer, i panrelationer och i alla andra typer av stjärnfamiljer.
Kvinnor kan vara såväl offer som förövare.
Hur det ser ut i just din relation behöver inte vara såsom jag beskrivit det här.
Men du ska aldrig, oavsett vem du är eller hur du definierar dig själv och din sexualitet, behöva leva med en person som gör dig illa.

Du är så värdefull och fantastisk.
Jag vet att det är svårt och känns omänskligt läskigt att ens tänka tanken att lämna människan du trodde att du skulle tillbringa resten av ditt liv med, men tänk tanken ändå.

Du är värd mera än en tillvaro av rädsla, ångest och gråt.
Du är värd mera än de underliggande hoten, det sexuella tvånget, de manipulativa orden, det kontrollerande beteendet, svartsjukan, kränkningarna och det fysiska våldet.

Du är värd allt vackert som kommer i din väg.
Låt aldrig någon annan intala dig något annat.

http://www.varningstecken.n.nu
http://www.roks.se
http://kvinnofridslinjen.se/

Linn Larsdotter – Socionom, krönikör och aktivist
linn.larsdotter@aktuelltfokus.se

12 kommentarer

12 Comments

  1. Mikael

    2016-08-02 den 13:23

    Jag tillhör de män som alldeles för länge, över 20 år, var i en destruktiv relation innan jag tog modet till mig att säga att stopp.
    Även kvinnor använder sex som maktmedel. Gör du inte som jag vill då får du inget. Då får man passa på när det passar henne, man vet ju inte när det blir nästa gång. Är på sätt och vis också en våldtäkt, eftersom jag måste ställa upp, annars så kan det dröja veckor eller månader som straff.
    Kvinnor kan ju dessutom bete sig mot sina män i offentliga sammanhang på ett sätt som vi aldrig skulle acceptera av en man. Vet inte hur många gånger hon förminskade mig på fester och liknande och folk tyckte närmast att det var lite chickt. Om inte annat så hade jag förmodligen förtjänat det. Det var ju jag som var mannen.
    Efter att jag sparkade ut henne ur mitt liv så har i princip hela bekantskapskretsen vänt mig ryggen. Hur kunde jag vara så elak och sparka ut henne som var så rar och trevlig!?

  2. Åsa

    2016-08-02 den 10:39

    Jättebra text!
    Jag känner igen just detta med att känna mig osäker på var gränsen går mellan normalt och dåligt/skadligt, om jag är överkänslig och inbillar mig eller borde dra. Han är mycket vacker och skriver vackra ord om sin kärlek till mig som \”den enda\”, skriftligt. Men bland andra blir jag ändå alltid tredje hjulet, i min egen känsla. Jag har gett säkert 30 nya chanser på tre år (när han lunchat el fikat med för mig okända kvinnor el smsat med nyupptagna kvinnokontakter utan att berätta det för mig i förväg vilket är mitt enda kommunikationskrav förutom fysisk trohet), samt att jag upprepat bett honom sluta skoja på min bekostnad bland andra, filma andra med sin mobil, skratta mycket och flörta med alla vackra yngre tjejer på fester samt typ varenda servitris när vi går ut, samt flörta öppet och mycket med min gifta lillasyster osv, och sluta upp med att alltid ha egen kontakt med alla sina killkompisars fruar vilka oftast skriver på hans FBsida (inte makarna). Lite lite har det förbättrats med åren, men han kan fortf stirra på yngre flickors kroppar såpass att de försöker skyla sig med koftan el tittar frågande på mig. På fester kan han bli så arg att han går ut och slår på en trädstam om jag pratar för mycket med andra, även andra kvinnor. Sexuellt har han ändrat sig mycket pga feedback från mig och nu är han snäll men ändå lite för dominant för att det ska kännas riktigt roligt. Jag mår också dåligt över att han ofta följer sin tonårsdotters bakdel med blicken när hon är lättklädd men han tycks inte kunna sluta med detta trots att jag vänligt men tydligt tagit upp att detta måste upphöra.

  3. Freja

    2016-03-15 den 16:00

    Jag förmodar att just denna misshandel kan vara något mer \”jämställd\” könen emellan, men jag vill trots det hävda att kvinnor överlag har en tendens att så fort en man är närvarande vilja tillfredsställa, och vara mannen till lags (sexuellt som intellektuellt). Så jag befarar att männen har en smidigare utgångspunkt för att hamna just där då detta mönster är genomgående i samhället och svårt att bryta då en plötsligt ingått i en relation.
    Men som påpekats tidigare skrev artikelförfattaren att det kan vara vice versa och i alla former av relationer. Just denna typ av misshandel är ju faktiskt en form av mobbning som flickor/kvinnor är riktigt duktiga på (läs; flickors vrede av Rachel Simmons).

  4. Robin

    2016-01-08 den 17:58

    Poängen är väldigt bra men tycker den är väldigt ijämnställd.
    Mycket av de du påpekar om misshandel kan stämma bra överens vad kvinnor även kan göra med en relation till män.

    Jag har både sett och varit med om själv där kvinnor förbjuder männen att umgås med visa människor eller göra visa saker.

    • Petter

      2016-01-10 den 14:42

      Jag håller verkligen med, det känns konstigt att påpeka att en våldsrelation inte behöver vara våldsam och sedan skriva att det bara är män som gör så. Ja, det är nästan bara män som är våldsamma i sina relationer. Men när det gäller psykologisk misshandel tror jag snarare att det är lika mellan könen, så varför rikta detta enbart mot män?

      • Månika Morén

        2016-03-15 den 16:12

        Nej det är inte jämlikt där heller! Fysiskt våld utövas företrädesvis av män. Fysiskt våld föregås nästan alltid av psykiskt/känslomässigt våld. Kvinnor kan misshandla både psykiskt och fysiskt men gör det i mycket mindre utsträckning. Att tänka att \”om män misshandlar fysiskt så misshandlade kvinnor psykiskt\” är ett exempel på en kognitiv vana att dikotomisera och polarisera.

      • Micke

        2016-04-03 den 17:26

        \”– Cirka 7 procent av både kvinnor och män uppger att de utsattes för brott i en nära relation under 2012. Det handlar om såväl psykiskt som fysiskt våld. Däremot ser vi att det är betydligt vanligare att kvinnor utsätts för upprepat våld. Sett över en livstid så uppger drygt 25 procent av kvinnorna att de någon gång utsatts för brott i nära relation. Motsvarande siffra för männen är knappt 17 procent, säger Anna Frenzel, utredare på Brå.\”

        Så slutsatsen är att det är relativt jämnt fördelat mellan könen, men att kvinnor oftare utsätts för grövre våld och sexualbrott, vilket jag gissar beror på att män generellt sett är fysiskt starkare. Sen skulle jag vilja se en diskussion kring alkoholens roll i det hela.

        https://www.bra.se/bra/nytt-fran-bra/arkiv/press/2014-05-09-brott-i-nara-relation—lika-mellan-konen-men-grovre-mot-kvinnor.html

      • Carol

        2016-03-16 den 15:28

        Det står att kvinnor kan vara både förövare och offer.

    • Lennart Growitz

      2016-01-13 den 21:08

      Hon är dock rätt tydligt att det inte bara är män.

      \’Kvinnor kan vara såväl offer som förövare.\’

      stå det faktiskt i texten.

      • Hugo

        2016-02-27 den 13:06

        \”Du är mera än orden han kallar dig. Du är mera än det han minimerat dig till.\”
        Come again?

        Jag reagerade faktiskt själv. Jag har just kommit ur en relation som stämmer in på mycket av det som skrivs i texten och jag inser att hon har knäckt mitt självförtroende totalt, samtidigt som hon har fått mig att känna mig skyldig för hennes handlingar.

        Det värsta av allt är att jag nu vill ha henne tillbaka. Som tur var har jag insett att något inte alls står rätt till och har därför sett till att få hjälp, men det är inte lätt att ta steget att söka hjälp och ännu svårare blir det när man stöter på motstånd och misstro pga sitt kön.

      • micke

        2016-03-27 den 17:41

        Jag har exakt samma erfarenheter som du beskriver ovan men som man är det väldigt svårt att få någon att ta ens upplevelser på allvar.

  5. Lennart Growitz

    2016-01-02 den 08:29

    Underbar text och tyvärr rätt ovanligt att man läser om problematiken med misshandel i nära relationer i svensk media.
    Jag har fått förmånen att stödja min bästa vän som har varit psykiskt misshandlad av sin man, både innan och efter hade hon kunde bryta sig loss.
    Tack för denna väldigt bra skrivna artikel.

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upp